Östra Ölands fria horisont

En händelse av nationell betydelse för kulturminnesvården tilldrog sig på östra Öland under fredagsmorgonen, gråkall, och höstlig med dragande gäss.

Vid Kapelludden på Öland, Bredsättra socken, sattes det medeltida korset åter upp - ett av landets äldsta och dess vackraste och mest fotograferade.

I januari i år föll det i stormen Per; det var en gammal sjöbod utan golv, dörr och fönster som vinden grep tag i. Sjöboden virvlade runt i luften och landade på korset 20 meter bort. Korset gick i tre bitar när det föll.

Nu har Svante Nilsson på Prolithos Stenkonservering AB pusslat ihop korset, naglat samman det med stålbult och expandercement.

- Vi brukar lämna tvåårsgaranti på jobben, men på detta ger jag en garanti på 200 år, sade Svante, utbildad stenkonservator och som av en slump född i den öländska grannsocknen Runsten fast jobbandes i Stockholm.

Korset kallas Birgittakorset eftersom Den Heliga Birgittas kvarlevor fördes i land här, men korset är äldre, från 1200-talets början, det är av tät öländsk kalksten och ett mästarprov på stenhuggarkonsten.  Korsets syfte var att lysa handelsfrid över handelsplatsen Sikavarp, som låg just här med en egen kyrka.

Hela det historieintresserade Sverige sörjde när korset föll, men nu är det alltså på plats.

-----------------

Egna böcker

Historie-
forskningen
utan intresse


En och annan har beställt min senaste bok om Hitlers V2-raket, Häxor och Vargar - beställ fler om ni vill :
kurt_lundgren2000@yahoo.se

Nu är det en ny historisk sak på gång:

FÖRRÄDAREN
PÅ KALMAR SLOTT
CHRISTER SOME
-

DET OKÄNDA
BLODBADET
PÅ ÖLAND

Boken bygger på helt nytt källmaterial om denna fantastiska episod i Sveriges historia då nationens viktigaste fästning, Kalmar slott, överlämnades till danskarna den 3 augusti 1611 av en förrädare, Christer Some till Göberga.

Jag visar nu hela viddens av hans förräderi och vad som  hände honom sedan.

I spåren på detta förräderi följde ett blodbad på ölänningar iscensatt av Gustaf II Adolf och Peder Hammarskiöld, en mängd ölänningar som svurit sig åt dansken, halshöggs. Ett av de värsta blodbaden i Sveriges historia, helt okänt, aldrig omskrivet ty det var ju blott bönder och inga herremän.

När jag har sökt källmaterial och litteratur till Some-boken har en sak slagit mig : Ingenting finns längre att hämta i modern historieforskning, den är helt ointressant, irrelevant, illa skriven om den ens finns, bladdrig  i tanken och pladdrig i texten, men den är helt modern, En del avhandlingar som jag beställt undrar jag om ens doktorandens mamma gitter läsa.

Jag tänker som så  - vad som nu skrivs vid de historiska institutionerna måste om 150 år vara lika oläsligt konstigt som alla de skrifter/avhandlingar som för 150 år sedan legitimerade för en doktorstitel; dagens avhandlingar är, med en del undantag, det vågar jag säga, historical crap.

Däremot, och det är fascinerande att se, finns nästan all historisk forskning värd namnet i dag inom hembygdsrörelsen och släktforskningen.

Hembygdsböckerna är guldgruvor för den som söker källmaterial. Jag kan nämna två exempel : Madesjö sockens historia i två band, ett mästerverk och Ölands Åkerbos löpande serie av hembygdsböcker sedan 1951 - helt underbara historiska vägvisare för amatörer och proffs.