Regeringsskifte kastar ut den politiska dräggen
Macknostalgi.
Postgiro för denna blogg för den som vill bidra:
pg 602 83 42-1. ( Står på min fru som inte bara
håller i mig utan också i mina skulder)
Om erixon.com kunde få in
100 000 kr på sju dagar borde väl jag få ihop 1 000 kr
på sju månader.
Det står plötsligt klart för mig, efter läsningen av Anders Isakssons nya bok om Ebbe Carlsson (Bonnier, 255 sidor) varför det i en demokrati är absolut nödvändigt med skifte vid makten, och det regelbundet.
I korridorerna, i väntsofforna, i själva maktens rum samlas allehanda politiskt drägg hos ett regeringsparti som suttit för länge - till den lysande makten dras vissa insekter instinktivt liksom de söker sig till en lysande lampa i mörka tropiska nätter : excentriker, kufar, karriärister, makthungriga män och kvinnor, personer som aldrig skulle kunna få ett jobb på den öppna marknaden men som inom politiken blir både högavlönade och mäktiga.
I början av 1970-talet ansågs det socialdemokratiska maktinnehavet för evigt; det skulle aldrig kunna brytas. Till detta tillstånd anpassade sig hela den statliga byråkratin, vars chefer dessutom hade tillsatts på politiska grunder - regeringens eventuella vilja uttolkades i nån slags kremlologi - alla var anpassade.
Ebbe Carlsson, denne outbildade cyniker, slog sig ner i maktens korridorer, vilade på dess väntsoffor och vart snart belönad: han blev justitieministerns närmaste man.
Vi fick nu en besynnerlig konstellation, som saknar motsvarighet, Lennart Geijer och Ebbe Carlsson - landets rättsväsende i händerna på en horbock och en skörlevande homosexuell, som varje dag ?i buskarna? sökte upp sina behov - så berättar Anders Isaksson.
Ebbe Carlsson var, när Ebbe Carlsson-affären drog igång 1988, en privatperson - han hade gudskelov sköljts bort av den viktiga borgerliga regeringssegern 1976, en välsignelse för demokratin, ty 20 år till med socialdemokratin vid makten och vi hade ingått i östblocket.
1988 var han alltså en privatperson med en bestämd uppfattning om hur Palme mördats : PKK och Iran i skön förening.
Av landets polisledning, dess justitieminister och med godkännande av statsministern själv, Ingvar Carlsson, försågs nu Ebbe med egen livvakt ur Säpo, med egen Säpobil, privatpersonen Ebbe fick ut de mest hemliga handlingar ur Palmeutredningen, han gav sig själv företräde hos alla ministrar i regeringen vilka han önskade tala med; han for hem om kvällarna med livvakt och Säpobil till landets justitieminster (Leijon) och han knackade på oanmäld och gavs företräde i timmar, när som helst, var som helst dök han upp.
Han beställde en lägenhet, polisen möblerade den, han inköpte buggningsutrustning, han fick ett halvt dussin poliser till förfogande, etc etc.
Ebbe Carlsson, en privatperson, försågs med maktbefogenheter som inte ens landets statsminister har. Han gav order till landets regering och till rikspolischefen Åmanson, som förefaller att ha varit en verklig kruka. Även Säpochefen Sune Sandström, som i boken sägs ha ett hattnummer för litet huvud, karln var direkt dum, fick allehanda order av privatpersonen Ebbe.
Hur var detta möjligt? Så här i efterhand förefaller hela storyn vara ett komplett vansinne.
Trots alla utredningar och KU-förhör har saken inte tillfredställande förklarats, inte heller Anders Isakssons bok lyckas komma in i det som verkligen skedde utan hålls inom den ram där det som syntes ske utspelade sig.
Jag tror, och det rakt på sak, att Ebbe Carlsson hade någon verkligt allvarlig hållhake på regeringen, att det förelåg en utpressningssituation.
Ebbe Carlsson dog i Aids 1992. Han efterlämnade mängder av handlingar men hans testamentariska vilja var att allt brändes, vilket förefaller ha skett till 100 procent.
Maktskiftet 1976 och 1990 var extremt viktiga för den svenska demokratins hälsa. 1976 sopades Ebbe, Geijer och kufar som Lidbom, Åström m fl undan. År 1990 på samma sätt.
Vetskapen om att det om fyra år kan komma nya herrar avhåller från politiska excesser och omöjliggör typer som Ebbe Carlsson i maktens finrum.
Vem, slutligen, utnämnde då från början Ebbe Carlsson, vem initierade hans karriär : Olof Palme.
Jag ser att s-tidningar betraktar Ebbe Carlsson som en maktens narr, sådana som alltid funnits som gycklare genom århundradena, dvärgar, halta, lytta och harmynta, som roade maktens män och kvinnor.
Men så var det ju inte med Ebbe - han var makten, han var ingen narr.
Han var lierad med landets statsminister och utnämnd av denne; han gav order till landets justitieminister, enligt boken sade Ebbe till Geijer :
- Kom nu gubbdjävel så åker vi.
Och så drog de från platsen i en polisbil med blåljusen på.
- Varför åker du så mycket polisbil, frågade en reporter Ebbe.
- Jag gillar polismännens läderjackor, svarade Ebbe.
Geijer puffade på sina cigariller och tyckte Ebbe var jättelajbans.
Vulgariteten i allt detta är mig absolut vämjelig.
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
Lysande skrivet om en intressant bok skriven av den likaledes lysande Anders isaksson. Tänk vad mycket bra han fäst på papperet. Ett kompi(s)gäng som delar på ett land. Det är något fel i huvudet på oss som gör att vi tål envälde. Kekkonen och finländarna var likadant. Hur kan vi ha blivit så dumma? Var det Gustav Wasa tog kål på alla som hade civilkurage? Nä det är väl ändå äldre: "sågo gärna yxan sitta i mitt huvud men ingen av dem törs hålla i skaftet". Var det Engelbrekt?
Fem kvarnstenar till Kurt i dag. Tycker alla borde klicka på Kurts annonsörer ibland, så det blir lite mer klirr i kassan...
Fem kvarnstenar till Kurt i dag. Tycker alla borde klicka på Kurts annonsörer ibland, så det blir lite mer klirr i kassan...
Det offentliga finansierar mycket i det här landet, de politiska partierna är inget undantag. Partierna är inte längre folkrörelser utan statliga institutioner. För att sätta ljuset på det politiska förfallet vore det bra om Sverigedemokraterna kom in i riksdagen, helst som stödparti åt en borgerlig regering. Hoppas de slipper Ny Demokratis öde att bli utmobbade genom ett samarbete mellan sossar och borgare.
URL: http://everykindapeople.blogspot.com/
Efter Palmemordet ville den inkompetente polischefen Holmér och hans fantasifulle vän Ebbe Carlsson bugga kurder men men deras hantlangare åkte fast med den olagliga utrustningen som de försökte smuggla in från England. De var före sin tid, numera är det fritt fram för övervakning av medborgarna.
För mig som var lite för ung för att förstå 70-talet och dess vansinne (är född i slutet av 60-talet) så är denna läsning mycket skrämmande. Jag håller absolut med att ha regelbundna regeringsskiften är bra för en demokrati.
Bed Erixon att berätta hur man gör för att donera via SMS så skall jag, förslappad, skicka dig en donation.
Det räcker inte med maktskiften Det behövs även: (1) En grundlag (konstituation) som i detalj reglerar och begränsar vad politiker och tjänstemän får göra. (2) Grundlagen ska begränsa skatteuttaget samt de offentliga utgifterna. Grupper av individer eller organisationer måste ges begränsad rätt att kräva att överföring från välståndsproducenter till välfärdskonsumenter. I grunden räcker det att överföringar förekommer till sjuka, handikappade och äldre. Företag och organisationer (framförallt fackliga) får inte gynnas på någon annans bekostnad. Ett tjänstemannansvar införs som kan leda till avsked vid grova fel och inkompetens. Det bör skrivas in i lagen att arbetslöshet i grunden beror på att arbetskraftens kostnad (tillsammans med andra kostnader) överstiger arbetsgivarens intäkter. En lägre arbetslöshet kräver att individen och arbetsgivaren själva förhandlar om lönen. (3) En författningsdomstol skapas som måste godkänna alla politiska beslut. Politiska beslut får inte stå i motsats till grundlag och andra lagar.
KL, det är ju klart, att "din hustru" skall ha en slant, för att hon står ut med dig... Ebbe Carlsson blev ju "helgonförklarad" 1992 av Socialstyrelsen, då dessa tog bort stämpeln på dessa homosexuella, som dessutom dog som flugor av en ny typ virus "acquired immuno-deficiency syndrome" (aids), efter att först drabbats av "human immunodeficiency virus" (hiv) och som vid denna tid alltid slutade med "the end"... Tack för en perfekt historielektion, framförd av dig, genom din bok och för- fattar-geniet Anders Isaksson. Här har nu framkommit det som jag alltid propa- gerat om, att socialdemokrater är en samling knäppgökar, som gör allt för att kunna behålla makten. Och det har nästan verkat, att det bara är jag som agerat emot. Jag får tydligen ändra min åsikt, även om jag idag ser Sverige som en rött maktmissbruk, vilket onekligen får mig ibland att "se rött"...
Utökad MACK-nostalgi. Jag gissar att denna lilla mack är från senare delen av 50-talet. Minns du 50-talet Kurt? Det var då livet började på allvar. 1954 kom jag till Stockholm från Skåne. Bodde ett tag på vandrarhemmet på Skeppsholmen. Inkvarterade mig sedan i ett möblerat rum för 95 kr/mån. Skogaholmslimpan kostade 60 öre, spårvägsbiljetten 40 resp 45 öre beroende på om man tog enkel eller övergång. Biobiljetten 2,75. Besökte arbetsförmedlingen och fick jobb som diskare på en lunchrestaurang bakom Stureplan. Jag minns inte vad jag hade betalt, men skulle gissa att det var strax ovan 2 kr/tim. En lunch i andra änden av restaurangen kostade 2,10-2,50. Vi bakom kulisserna hade gratis mat. Jag var väl omtyckt därför att jag var avvikande ordentlig, effektiv och innovativ. Efterhand lärde jag känna Stockholm och de olika försörjningsmöjligheter som kunde komma ifråga. På sen höstkant avancerade jag till tillfällig stuveriarbetare i Frihamnen. Lossade bl.a. apelsiner OUTSPAN, stora som grapefrukter, från Sydafrika. Johnsonline hade trade på sydafrika. Vi som jobbade i frihamnen behövde inte uppsöka Kolingsborg (utropslokalen nere mitt i Slussen) kl 06 för att erhålla jobbanvisning. I mars 1955 började jag arbeta som vikarierande sjukvårdare(!) på det militära Garnisionssjukhuset på Kungsholmen. Fick också detta jobb via arbetsförmedlingen. Intressant jobb: bäddning, piskning av madrasser. golvsvabbning, matutdelning, medicinutdelning, patienttransport osv, därför att jag träffade så många olika människor; 495 kr/månaden, 45 timmar i veckan. I maj månad - mellan hägg och syren - gick jag upp på Skolöverstyrelsen som låg på Hantverkargatan inte långt från Garnisionssjukhuset för att få litteraturlistor och kursplaner för gymnasiet. Jag hade nämligen bestämt mig för att ta studenten som privatist. Jag hade slutat realskolan efter fyrfemman av pur leda. På 50-talet var det möjligt att tentera av ämne för ämne förutom 4 stycken som samtliga skulle tenteras vid ett och samma tillfälle. Började mina ensamma studier med engelskan (the Brown family) och Hedström-Rehndals Lärobok i matematik. Någon gång på sommaren satt jag på andra kammarens läktare och 'upplevde' motbokens avskaffande. Vill minnas att Vino Tinto och Vino Blanco kostade 2,75 kr flaskan på Systembolaget, men 7.50 på restaurang Princen. Men då var man tvungen att äta fläskkotlett till - med driks in summa 12 kr. På sensommaren tog jag körkort, 8 lektioner och uppkörning - jag hade ju gudbevars kört traktor under 'höstandet' under 2 somrar några år desförinnan. På höstkanten skulle jag bli arbetslös på grund av någon omorganisering, eller var det nedläggning(?) av Garnisionssjukhuset. Ännu ett besök på arbetsförmedlingen renderade mig en jobanvisning till Kungliga Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ute på Kungsholmen bortom Fridhemsplan. Där sökte man 'statistikbiträden' och kravet var att man hade tagit studenten. Jag försökte rida på mina 'pågående' studier men möttes av stor skepsis. Bosse, den hygglige andremannen på avdelningen, tog in mig på ett rum för att ta mig på pulsen. Jag fick redovisa vad jag kunde om koordinatsystem, sinus och cosinus, pythagoras sats och en del annat och det gick förvånansvärt bra. Jag fick jobb, dock inledningsvis bara 650 kr/mån i jämförelse med övrigas 750 kr/mån. I januari 1956 fick jag samma lön som de övriga, jag gjorde ju samma jobb som mina jämngamla arbetskamrater, och lika bra. Jag stannade på 'Väg och Vatten' till hösten 1960. Under tiden läste jag in realgymnasiets med allmän matematik pensum, tenterade av 5 ämnen, och i juni 1960 tog jag studenten som privatist. Dessförinnan hade jag sommaren 1957 på en gammal vespa åkt till Dublin via Svenska Lloyds Gbrg-Tillbury line för att deltaga i en sommarkurs på St Stephens College. Som vanligt var studentexamen villkor för deltagande. Jag ljög förstås, men bland övriga kursdeltagare var två studentskor från Uppsala, som uppenbarligen genomskådade mig, men kanske likväl inte var hundraprocentigt övertygade, så de behöll misstankarna för sig själva. Irlandsvistelsen och det efterföljande besöket i England hade enormt positiv inverkan på mina kunskaper i engelska och mitt intresse för ämnet. Sommaren 1958 inköpte jag min första bil, en Ifa för 400 kr. Ifa:n var en östtysk kopia av den ordinära förkrigs-DKV:n med ett träkarosseri som var klätt med pegamoid, 2 cylindrar, 2-takt, sifonvattenkylning, framhjulsdriven, mekaniska bromsar, 20 liters bränsletank direkt under vindrutan, m.a.o. nästan direkt i knäet, 0.8 l/mil. Har glömt vilken årsmodell det var (1948-1950?). Lukten i kupéen gav upphov till att bilen skämtsamt benämndes "Pisskuren". Sommaren 1960 åkte jag och en arbetskamrat med Pisskuren via Paris till Barcelona. I Paris var det litet inbördeskrig: svartuniformerade gendarmer med kpist genomsökte och jagade algeriska OSN-eller-vad-dom-kallades terrorister på Metro-stationerna och bilisterna tutade morsesignaler:"Algeriet skall förbli franskt." I Barcelona garagerade vi Ifa:n och tog båten till Mallorca och sedan en andra båt till Ibiza. Detta var före den stora nedlusningens tid. Tiden 1954-1960 var inte någon dans på rosor. Hyran för ett möblerat rum i Sthlm steg till 140-160:-. Att finna en lägenhet var uteslutet -- tack socialdemokratien för er bostadspolitik. Under dessa knappa 6 år bodde jag på 11 olika ställen. I tre fall bodde jag tidsbegänsat i andra hand, i tre fall dog hyresvärdarna, 2 ggr blev jag uppsagd för att ha "lagat mat" på rummet: kokt ägg i vattenvärmaren, resp kokt gröt i värdinnans kök. Egentligen var det ett helvete att ej kunna ha fler ägodelar än vad som rymdes i två koffertar och så småningom ha en bil som garagerades på gatan. En tröst var att lönen nästan en gång i halvåret höjdes för att hösten 1960 vara uppe i 910 kr - i dagens penningvärde kanske 24-27 000. Vad vi gjorde på Väg och Vatten? Vi utförde och berabetade de trafikundersökningar som skulle ligga till grund för den moderna vägutbyggnaden och så småningom Essingeleden. Ett mycket samhällsnyttigt arbete. Alla senare utförda tätortsgenom-och förbifarter på E4, E6 osv baserades på våra fältundersökningar. Vårt material kördes i BESK på Matematikmaskinsnämnden och i en Bull specialdator på Statistiska Centralbyrån. Denna senare var stor som 2x2 friggebodar i två lager med en skorsten diameter 0,80 m för avledning av varmluften och programmerades med sådana här 'telefonsladdar' som växeltelefonister brukade använda. Data gick in via hålkort och kom ut i nästan kilometerlånga listor. En ingeniör på VoV hade varit i USA på studiebesök ca 1958 och hade med sig hem en TRANSISTORRADIO ca 10 x 15 cm - under av alla under - vi hade uppenbarligen på allvar kommit in i den moderna tekniska tidsåldern i slutet av 50-talet. - - - - - - - Tiden 1960-2000 har jag till dels befunnit mig utomlands, till dels 'slått dank' men också under 24 år på heltid förvärvsarbetat i Sverige - detta nämt för att förklara pensionsresonemanget i det följande. Första beräkningsåret för ATP-pensionen, som jag har nöjet att nu uppbära, sattes av vår visa socialdemokrati till 1960 för alla. Således inget av vad jag intjänade och betalade skatt för under 50-talet har påverkat min nuvarande ålderspension. Tack socialdemokratien också för detta. Jag har aldrig varit så fattig (haft så låg köpkraft) som nu som pensionär. Tänka sig att jag med 800 i månadslön minus skatt och minus 150 kr i hyra och utan studentexamen och utan utbildning redde mig bättre för 50 år sedan, t.o.m hade råd att hålla mig med bil, än vad jag gör i dag i detta mångkulturellt förtjusande Sverige. En krona idag motsvarar ungefär två tvåöringar (hur såg dom ut?) 1957. Vartill har de 96 öre:na använts? Vartill användes världens högsta skatter? Var fan tar alla pengar vägen som konfiskeras från det arbetande folket? Varför möter jag alltfler beduiner nere i stan? Håller man på att inkvartera halva arabvärlden här? Var då så djävla humana ocht ta hit Gaza-pöbeln också. Dom kan ju få bättre sjukvård för sina skottskador här än nere vid medelhavet...
ATP var ett förslag av folkpartiet, som gick igenom. I det ingick avtalet med "änkepension". ATP var ett förnufftigt förslag, som togs bort när den okontrollerade invandringen pågått en tid. Kvinnor och män, med dåliga ATP poäng, blev dessa som vi kallar i dag "fattigpensionärer". Hur dessa fortfar- ande kan rösta på partier, som vill för- göra dem, är för mig en mycket stor gåta. Mellan år 1997 - 2002 borttogs änkepensionen helt av sossarna, och varje torsdag mellan klockan 13.00 - 13.30 på Mynttorget i Stockholm sedan 10 år! tillbaka, demonstrerar änkor och änkemän, för att få tillbaka det som sossarna konfiskerade under dessa år. Ett klart brott mot skrivna avtal. När det gäller sossarnas privligerade, då skall avtal gälla. Själv har jag en ung hustru, som tar hand om en gammal man, med bra pension, som dock minskar år för år.
Vi som var med på femtiotalet - bodde kanske inneboende på Götgatan på Söder och fick inte koka kaffe på rummet, röka på rummet, ta upp en endaste flicka på rummet, vi kunde äta middag på ölkafé om vi inte hade råd att gå på vegetarianernas Gröna Linjen på Mäster Samuelsgatan, men vi kunde köpa en mockajacka på avbetalning, utan avbetalningstillägg, bara vi kom in i affären och gjorde vår avbetalning på avlöningsdagen. Annat var skit på femtiotalet.
Och en annan som är född i Hedvig Eleo- nora Församling (Stockholm), varit där kommenderad i olika omgångar, men skulle för allt i världen aldrig vilja bosät- ta mig där. Har blivit en lantis på gamla dar med ung fru barn och galopperande travare. (hästar)
Rättelse: Jag mindes fel, det var Rederiaktiobolaget Transatlantik som gick på sydafrika, Johnsonline gick på sydamerika tillsammans med Broström. Med broströmbåtarna kom det "hem" nästan enbart kaffe och koppar. Kopparen hade lastats i Valparaiso och någon frukt- eller vintransport var inte aktuell på 50-talet. Kaffet kom från Columbia. En säck kaffe vägde 60 kg och skulle hanteras av en man och läggas i hiv om 5 x 4 säckar. Undrar hur kaffe transporteras idag, troligen i containers, nu när en vuxen svensk man förväntas kunna lyfta max 35 kg. Det må vara att "Först pension och sedan medalj" = ATP var ett folkpartiinitiativ, men alla därefter följande och idag ytterst snåriga beräkningsmanipulationer är sosseinitierade. Tore undrar utan eftertanke hur vi fattigpensionärer "fortfarande kan rösta på partier, som vill förgöra" oss. Gör vi det? Å andra sidan Tore, nämn något alternativ. Jag har under de senaste 40 åren fått en tilltagande avsmak för hur detta mitt sk fosterland förvaltas, att jag mer och mer har avstått från att utnyttja mina "demokratiska rättigheter". Synbarligen är det på väg att gå helt åt helvete med detta mångkulturella, beduininfekterade Sverige, och ju förr desto bättre. Jag skulle gärna vilja hinna med att uppleva "villervallan", se Mona Sahlin, fd odförande, nyblivne konsulten Persson med tillhörande sängvärmare Anitra och det övriga byket vandra åstad till schavotten. O härliga tanke! Varför måste det i Sverige bara "mullra" i folkdjupet? Varför kan det inte hända något spektakulärt? Eftersom Chile har varit på tal - vet ni svenska folk vad som utspelades där för knappt ett år sedan? Nähä, det fick vi inte reda på av SR eller AB eller Expressen eller DN eller SvD. Ett välmotiverat gymnasist- och studentuppror som delvis lamslog landet . "Un pueblo unido jamás será vencido!" eller "Ett enat folk kan aldrig besegras!" Varför i helvete måste Sverige ALLTID bestå av enbart (små ynkliga) räddhågsna sig-själv-nog-INDIVIDER?
grucche...beklagar, jag såg inte din kom- mentar till mig... Jag är ganska säker på, att det enda partiet som idag värnar om pensionärerna, är Sverigedemokraterna. Dom jobbar stenhårt, för att pensionerna skall återställas till normal nivå, och då riktat till de som jag nämnt, speciellt fattigpensionärerna... Ursäkta KL för att jag reklamerar för SD.