Östra Ölands fria horisont

Eskil, min favoritminister, en stadig pöjk som kan dricka
grogg ur en blomvas, och palla med det.

Expressen 4:e sidan i dag:

Heder åt Eskil Erlandsson
Ska verkligen riksdagen avgöra vilka sexvarianter som ska vara tillåtna med djur?
Man kan säkert även framledes skrubba en gris på ryggen så att denne grymtar av förtjusning, men därefter följer också en lagstiftning i det enskilda fallet, vad är tillåtet i förhållandet till en katt, ett marsvin och en hamster och en iller? Den lagstiftning som redan finns är mer än tillräcklig. Det skriver i dag Kurt Lundgren, journalist.

Jag är glad att detta land har en jordbruksminister som ser ut som en jordbruksminister – som Eskil Erlandsson ser ut, så ska en jordbruksminister se ut – lite rund i kroppen, inte så lång, men man anar en underliggande råstyrka, som mejslats fram genom år av skogsarbete och harvande på fädernegården i det vackra Värend. Lite sävlig i talet, eftertänksam, så som det ska vara.
Ur detta kan icke komma annat än god jordbrukspolitik.

Vi hade en gång en försvarsminister som såg ut som en försvarsminister – Eric Krönmark, lång, ståtlig, good looking, smärt, en riktig officerskaraktär med en kärv och något burdus humor som gick hem både på mässen och i terränglådan. Sedan fick vi Leni Björklund och nu Sten Tolgfors – därmed har allt gått åt pipsvängen. Det räcker med att bara se dessa två så anar man närheten av en katastrof.

Nu över till Eskil och djursex. Det följande helt obetalbara stycket har jag klippt ur snabbprotokollet från en interpellationsdebatt i riksdagen i början av maj – sex med djur. Ska det vara tillåtet – får man bli avslickad av en hund? Det är frågan som plågar landets jordbruksminister till vilken jag nu överlämnar ordet:

Mot bakgrund av att det tycks oklart för många vad som är tillåtet och vad som är förbjudet överväger jag om det möjligen finns ett behov av åtgärder för att förtydliga de bestämmelser som vi i dag har, så att såväl potentiella gärningsmän som allmänheten är informerade om vad som faktiskt gäller.

Låt mig ta några exempel. Är det, och ska det vara, lagligt att på ett kön stryka på något som för exempelvis en hund smakar eller luktar gott, för att låta denna hund slicka av det som är påstruket på könet? Ska det vara tillåtet att smeka en tik på spenarna av kärlek, eller ska det räknas som ett sexuellt nyttjande av djur? Det blir ytterst svåra bedömningsfrågor att ta ställning till även med en förändring av lagstiftningen.

Ska verkligen riksdagen avgöra vilka sexvarianter som skall vara tillåtna med djur?
Lagen om vilket sex du får ha med djur – avslickad, kan vara förbjudet – läs lagen först.
Är det knäppskallar rakt igenom som styr oss?
Jag skrev detta på min blogg för ett par veckor sedan, och möjligen var jag den förste journalisten i landet som uppmärksammade detta riksdagsprotokoll; jag har nämligen den besynnerliga vanan att jag läser riksdagsprotokoll. Jag skrattade så jag grät när jag läste Eskil Erlandssons svar i riksdagen – det var en parlamentarisk höjdare och jag kan föreställa mig vad anglosaxisk press skulle ha gjort av detta politiska självmål – i Sverige med sin allt för anständiga press, ingenting.

Jag ser nu i efterhand när jag läser protokollet en gång till, att det var ingen av dem Erlandsson debatterade med som då reagerade över de intima beskrivningarna – Monica Green (s), Ulla Andersson (v), samt Marietta Pourbaix-de-Lundin (m) höll alla tyst om de intima sakerna men drev den gode Eskil allt djupare in i djursexhörnet varvid jordbruksministern ”ville förtydliga de bestämmelser som finns och skärpa dem”. Detta är, sade jordbruksministern, ”den första regeringen i västerlandet som tar detta steg”, vilket måste innebära att regeringen framöver fastställer de sexuella gränserna för männinskans förhållande till olika djurslag.

Man kan säkert även framledes, utan straff, skrubba en gris på ryggen så att denne grymtar av förtjusning, men därefter följer också en lagstiftning i det enskilda fallet och det mer intrikata, vad är tillåtet i förhållandet till en katt, ett marsvin och en hamster och en iller, en undulat eller papegoja och vad sker i relationen till en vandrande pinne?
Jag tror inte alls att Eskil Erlandsson sade sina ord därför att de ”var noga övervägda” – ett politiskt syfte finns alltid, men vilket? – munnen gick och nu är det för sent att ta tillbaka – därför lyssnar Erlandsson förhoppningsvis till Eric Krönmarks visa ord, det så kallade Krönmarksteoremet : Om du trampat i klaveret, stå kvar, för det låter lika djäkligt när du drar ut foten...

Jag tror nog att Eskil ville väl, att han vill bespara oss förvillelser i förhållande till djur, men den lagstiftning som finns är mer än tillräcklig.
Eskil gör rätt som problematiserar frågan. Det finns en gränsdragningsproblematik. Men det är en diskussion på en lite pervers detaljnivå som känns ovärdig en debatt i Sveriges riksdag. Det finns redan en lag som förbjuder folk att orsaka djur lidande. Detta är det centrala i handhavandet med djur. Det vet Eskil som är uppvuxen på en bondgård.

Ett husdjur är i beroendeställning till människan, och kan inte överleva utan människans omsorger. Därför är lagstiftningen redan på plats och Eskil Erlandsson behöver inte bekymra sig så särskilt mycket – det djur som du har ansvar för är ett rättssubjekt och lagstiftningen kan gott vara densamma som i dag.

Expressen är den första och hittills enda tidning som journalistiskt tagit upp och kritiskt granskat Eskil Erlandssons besynnerliga inlägg i riksdagen. Det sker exakt en månad efter det att riksdagen publicerade snabbprotokollet där allt finns att läsa. Jag tycker denna sena publicistiska utlösning över ett ämne som är så annorlunda och anmärkningsvärt säger en del om riksdagens betydelse i Sverige – vi bryr oss inte särskilt mycket, parlamentet har inte den centrala betydelse som det har i England där varje ord kalfatras och nagelfars.

Att det händer intressanta saker också i Sveriges riksdag, att gränser även där tänjs och utvidgas, ibland bortom det sublimas gräns, visar väl Eskil Erlandssons djursexinlägg – han tål att skrattas åt, men hedras mer ändå.