Ännu fulare rondell i Blekinge
Jag tänkte bidra med en bild som "pryder" rondellen till väg 121 i Olofström/Jämshög.
Den ska föreställa en bok och en penna och ska symbolisera bygdens författarskap i form av Salje/Martinsson
Bilden är kanske inte så skarp, men det ger en ganska klar bild på hur ful prydnaden egentligen är. Det är faktiskt inte så mycket mer färg än så.
Kim Göransson
Min kommentar. Ja, denna är fulare än den med kulorna i Kalmar. Kunde man inte ha hittat på något bättre för att hylla två stora författare, den ene Nobelpristagare, hånad av Olol Lagercrantz och driven in i döden genom självmord.
Bilder på flera fula rondeller mottages på kurt_lundgren2000@yahoo.se
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
Olof Lagercranz var vänsteröverklassens Fredrik Böök -- nej överträffande Böök -- en ondskefull mumie som ursäktade och underblåste 1900-talets ohyggligheter utan att blinka. En man som liksom Jan Myrdal var engagerad i och villig att lovsjunga hur äggen knäcktes inför omeletten. Han verkar också privat ha varit en lika attraktiv människa. Tvi. Om det är en sak som 1900-talet lärt oss i dessa sammanhang så är det att kultivering och bildning inte motverkar (nej, snarare underblåser) den fäbless för vansinnesdåd, utdragen tortyr, slavläger och storskaligt mördande vi sett i de naiva, kollektivistiska, pseudo-utopistiska revolutionsrörelserna till vänster och höger. Lagercranz minne är att han var en del av den utsökt bildade kör som lovsjöng slakten som hände, medan den hände, och efter den hände.
I denna utsökt bildade kör ingick en litteraturdocent, tillika skönlitterär författare som numera är död. En annan i doakören lever ännu, höljd av ära, tidigare chefredaktör för tidningen Spyflugan och känd avfälling från pingströrelsen.
Personligen tycker jag det är svårt att slå Karlsro-rondellen vid infarten till Kalmar. Karlsro är standarden som andra rondeller har att leva upp till.