Östra Ölands fria horisont

Östra Öland i december.

NY BOK: Jacob Palmstierna.
Jacobs stege. Triumfer och nederlag i en bankmans liv. Ekerlids. 263 sid. Många illustrationer.

En del är födda med en guldsked i mun och en silverdito i var hand, men förefaller ändå vara ganska trevliga och sympatiska personer. Jacob Palmstierna, adlig, född på slottet Maltesholm och nu ägare till det, med släktförbindelser in i de högsta kretsarna, behövde väl egentligen aldrig anstränga sig för att komma upp sig här i livet,kan man tycka, i all synnerhet som han var särdeles intelligent, arbetsam och tillika så good looking att varje kvinna som kommer inom fem meters håll får dåndimpen. Trots alla guld- och silverskedar, han har jobbat, försökt att vara till nytta och att han är en av landets skickligaste bankmän är det väl ingen som bestrider.

Men han fick sitt av livets svårigheter, från den högsta toppen som SEB:s koncernchef  föll han ner till avsked på grått papper av Peter Wallenberg.

När man läser denna historia i efterhand undrar man hur det var möjligt att ett sådant rättsövergrepp kunde ske i en civiliserad stat, en demokrati som Sverige.

Jacob Palmstierna hade jobbat sig upp på banken under 30 år; han var nu den högste i banken, nyutnämnd koncernchef. Som en liten löneförmån, ingenting i jämförelse med dagens excesser, hade banken köpt de högsta chefernas villor och hyrde ut dem till sina direktörer, allt lagligt; direktörerna betalade hyra inom skatteramen. Åren gick, hyran drogs men den indexerades inte upp, det glömdes bort. Kort sagt, schabbel, men det var inte Palmstiernas fel, och det var ingenting, det handlade om 100 000 kr; det var mer en fråga för en eftertaxering och ett litet fy på sig från skattemyndigheten, men istället slog en åklagare till och genomförde en husrannsakan på banken, allt under intensivbevakning av på förhand inkallade media - vad hade åklagaren väntat sig att finna? Jacob Palmstierna smet ut bakvägen, han var nu varg i veum, stödd av ingen.

Efter 30 års lojal tjänstgöring i banken lämnade Wallenbergarna och bankledningen ut Palmstierna till allmän bespottelse; han fick inte det minsta stöd och ombads till och med av Peter Wallenberg att aldrig mer visa sig på banken eftersom det skulle ”påverka moralen”, ja, nåt sånt.

Detta var ju rent skamligt.

Palmstierna frikändes från alla anklagelser i tingsrätten och han fick sin upprättelse, som vi vet, och ironiskt nog av en socialdemokratisk regering, som gav honom  uppdraget att sanera krisdrabbade Nordbanken - där genomförde Palmstierna ett hästarbete, ställde banken på nya kreditfötter så att den nu är en lönsam bank, som betalat tillbaka allt med råge till staten och som fortsätter att skapa goda vinster - det är ju nu en nordisk storbank - Nordea.

Att läsa Palmstiernas memoarer är att uppleva dagens bankkris en gång till och allt kokas ner till två saker, enligt Palmstierna: Krediter ges på allt för lösa grunder, det måste i en bank finnas en sträng, wallenbergsk kreditkultur och det måste finnas en överblick och en stark hand som leder; den andra katastroffaktorn är det helt vettlösa bonussystem som skapats för cheferna så att dessa nu kan tjäna 350 gånger medellönen i banken. Dessa sanslösa bonusar leder också till sanslösa affärer.

Allt detta ligger ljusår från det Palmstierna fick lära sig under Marcus Wallenberg och boken innehåller en hel del helt underbara interiörer från samarbetet med MW och de andra Wallenbergarna.

Det är i högsta grad levande memoarer att ta till sig i dessa bankkrisens dagar och man minns som i ett töcken alla de namn som virvlade förbi då, Penser, Thulin, Nyckeln, Skrinet, Yggdrasil - Penser, ja. Ett kapitel handlar om hans uppblåsta bolag och riggade aktiekurser - Pensers bolag fanns på fyra nivåer i den röriga företagsstrukturen, på varje nivå belånade; Jacob Palmstierna såg till att sticka hål på bubblan.

Avslutningsvis berättar Palmstierna om sina fruar, oj, oj, rörigt privatliv där, om sina barn och om framtiden för det underbart vackra Maltesholm vars ägor sträcker sig upp på Linderödsåsen där Palmstierna nu ansöker om att få bygga en vindkraftpark, vilket skulle ge fasta inkomster så att framtiden för Maltesholm och allt nödvändigt underhåll är säkrat för lång tid framåt.

Vindkraft är inte my cup of the som ni vet, och jag undrar om Palmstierna satsar rätt. Tveksamt.

Hur som helst, adelsmannen/bankmannen Pamstierna har skrivit mycket läsvärda memoarer - julklappsbok för den samhällsintresserade.

Ibland när jag läser memoarer tänker jag som så, varför skall man slösa tid på romaner och deckare när själva livet är så spännande.

Palmstierna berättar att han hade tänkt använda spökskrivare, men att han slutligen fattade pennan och skrev själv. Det gjorde han rätt i.