Militär blankett hittar alltid rätt
Blankettens gång i det militära systemet.
Detta gäller Blanketten för förrättningstillägg, resa mellan Linköping och
HKV, enligt Officerstidningen.
Blanketten gav i detta fall piloten 90 kr.
Den administrativa hanteringen beräknas ha kostat 1 325 kr.
----------------
Waldorfutbildningen skall läggas ner, min lille ättelägg har redan spolat Waldorpedagogiken.
Han gick i en sådan skola två dagar.
- Jag vill gå i en vanlig skola, sade han bestämt.
- Varför det?
- Man får ju ingen mat i Waldorf,
- Får ni ingen mat?
- Nä, för igår var gräs det enda vi fick att äta, jag var jättehungrig.
Barn vill ha bullar och mjölk, spagetti och köttfärssås. Så tyckte jag också att alla Waldorfungarna såg bleka och emliga ut,
Det goaste jag visste i skolmaten var lappskojs och gråsej, som vi lade på mackan, gråsej var en sorts lax.
En gång tävlade vi i knäckemackeätning, vårt bord åt 68 knäckemackor och vann, med smör på varenda en, äkta smör var det på den tiden.
Dom snälla mattanterna sade inte ett ont ord fast alla barnen tävlade mellan borden i knäckematteätning.
I det militära, Kungl kronoberges regemente, var torsdagarna höjdpunten på veckan, ärtor och fläsk och därpå pannkakor med sylt.
i villande skogen var favoriten ris, höns med curry uti snuskburkenj - ljuvligt.
Man behöver aldrig diska en snuskburk.
- Skicka den på omborrning, sade vår stenhårde kompanikapten.
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
Sej är en torskfisk, ej lax! Äkta sej bereds (torkas) på hösten, för att an-
vändas till jul som lutfisk. Det trodde jag
du visste, KL...
Ärtsoppa/pannkaker med Carlshamns-
punch, det är grejer det. Fövisso var det
länge-sedan detta var brukbart, då vår
tös 12 inte är så fötjust i soppan. Men pannkakan duger...
Som sagt, äkta smör var det alltid förr.
Helst ett tjockt lager. Knäckebröd och
"senap" ovanpå. "Barnbespisning" i skolan började efter kriget. Dock endast de som hade längre väg till skolan. De
andra, även om föräldrarna arbetade, fick "svälta". Så vart det med "sosseriket" efter WW2. Senare ändrades detta, efter ett jävla liv. Bords-
bön och strikta regler gällde. Nog fick man en lusing då och då, och detta va-
rade ända fram till "åttan". Men respekt
hade och fick man, för dåvarande lärare.
På min skola hade vi en "överlärare"
(rektor), en "tuffing" med rotting. Denne
slapp jag dock möta, men många av
"kompisarna" fick avhyvling, de stackarna. Den siste läraren (5-8) fick
hjärtfel, och fick flytta till en lugnare skola. Sådan var "min folkskola" fram
till 1953. Och i "åttan" var vi big i "barn-
bespisningen", med eget bord och fläsk-
ben till ärtsoppan. Tro inte att "småglina"
fick detta ädla...
Men som
sagt: det var andra tider då!...