Fackets övervåld mot en ung kvinna
I Sofia Appelgrens bok Wild´n Fresh - Min berättelse om salladsbaren (Ekerlids) finns det en omständighet som gör varje läsare nedstämd och beklämd - den moderatledda regeringens accepterande av fackets övervåld och maffiametoder.
Arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin förklarade att fackets metoder var helt i sin ordning ity de var ju svenska, och samma sak fast lite mjukare sade statsminister Renfeldt; detta är ju rent ynkligt.
Den enda politiker som skiljer ut sig med hedern i behåll i denna affär är centerledaren Maud Olofsson som i alla fall ringde till Sofia och hörde sig för hur det var med henne när maffiahetsen pågick som värst, och Fredrik Federly från CUF, som också stod oreserverat på Sofias sida liksom Centrum för rättvisa. Men i övrigt var den samlade fackliga rörelsen, sossarna, Göteborgs kommun och särskilt dess miljöförvalning samlade mot Sofia Appelgren, 24 år och hennes enda anställda i salladsbaren. Det metoder som användes kanske kan tillgripas och försvaras mot ett globalt slavföretag med 30 000 anställda, men detta handlade om en 24-årig tjej och en extraanställd i en liten salladsbar i Göteborg, det som skedde var helt sanslöst och till evig skam för svensk fackföreningsrörelse.
Sofia har skrivit en gripande berättelse om hur facket med hjälp av sin makt och med hot och trakasserier krossade entreprenörsdrömmen hos en ung kvinna; under ett drygt halvår lyckades facket krossa henne som människa, få henne att falla samman i tårar och driva henne till ett missfall, vilket kan ha varit de medicinska följderna av de ytterst oproportionerliga metoder som facket tillgrep.
Till det mest outhärdliga att läsa i boken hör berättelsen om när Sofia Appelgren tillsammans med släkt och vänner skall fira salladsbarens ettårsdag; man samlas i salladsbaren, det är en lördag och allt är stängt, inga blockavakter syns till, men helt plötsligt börjar de uppenbara sig, en, fem, tio, tjugo och slutligen en hel hop. Alla står och glor in i salladsbaren och på gästerna, plötsligt kommer fackets aktivister eller vilka det nu är instormande och börjar skrika buhhh mitt ibland alla gästerna.
Det lilla jubileet får ställas in, polisen tillkallas och alla går hem chockade.
Detta kära vänner är svensk fackföreningsrörelse anno 2007. Det är justa grejer och svenska metoder, säger Littorin.
Historien om den unga entreprenörsdrömmen slutar med att Sofia tvingas sälja Wild´n Fresh, hon får ett missfall och facket jublar över att allt fick denna lyckliga utgång, men man lovar att fortsätta maffiaverksamheten mot den nye ägaren om denne inte underkastar sig.
Det övervåld som facket använde mot en ung kvinnlig företagare kallar jag olaga hot och jag undrar om det inte borde prövas av åklagare och därefter sändas vidare till domstolen för mänskliga rättigheter - för det kan väl ändå inte sluta här - med det fackliga våldets triumf över en ung kvinna.
Ibland när jag läser Sofias bok får jag en känsla av att gubbröran inom facket blir alldeles utom sig och till sig i brallorna när de stöter på en ung tjej som vet vad hon vill, som är intelligent och som ser bra ut. Detta är en könskamp där gubbröran draperat sig i ett genomskinligt kollektivavtal.
-----------------
Lilla knyttet
är ensam
om nätterna
Polismördaren Tony Olsson får inte kramas; därför gråter han om nätterna i sin cell och känner sig ensam.
Visst är det synd om lilla knyttet.
Han inleder nu en hungerstrejk.
Who cares?
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
Det där tror du väl ändå inte på. Det är din egen kamp med och mot fackföreningen som ger genomslag i dina ord. Ingen tror väl ett ögonblick på att den borgeliga alliansen skulle missa en sån här chans att "tvåla" till facket, om det nu funnits några oegentligheter. Du brister i objektivitet i det här fallet. Nu kommer naturligtvis de gamla vanliga fackhatarna att låta höra av sej, men till dem vill jag säga: Som egen företagare är jag ingen älskare av fackföreningar, men hatar dem inte heller. Jag efterlyser mer objektivitet och mindre överord.
Strålande slutledning Kurt! Men det visste väl alla i Sverige att allt ont är den vite heterosexuelle mannens fel, vilket ju bara accentueras av att Maudan och Federley var de som gav ett helhjärtat stöd, om än bara uttryckt genom deras läppar. ( Federley försökte iofs leka affär ett tag, men det gick ju över rätt snabbt)
En annan sak som jag inte sett så mkt av på senare tid. Kommer ni ihåg klagokören som stämde upp när Annika Lantz skulle flytta in med sitt program i radions P1? Jag var en av dem som klagade. Jag måste meddela att jag nu ändrat uppfattning totalt. Kvinnan är helt briljant! Hon är snabbare i skallen än 99% av de som klagade på henne - inklusive mig. Utöka hennes programtid istället!
Facket är en organisation med rent maffialiknande egenskaper. Det naturliga vore att de arbetar för sina medlemmar. När medlemmarna anser sig behöva hjälp och facket bedömer det som rimligt så går de in. Som det är nu kräver facket att arbetsgivare skriver på hängavtal, vare sig facket har medlemmar eller inte på arbetsplatsen. Jag slutade som företagare pga facket. Jag håller med dig KL om att vi behöver en rättsinstans som övervakar svensk fackföreningsrörelse. Som det är, idag och sedan lång tid tillbaka, så är det sjuka förhållanden.
Ove, jag tycker att den svenska staten är rena maffiaorganisationen! Alla pampar känner varandra och kliar bort skabben från varandras ryggar. Aldrig någonsin behöver någon ta ansvar för sina idiotier, och här längst nere står vi och bara får betala mer och mer. Skulle ett företag skötas så illa som Sverige skötts så skulle det varit konkurs för ett par decennier sedan.
Övertecknad har genom åren fått en lång facklig erfarenhet och lärt känna många fackligt aktiva på olika nivåer. Det finns mycket att säga men en sak är genomgående.De övre skikten i alla fackförbund är på ett eller annat sätt knutna till socialdemokraterna och går deras ärenden.Sedan må de kalla sig opolitiska eller ej. Denna koppling är det mest negativa för de fackliga medlemmarna i längden. Handlingsfriheten begränsas när alla ska agera utifrån exakt samma utgångspunkter även om de enskilda medlemmarna och de enskilda klubbarna behöver skräddarsydda lösningar många gånger.
LOCKANDE FÖR PRESTIGESUGNA . Ove, Lassese och Mafioso. Ni har alla noterat maktambitioner bland fackliga och politiska förtroendemän. . I båda fallen har förutsättningarna ändrats radikalt sedan 'pionjärtiden'. Jag minns hur gubbarna på 40-talet knuffade Bengtsson framför sig på verkstadsgolvet, där jag praktiserade, och sa: . Du kan förklara så bra. Och dig har disponenten förtroende för. Så du måste tala med honom om denna frågan. . Alltså, den som talade för facket var den som hade sådan personlig resning att han fått både gubbarnas och ledningens aktning. . I början av 60-talet satt jag hos en produktionsdirektör, som förklarade varför jag fått vänta så länge. Ha sa ungefär: . . Jo facket ville ha en lokal förhandling och det kan jag aldrig säga nej till. Dom har en ny ordförande och han vill visa hur duktig han är. Numera har dom ju fått allt dom önskat, så de vuxna gubbarna tycker gräsmattan och jakten är viktigare än facket. Därför ställer bara de yngsta skrikhalsarna upp i styrelsen och ordföranden är förstås den värste. . Han hade ett fullständigt omöjligt krav, som redan är reglerat i det centrala avtalet. Så det tog bara tre minuter för mig att förklara det för honom. . Ja, men jag har ju väntat i mer än en timme, sa jag. . Jovisst, sa produktionschefen, men han kunde ju inte gå efter tre minuter. Han måste ju sitta så länge att han kunde förklara hur mycket han kämpat för kompisarnas skull. Så han satt kvar. Han hade inget att säga. Och jag sa inget. Det tog en och en halv timme. . . Under åren därefter har jag sett flera verkstäder där fackordföranden varit den minst ansedde jobbaren, den som vare sig jobbarna eller ledningen haft aktning för. Båda sidor har med tillfredsställelse hälsat de långa perioder då ordföranden inte varit till besvär utan varit borta på kurser och kongresser och politiska möten. . Sedan alla fått det rätt så bra, tycker förståndigt folk att allt tjafset om detaljer i politik och avtalsförhandlingar inte är värt att lägga egen tid på. Den som är mest angelägen blir utsedd. Och mest angelägen är den som inte klarar sig så bra i jobbet och därför önskar något annat att känna sig viktig för. Dom värsta njuter därtill av att kunna hunsa med sina medmänniskor. . Så många säger att dom inte vill behöva 'stå med mössan i hand' och be kapitalisterna om något. Men själva använder de LAS för att tvinga kompisarna att stå med mössan i hand för att det är facket som bestämmer vem som skall permitteras. Det ger känslan av att vara viktig. Något annat kan de inte. . Vi måste få personval, så att väljarna kan sortera bort sådana okunniga strebers.
Själv blivit blockerad av facket. 4 Bilar lastade med betong får inte tömma pga att facket vill kolla en anställd. allt går till spillo, flera utan jobb den dagen. Förbannad upp på fackets mottagning dagen efter, allt är i sin ordning. Ersättning. GLÖM DET! Snacka om maffiafasoner.
Var är alla Tsunamivänner? Burma går under....ska ni inte sjöhala Carl Bildt? Jag bara frågar.........
Angående fackets övervåld mot en ung kvinna, en intressant artikel http://snaphanen.dk/2007/10/02/ - Det finns inget som kan göra mer för kvinnors likaställning än kapitalism och ekonomisk frihed. - Den bristande ekonomiska frihet, den socialism och socialdemokratism, som har präglat Europa i senaste århundradet och ännu längre tillbaka har medverkat till att skapa en försvarsmekanism, som inte värderar kvinnans insats efter förtjänst. - Denna hållning i präglar fackföreningar mer än toppledare i näringslivet. - Även om en chef var manschauvinist, så skulle han bli tvungen av kapitalismen att ge sina kvinnliga medarbetare fullt ut samma möjligheter som sina manlige dito.
URL: http://everykindapeople.blogspot.com/
Vad i hela fridens namn har Carl Bildt med denna diskussion att göra. För övrigt heter det kölhala. Jag bara svarar!
Var nu inte en sån petermäter : sjöhala är väl ett alldeles utmärkt ord. Man drar nån i vatten, sjöhala. Jag gilla det.
Petermäter är väl ett bra ord särskilt om man heter Peter - Peter mäter. Annars heter det väl petimäter.
Knute, du sa ett sanningens ord! Precis så är det. Lars Ohly vill ju skapa 200 000 offentliga (kvinnliga) jobb med låg lön som blir ännu lägre efter alla skattehöjningar han ska genomföra. En kader av livegna fattiga heltidsarbetande kvinnor som inte har ett öre på banken och bara kan få lite omväxling med att varva sjukskrivning med friår. Jag hoppas att efter fyra år utan Ohly kommer denna framtidsvision att förefalla just så unken och passerad som den är. Vi behöver bara lite perspektiv.
Tony Olsson har förstört sitt och andras liv. Det som berättas om hans fackliga arbete och strejkande under fångenskapen visar att han inte gjort sinnesändring. Under det återstående livet på jorden kan han inte betala av sin skuld, men han skulle kunna visa att han vill göra vad han kan genom att på alla sätt varna andra för brottslighet. Som alla borde veta kan unga och osäkra människor lätt förledas att se upp till och närmast beundra grova brottslingar. Så länge Olsson inte vill försöka betala av något av sin skuld visar han att det är i fängelset han hör hemma.
Grattis till Sverige och svenskarna. Nu är det 110 personer som mördats hittintills i år i detta numera , så fredliga land. Tryggt och säkert för invånarna. För det var ju möed varre på 50-talet enligt BRÅ,s egen Göbbels,storlögnaren Jerzy Zaniecki.(med res, för stavningen).
Du har rätt om Sofia; hon är en hjältinna och Littorin är ett nöt. Men du har fel om Tony Olsson. Han befinner sig där han ska, men man vinner inget på att förvägra honom kroppskontakt med sina anhöriga.
Som vanligt rr fattar inget! Peter W fattar grejen!! Björn F låssa eller låtsas fatta ...:) Säg till när vi ska sjöhala nästa ;-)
Oj oj, har väl skrivit boken som nån slags terapi och inte för att tjäna pengar på hela den här historien ;P Driftig tjej för man ändå säga..