Mussolini - en fascinerande biografi
Säg hej till publiken. Nej, skämt åsido, Mussolini var en
mästerlig talare.
NY BOK
Göran Hägg: Mussolini. En studie i makt. 398 sidor, många illustrationer. Norstedts.
Jag trodde när jag började läsa denna bok att jag visste det mesta om fascismen och om Mussolini, men det visade sig, att i själva verket visste jag ingenting. På 398 sidor reder Göran Hägg ut fascimens rötter, dess glansperiod, nedgång och den totala katastrofen för det italienska folket som fascismen innebar.
Göran Hägg behärskar suveränt detta enorma kunskapsstoff och han förmår att disponera och dramatisera det. Vad som framförallt fascinerade mig i boken är två avsnitt -
- avsnittet om fascismens uppkomst och den centrala roll som diktaren D´Annunzio spelade, framförallt vid ockupationen av staden Fiume, som blev ett laboratorium för fascistiska idéer - här skapade fascisthälsningen, sångerna, korporativismen, som var den ideologiska grunden. Det andra hyperintressanta avsnittet handlar om Mussolinis övergång till nazismen, som var något helt annorlunda än den ”rena fascismen”.
Mussolini, från en liten obetydlig och fattig familj, var utan tvekan mycket begåvad och mycket beläst. Det underliga är att under första världskriget dikterades det italienska deltagandet med antiyska stämningar som Mussolini delade, men senare kom han att sluta upp helhjärtat på Nazitysklands; detta är en märklig ideologisk metamorfos, som Göran Hägg utreder på ett fascinerande sätt.
Fascismen mellan 1922 och 1936 hade inga som helst rasistiska inslag; det var närmast en proletär rörelse, låt vara våldsdyrkande, men som i allt väsentligt åtnjöt folkets stora stöd. Mussolini hade många älskarinnor, han tycks ha varit en riktig kåtbock så att stundom hann han inte ens få av sig byxorna utan det bar åstad på närmaste bord eller bänk - bland alla dessa älskarinnor stod en judinna honom närmast; han hade vidare en judisk finansminister och allt det rasistbabbel som kom från landet norr om Alperna betraktade ledande fascister som rent barbari, från ett folk som gick och grymtade i skogarna när romarna skrev poesi.
Vid det första mötet mellan Hitler och Mussolini beskrev Mussolini Hitler som en ”rörmokare i regnrock” - han var full av förakt för den evigt babblande Hitler; likväl drogs han in i den tyska tragedin och mardrömmen, han slukades som en liten mus sväljs hypnotiserad av en stor orm; Italien fick sina rasistiska lagar och började förfölja judarna; Italien drogs in i kriget och deltog med flera hundra tusen man i Ryssland, etc.
Om Mussolini haft vett att dö år 1935, före Abessinien och Spanien, skulle han ha varit en stor italienare - nu drogs han av skäl som inte låter sig förstås längre in i det nazistiska vanvettet och orsakade mer död och förintelse för det italienska folket än någon annan ledare, Hitler undantagen. Italien hade fler stupade än både USA och England.
Slutet kunde bara bli ett. Skjuten och avrättad av partisanerna, upphängd i fötterna tillsammans med älskarinnan Clara Pettaci i slutet av april 1945 i taket på en bensinmack efter det att folket spottat på och misshandlat kroppen, vilket Hitler fick reda på i Berlinbunkern varpå han beordrade fram bensin för sin egen hädanfärd på bålet.
När man ser de gamla dokumentärfilmerna på Mussolini då han håller tal, den framskjutna hakan, de stirrande ögonen, gesterna och de konstiga rörelserna förefaller alltihopa bara komiskt, men vad man inte ser och hör är den pågående dialogen med folkmassan - Göran Hägg har använt sig av unikt filmmaterial som kommit fram ur arkiven på senare tid och han konstaterar gång på gång, att de tal Mussolini höll, i varje fall fram till 1936, var retoriska mästerstycken.
Den här biografin fyller en stor kunskapslucka, läs den.
Kan den lära oss något i dag? Jag ser i DN exempelvis att boken skulle vara en varning för dagens fascism, som den växer fram i Putins Ryssland; detta är fullkomligt nonsens, likaså att Berlusconi skulle vara en kryptofascist, också nonsens - den riktiga fascismen levde och dog med Mussolini, vilket inte innebär att inte också dagens samhällen kan utveckla auktoritära drag, i Ryssland, inom EU - men allt vanvett har sin tid.
-----------------
Inte en krona,
inte ett öre
till Röda Korset
Jag har visat detta förut, här kommer det igen. Nu skrivet av Kjell Ek i en debattartikel i Aftonbladet, citat:
"Mer än en miljard kronor skänkte svenska folket under 2008 till Röda Korset. Pengarna strömmar inte bara in till behövande, utan även till dem som leder arbetet. Topparnas löner de sista åren har rusat i några av de största svenska ideella biståndsorganisationerna. Röda Korset är löneledande, där tjänar generalsekreteraren Christer Zettergren 1 086 129 kronor om året.
Det är en rimlig lön för en chef, säger Bengt Westerberg. I en så här stor organisation måste vi ha kompetenta människor anställda.
Bengt Westerberg, tidigare vice statsminister och folkpartiledare som själv har ett arvode på 822 000 kronor om året i ersättning som ordförande i svenska Röda Korset och som vice ordförande i internationella Röda Korset och halvmånefederationen. Det är vad medelstora börsföretagens styrelseersättningar är om året."
Det är helt enkelt oanständigt.
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
För de som ännu inte vet eller förstår att EU är byggandet av det romerska riket och att nationalstaterna ska bort så ber jag er läsa detta tal av Margaret Thatcher.
URL: http://eutext.blogspot.com/2008/12/margaret-thatcher-nationernas-bevarande.html
Man ska komma ihåg att Benito Mussolino startade som sekreterare för det italienska socialistpartiets marxistiska vänsterflygel. Han var därtill värnpliktsvägrare.
D Annunzio var en annan sorts människa, mycket skicklig poet och författare, stridsflygare, våghals och förfaren fruntimmerskarl.
Han var en megakändis på sin tid och populär bland allmänheten, inte minst för sin patriotism.
Mussolini hämtade från d Annunzio nationalismen men i övrigt uppfattades diktaren som en konkurrent.
1922 utsattes d Annunzio för ett mordförsök som troligen Mussolini beordrat. Han kastades ut genom ett fönster och invalidiserades,
D Annunzio försökte flera gånger övertyga Mussolini att avbryta samarbetet med Hitler.
Som PR- man var d Annunzio makalös. Han var ofta i Paris för att laga tänderna. På hemresan vid passagen av fransk-italienska tullstationen lät han sig alltid ledas över gränsen iförd ögonbindel inför världspressen "för att inte låta sig överväldigas vid åsynen av den italienska fosterjorden".
Där KL fick du ett tips. Låt dig fortsättningsvis efter dina småländska utflykter ledas över Ölandsbron i ögonbindel.
Sådana takter lockar läsare till din blogg.
Kan bifogade länk tänkas vara av något intresse för Kurt Lundgren? Skulle vara intressant att höra dina synpunkter.
URL: http://www.expressen.se/debatt/1.1444416/snart-ar-vi-alla-diskriminerade
Skulle bli så himla glad om du ville läsa mitt sista inlägg och se på youtube-klippet om alla barnen i Bangladesh, Vietnam, Afghanistan, Nigeria, och Tanzania. Det är så himla hjärteskärande och vi borde tillsammans på blogg.se skapa någon sorts kampanj eller så. Läs mer i mitt inlägg!
Många kramar, Marielle
URL: http://marielletorgersson.blogg.se/
Är du next Kurt?
http://exilen.eu/showthread.php?tid=4731
I länken finner ni en synnerligen sevärd video där Brigitte Gabrielle berättar om sin uppväxt i Libanon och Israel, samt vad det lärt henne om kristendom, judendom och Islam.
Den tar 45 minuter, så välj tidpunkt väl.
URL: http://multimedia.heritage.org/content/wm/Lehrman-092706a.wvx
Läs om Malmö och de kärleksfulla muslimerna
URL: http://everykindapeople.blogspot.com/2009/01/islamister-och-vnsterextremister-styr.html
Nu skall invandrare gå före arbetslösa svenskar
...och så hade han, d'Anunnzio, enligt Sarah Bernhardt, ögon som var som "two blobs of shit".
Tack, Hunter, du hann före med Expressens artikel om diskriminering. Ring Jacob Rennerfelt och tacka honom för artikeln! Det är han värd.
Någon som vet vad domaren och jurymedlemmarna heter i domen mot Susanne Winter?
En utskrift från Expressens nätupplaga, Expressen.se
NY PÅ JOBBET. Katri Linna är den nya diskrimineringsombudsmannen. Håkan Eriksson och Jacob Rennerfeldt vill att hon ska få ett renodlat uppdrag, där myndighetsutövning inte blandas ihop med opinionsbildning.
Snart är vi alla diskriminerade
Bara en tiondel av befolkningen anses inte behöva särskilt skydd mot diskriminering, skriver författarna Håkan Eriksson och Jacob Rennerfelt: "Diskrimineringskulturen ger olika grupper grund för att hävda sin särställning utifrån den offerroll som ges dem. Intoleransen frodas och anspråken på omgivningens anpassning blir närmast omåttliga." "Den nya diskrimineringsombudsmannen Katri Linna bör få ett renodlat uppdrag, där myndighetsutövning inte sammanblandas med opinionsbildning."
Det har utvecklats en diskriminerings-kultur i Sverige, som är överkänslig, egocentrisk och intolerant till sin natur. Den ställer grupp mot grupp och uppmuntrar till splittring och motsättningar. I dag är det bara en dryg tiondel av befolkningen i Sverige som inte anses behöva särskilt skydd mot diskriminering.
Diskrimineringskulturen bygger på falska premisser.
Intentionerna måste sägas ha varit goda när Sverige införde lagar mot diskriminering och skapade särskilda, statliga ombudsmän med uppgift att driva opinionsbildning mot diskriminering. Det är de säkert fortfarande, när vi nu fått en sammanhållen myndighet för diskrimineringsfrågor. Alla medborgare ska garanteras lika behandling.
Men kanske var det i detta val av betoning som vi tog fel väg. En princip om likabehandling är nödvändigtvis inte samma sak som bekämpning av diskriminering. Särskilt om det utvecklas en diskrimineringskultur, där utpekade grupper hävdar särskilda rättigheter och där gränsen för vad som faktiskt är diskriminering hela tiden flyttas och där varje grupp hävdar sin särställning på allt mer besynnerliga sätt.
Diskrimineringskulturen ger olika grupper grund för att hävda sin särställning utifrån den offerroll som ges dem. Den ena gruppen kan hävda att man är mer skyddsvärd än den andra och att man upplever sig mer kränkt än någon annan. Intoleransen frodas och anspråken på omgivningens anpassning blir närmast omåttliga.
I diskrimineringskulturens spår hittar man mannen som vägrar ta en kvinnlig arbetsgivare i hand, får sin a-kassa indragen och anmäler arbetsgivaren till DO, då han anser sig diskriminerad på religiös grund. Här finns ordföranden i RFSL som kallar kärnfamiljen för "homofobisk". Här finns aktivisten på den statligt understödda diskrimineringsbyrån som anmäler en glass för att var rasistisk. Här finns kvinnorna som ansåg att det var könsdiskriminerande att de inte fick bada topless i det kommunala badhuset.
Här finns kvinnorna som ansåg det vara etnisk diskriminering att de inte fick bada fullt påklädda, från topp till tå, på det kommunala badhuset. Här finns den statliga ombudsmannen som likställer homosexuellas situation i Sverige på 2000-talet med de svartas situation i det rassegregerade USA i början av 1900-talet. Alla uppmuntrade och med stöd av en statligt finansierad diskrimineringsindustri som omsätter miljardbelopp.
Detta späs på av en allt tunnare soppa, en slags diskrimineringsinflation, där allt fler grupper anses i behov av särskilt skydd i lagen.
I Sverige är de som anses särskilt skyddsvärda fler än dem som inte är det. De som inte omfattas utgörs av en skara av vita, medel- ålders män som är protestanter, heterosexuella, utan funktionshinder och som behärskar svenska, inte har någon kontroversiell politisk åskådning eller särpräglat socialt ursprung eller något större belopp av pengar på banken. De är dock inte fattiga.
Dessa män är dessutom tydliga i sin könsidentitet och har en traditionell familjebildning. Och de ser ganska bra ut. Grovt räknat, handlar det bara om runt en dryg tiondel av befolkningen. Det är en inflation som knappast kan stärka respekten för diskrimineringslagarna.
Allt detta sammantaget, riskerar att slita på det sociala kapitalet i Sverige. Om diskrimineringskulturen hela tiden får nytt bränsle från staten kommer tilltron till det gemensamma sannolikt att minska och motsättningarna mellan olika grupper och individer att öka. Vad händer med Sverige då?
Diskrimineringsindustrins alarmistiska tonläge kan behöva ifrågasättas. Ett exempel kan tas från Jämo:s års- redovisning 2005, där ombudsmannen hävdar att "tiotusentals människor, i huvudsak kvinnor, i sina dagliga liv, utsätts för diskriminering i arbets- livet". Ett annat exempel kommer från DO, som i årsredovisningen från 2003 menar att "antidiskrimineringsarbetet är närmast obegränsat".
Vår kartläggning, som bygger på diskrimineringsombudsmännens egna årsredovisningar från åren 2003- 2005, visar att Arbetsdomstolen, AD, inte avgjort mer än ett tiotal ärenden som drivits av ombudsmännen. Och med några få undantag har ombudsmännen förlorat målen. Till exempel, så lyckades Jämo 2005 påvisa köns-diskriminering i två ärenden, möjligtvis tre, om man inkluderar ett ärende som var förklarat som vilande.
Under 2003 meddelade AD dom i fyra ärenden som DO drev. I samtliga fall avslog Arbetsdomstolen DO:s talan. Mellan åren 2003 och 2005 har 40 ärenden avslutats som drivits av Homo. Inte i ett enda ärende har Homo haft framgång i AD.
Här finns med andra ord ett stort glapp mellan retorik och statistik.
En första slutsats är att den nya diskrimineringsombudsmannen Katri Linna bör få ett renodlat uppdrag, där myndighetsutövning inte samman- blandas med opinionsbildning. En andra är att staten och våra politiker inte kan ge nytt bränsle till ett synsätt som riskerar att så split mellan olika grupper i vårt land. En tredje är att vi bör lämna diskrimineringskulturen bakom oss, och istället arbeta för en rättvisa som präglas av jämlikhet. I ett Sverige där alla faktiskt är lika mycket värda.
HÅKAN ERIKSSON
JACOB RENNERFELDT
Håkan Eriksson och Jacob Rennerfelt är aktuella med boken "Folkhemmets balkanisering - diskriminerings- kulturens baksida" som släpps på onsdag.
DISKRIMINERINGS OMBUDSMANNEN
1 januari i år slogs fyra myndigheter samman till myndigheten DO, Diskrimineringsombudsmannen:
Homo, Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning.
HO, Handikapp-ombudsmannen.
DO, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering.
* Jämö, jämställdhets-ombudsmannen.
Sidan 4
Publicerad 26 januari 2009
Uppdaterad 26 januari 2009
URL till denna sida: http://www.expressen.se/debatt/1.1444416/snart-ar-vi-alla-diskriminerade
Läs om de antidemokratiska demonstrationerna och lyssna på vad de skriker.
URL: http://gatesofvienna.blogspot.com/
Tack Erik i Lund.
Jag har lyssnat på Birigitte Gabrielle.
Intressant. Nyttig information som jag inte har hör eller läst om i svenska media.
Ännu ett attentat mot demokratin och yttrandefriheten av muslimer och dess vänsteranhängare den 25 januari i Malmö. Det rör sig om ett fredligt tillståndsgivet möte för att stödja Israel i dess kamp mot terrorism.
Polisens agerande i Malmö är minst sagt skandalöst och betydligt "tamare" än insatsen vid helgens SDU-mötet i Stockholm, då man bussade iväg de som attackerade mötet. Verkar för mig som ett antal fullständigt inkompetenta polischefer i Malmö snarast möjligt måste avlägsnas från sina befattningar!
URL: http://se.youtube.com/watch?v=GqZtJlG3zso
Inte en krona,
inte ett öre
till Svenska kyrkan
som bär sig precis lika illa åt som svenska Röda Korset.
Hunter
Tack för den mycket informativa Youtube-filmen från Malmö.
Hur sparar jag ner den på min hårddisk, tack?
Israel "aided Hamas directly -- the Israelis wanted to use it as a counterbalance to the PLO (Palestinian Liberation Organization)," said Tony Cordesman, Middle East analyst for the Center for Strategic Studies.
http://www.informationclearinghouse.info/article10456.htm