Östra Ölands fria horisont

Det är med tillfredställelse jag kan godkänna USA nya regering  som den ser ut, så här långt vill säga. Vi får se om jag även i fortsättningen kan ge Obama mitt erkännande i nomineringsprocesserna.

Hillary Clinton kan, av lätt insedda skäl, inte ha den fulla erfarenheten av utrikespolitik över hela det globala spektrat av frågor och det blir därför en kär plikt för mig att briefa henne - jag förstår att hon ser fram mot att få möta mig. UD:s protokoll ordnar detaljerna för mötet.

Corazza tar hem italienska läckerheter till den kommande briefingen. En god Chianti och en vällagrad mozarella dukas fram av Corazza; i den händelse Bill följer med får vi ha lite starkare i skåpet samt kanske hålla undan serveringspigan.

Vid den nyligen avslutade Österupakonferensen i Bukarest var jag tvungen att oombedd ta på mig ordförandeskapet - jag sträckte mig mot mikrofonen och gav en 80 minuter lång utrikesexposé, som famnade från behovet av strukturreformer i Ryssland till lånekrisen i Lettland. Min blygsamhet förbjuder mit att säga det minsta om ovationer.

Med regeringsflyget ganska lågt flygande såg jag ner mot Öresundsbron - som jag kämpade för denna bro - nu är den på plats. Jag tar inte åt mig äran, men, faktiskt, jag var med i pådrivandet.

Framme i Stockholm lagom till regeringssammanträdet, som jag ledde eftersom Fredrik var lite krasslig. Vi städade undan de betydelselösa frågorna och besluten på tio minuter, därefter angav jag riktlinjerna för en omorganisation av UD, hela regeringskansliet och statsrådsberedningen. Jag lovade att samordna de spridda försök som hittills gjorts men som resulterat i intet. Vi bör ha det nya på plats låt oss säga om tre månader. Med färre antal anställda på UD kan jag skruva upp tempot och slipper anpassa mig till den långsammaste, som ofta är kabinettssekreteraren.

Banki Mon ringde och frågade om mina synpunkter på FN:s säkerhetsråd i framtiden, dess organisation och uppgift. Jag lovade honom en snabbskiss för det framtida FN i en promemoria som jag tar fram i regeringsplanet på väg mot New York nästa vecka. På kvällen lite tid över för ett kortare samtal med Obama om Pakistan och de implikationer som där följer i kölvattnet på terrordåden. Jag manade honom till lugn, till förhandlingar och jag kunde utlova att jag skulle sända honom en analys av läget när jag anländer till USA nästa vecka.

Grått och disigt i Stockholm i dag; det ger mig tid över att städa undan på skrivbordet och att rensa i agendan.

I afton middag med EU:s alla sändebud på Grand där jag skall hålla ett av mina sällsynta linjetal. Morgondagen
ägnar jag helt åt den säkerhetspolitiska konferensen i Mellanöstern tillsammans med Tony Blair. Regeringsplanet går tidigt. En utrikesminister måste alltid vara uppe med tuppen, kuckeliku.