Östra Ölands fria horisont

Gräsklipparn startar - stor uppståndelse, hela släkten kan
samlas och lyssna på det sällsynta motorljudet.

Jag har nu kommit till det mogna stadium på livsbanan där jag kan blicka tillbaka och summera.
Därvid kan jag konstatera att mitt livs hårdaste och bittraste strider alltid har stått mot gräsklippare av olika märken och modeller.
Ars long, vita brevis lyder ett latinskt citat, som betyder att konsten är lång, livet är kort.
Jag vill travestera och säger:
Gräset är långt
Livet är kort

***

Min första kamp med en gräsklippare utspelades i pojkåren.
- Jag sticker över och leker med Lars-Gunnar, sade jag till min far.
- Klipp gräsmattan först, pojk, sade min snälla pappa och pekade på våran gräsklippare som hade järnhjul och trähandtag. Den gick så tungt att man klippte en meter, drog klipparen tillbaka två meter, tog sats och klippte en meter gräs till.
- Om du klipper fyra slag om dagen har du klippt hela gräsmattan på en vecka, sade min far.
Jag gjorde så, och jag måste erkänna att när jag såg vad jag åstadkommit, en kortklippt och fin, alldeles slät och mörkgrön gräsmatta tyckte jag det var väldigt snyggt och jag kände en stor tillfredställelse. Det var en rent estetisk upplevelse att betrakta en nyklippt gräsmatta och jag hade gjort det alldeles själv.
Sedan köpte vi en gräsklippare med gummihjul, det var ungefär samtidigt som vi fick TV, och livet lekte på gräsmattan, det gick lätt som en dans att slå gräset.

***

Min nästa kontakt med gräsklippare kom när vi köpte sommarstuga i Tävelsrum, det ingick en motordriven Klippo i köpet. Det var en fantastisk klippare, stark som en björn, den kunde meja ner inte bara gräs utan också enbuskar och torn. Den hade bara ett fel, men det var å andra sidan grundläggande: Om motorn varit igång men stannat kunde gräsklipparen ej återstartas förrän efter 28 timmar då motorn var garanterat kall. Oavsett hur man drog och röck i startsnöret gick den ej igång.
Ingen reparatör på hela Öland kunde förklara felet, än mindre göra något åt det.
Klippo-klipparn hängde med till Lenstad när vi köpte  fastighet med vidhängande gräsmatta där, men när gräsklipparn till slut måste stå 48 timmar och kallna innan den kunde återstartas köpte jag begagnade gräsklippare i Påryd, en för var sommar, alla med sina fel och brister; till slut var hela uthuset fyllt med gräsklipparskrot och det var dags att flytta.
Jag vill bara säga att jag känner sympati med och förståelse för den amerikan som efter att i en timme förgäves ha försökt starta sin  gräsklippare blev så arg att han gick in och hämtade dubbelbössan och ilska sköt sin gräsklippare sönder och samman. Det kunde ha varit jag.

***

I vår ägo kom nu genom arv en enorm tomt, 10 000 kvm gräsmatta med ett hus mittpå, i arvet ingick också en Husqvarna åkgräsklippare, Easy Rider eller Lonesam Rider hette den, nåt sånt. Den hade den egenheten att den samlade  upp allt det klippta gräset i själva klippanordningen och därefter, ungefär på var 100:e meter, släppte den ut grästussarna på gräsmattan så att när det var färdigklippt låg det hundratals grästussar över hela ytan - det såg bara skräpigt ut, inte nyklippt.
Man fick gå med en räfsa och räfsa isär alla grästussarna. för att det skulle se någorlunda ut. Denna gräsklippare dog en naturlig död, som en människa ungefär, den blev allt svagare och svagare och till sist gav den upp andan med en suck och en pust, den orkade helt enkelt inte gå längre, den var evinnerligt trött på allt gräs, som i mitt fall borde vara berättigat till EU-bidrag enligt principen att den som inget nyttigt odlar skall belönas rikligen.

***

Nu har jag sedan flera år tillbaka en Jonsered åkgräsklippare, den dricker ungefär tio liter bensin i timmen och låter som en Jumbojet; den klipper snett på nåt vis så att halva den klippta remsan består av uppriven jord och den andra av fem mm långt gräs; det ser väldigt konstigt ut när det är nyklippt, men det växer till sig så efter 14 dagar är allt som vanligt igen, och då är det ju dags att klippa ånyo.
Denna Jonsered har liksom alla gräsklippare sin speciella egenhet, den startar bara om jag först slår på starmotorn med en hammare, därefter måste jag knacka lite runt om starnyckeln, men då, då drar den igång med ett vrål.

Jonseredarn har mynningen av avgasröret där framme, inte där bak som brukligt är på motorfordon, vilket innebär att man hela tiden andas in motorns avgaser - efter ungefär en timme har man insupit så mycket koldioxid, CO2, att man kliver av gräsklipparn i nästan medvetslöst tillstånd.
Men jag tröstar mig med att jag och min kropp då fungerat som en koldioxiduppfångare/lagrare. Jag har därmed rent fysiskt och med med min egen kropp hindrat jordens globaluppvärming, vilket i sin tur räddat livet på minst 13 isbjörnar och ett stort antal lymlar.
Förlåt.
Inte lymlar.
Lämlar ska det vara.

***

Jag har alltid undrat över hur dom kan få fotbollsplanerna så där fina som man ser i TV - gräset verkar vara klippt i rutmönster - en sådan gräsmatta drömmer jag om.