Östra Ölands fria horisont

Det sköna Uppåkra. Här ligger den fantastiska fyndplatsen.

Om du bara ämnar göra ett enda museibesök denna sommar så rekommenderar jag Lunds universitets historiska museum, beläget i Lundagård vid Domkyrkan. Där visas utställningen Barbaricum, de fantastiska fynden från utgrävningarna i Uppåkra strax söder om Lund.

Det är lite malplacerat att kalla denna utställning Barbaricum, tycker jag, för ett mer avancerat, sofistikerat, elegant konsthantverk får man söka efter i hela Europa - nordbon under järnåldern tycks ha varit en designsnobb - varför då kalla utställningen Barbaricum - det är ett slags självförakt byggt på tanken att nordbon gick i djurhud, drack mjöd, rapade, spottade och bara grymtade - den nordiske barbaren var istället mentalt välutrustad; vi saknar hans poesi och litteratur, men vi kan vara förvissad om att den också var avancerad. Det är blott statsminister Reinfeldt som anser att hans eget folk är barbarer, han borde noga besöka utställningen Barbaricum.

När man tänker efter mer noga på saken är det egentligen en oerhörd skymf när ett lands statsminister inte har mer till övers för sitt eget land än att han benämner det som en barbarstat; i England, det är jag förvissad om, hade en sådan premiärminister inte kunnat sitta kvar en timme, och i inget annat land heller; de nya moderaterna är varken nya eller moderater - det är en fisförnäm hop ur överklassen som föraktar allmogen och de värden som där företräds. Det finns ett fruntimmer i 30-årsåldern som heter Kindberg-Batra, förnamnet har jag glömt, riksdagsman för moderaterna, tänk på henne så förstår ni vad jag menar.

Visserligen förekommer människo- och djuroffer under romersk järnålder i Sverige, på Öland och i Uppåkra, men, jisses, vad är det som pågår nu, i London, i Irak? That is barbaricum.

Vad som gör Uppåkra till en fascinerande, nästan mytisk plats är det Kulthus på 13 x 6 meter som grävts ut. Det uppbars av enorma stolpar, var säkerligen grant målat och syntes över hela Lundaslätten. I norra delen av detta kulthus stod en enorm stolpe på vilket den offrande/dyrkande i en religiös ceremoni fäste små guldbleck, guldgubbar. Utanför huset ligger enorma vapendepåer nergrävda som offer ett segrar i slag - Uppåkra och Kulthuset har varit i bruk perioden Kr födelse - 800 e Kr, och var en centralplats före Lund.

Det kan inte ha varit en skånsk bondby vilken som helst utan Uppåkra bör ha varit en central plats under livsresan för skåningarna/danskarna/svenskarna under 800 år.

Till de mest fantastiska fynden påträffade i en grop i Kulthuset hör en skål i glas och en med guldremsor förgylld glasbägare, tillverkade på platsen av lokala hantverkare, som hade uppnått en sofistikation och skicklighet på hög europeisk nivå.

Fynden ger besked om en rörlig befolkning som hade kontakter med kelter, germner och med romarriket och kanske en del Uppåkrabor tjänstgjorde i de romerska legionerna., ungefär som ölänningarna som också hade rika kontakter med Rom.

Blott en bråkdel har grävts ut av Uppåkra, så det mesta återstår - frånsett namnet är det en fascinerande utställning som verkligen sätter fantasin i rörelse.

Birka som fyndplatsen nummer ett i Sverige får nu anses slagen med hästlängder.

Arkeologerna i Lund gör alla sina jämförelser söderut, med Rom, med kelterna, men drar inga paralleller till fynd norrut, österut. När jag rent amatörmässigt går runt bland fynden och observerar, när jag läser fyndkatalogen får jag hela tiden referenser i mitt huvud till Öländska föremål, till hjälmblecken från Torslunda (återgivna), till offerfynden i Skedemosse etc. Vad kan vi exempelvis veta om förbindelserna mellan Uppåkra och det norr därom liggande Sverige - kunde Uppåkraborna och ölänningarna ta sig till Rom hittade de väl också varandra, gifte sig med varandra och bodde hos varandra.

När vi far runt i det vackra Uppåkra med sina böljande sädesfält - detta är verkligen Sveriges kornbod - kommer det en medelålders kvinna och bär på en tidning som hon hämtat i brevlådan.

- Kan du peka ut den rika fyndplatsen för mig, frågar jag.

- Javisst, svarar kvinnan, som äger den gård och de marker som sträcker sig ända upp mot den rika fyndplatsen, avgränsat mot den av en liten bäck, som för 2 000 år sedan antagligen var en forsande flod.

- Ja, du har allt ihop där uppe vid kyrkan, vår mark går ner till bäcken.

- Jag har följt undersökningen hela tiden och haft de flesta föredmålen på mitt köksbord, bl a skålen och den fantastiska bägaren; det är så fascinerande alltihop.

- Under åren måste ni väl ha plöjt upp massor med fynd?

- Nej, inte alls. Jorden är tjock och lerig, nåt kanske har följt med opp men det har plöjts ner igen.

Bonden sitter högt upp i dagens traktor och gör inga fynd eftersom han inte ser dem, annat var det förr när bonden hävde efter en hästdragen plog - och nuförtiden har bonden dessutom alltid bråttom. Han hinner knappt se någonting.

På min sageskvinnas marker har ingenting grävts, men där bör väl också vara fyndrikt, liksom hela trakten omkring.

När man står uppe vid den föga märkvärdiga och sent byggda Uppåkra kyrka, som ligger på en höjd (den finns en föregångare under den) ser man ut över böljande sädesfält - det är mycket vackert med mörka julimoln innehållande regn som drar fram över himlen, det susar verkligen i säden, som växer yppig och frodig, och man tänker - järnålderns människor visste verkligen att välja de skönaste ställen för sina boplatser.

Litteraturen om Uppåkra är inte så omfattande, på nätet finns www.uppakra.se och i entren till utställningen säljs Birgitta Hårdhs och Lars Larssons Uppåkra - Lund före Lund. Föreningen Gamla Lunds årsbok 2007.

Det är en mycket bra introduktion till utställningen med många fina bilder av de fantastiska föremålen.

En intressant notis som jag gärna återger är denna. Arkeologerna har förstås studerat alla de lantmäterikartor som kan finnas över Uppåkra från 1700-talet och framåt. På lantmäterikartorna återges namnen på alla åkrar och ängar. Flera av åkrarna centralt heter något på Toft (tomt) vilket indikerar bebyggelse. Trots att Uppåkra varit försvunnet i mer än 700 år när dessa kartor ritades med hjälp av böndernas uppgifter finns alltså en namntradition kvar som minner om den gamla centralplatsen.

Varför Uppåkra försvann, övergavs och tilläts att bli övermyllat vet arkeologerna inte med säkerhet, men närheten till kyrkan ger kanske förklaringen: det kom en ny religion, som trängde ut den gamla, den hedniska platsen införlivades med den nya religionen. Det skedde säkert under tvång, med hugg och slag då de nya herrarna skulle lägga under sig och skattlägga det förr fria folket- som när de fria ölänningarna drevs in i Svea rike.

------------------

På hemvägen far vi över Sjöbo, över nordänden av Brösarps backar, in på Linderödsåsen där all växtlighet är rent djungelgrön efter allt regn, de små vattendragen forsar; vid Kristianstad är Helge å mäktig som en Norrlandsälv, ett regn till och den svämmar över E22:an.

Stärkelsefabriker flimrar förbi och den imponerande anläggning som destillerar fram Absolut Vodka syns också från vägen.

Stater skall visserligen syssla med sina kärnområden - men skall vi verkligen göra oss av med en sådan klenod som Absolut, svänga iväg denna nationella juvel till utländska intressen; nej, stopp och belägg, det säger jag.

Det finns inga garantier för att inte tillverkningen flyttas till ett låglöneland (potatis växer bra i Bulgarien, till exempel) och då står vi där med lång näsa och tusentals jobb förlorade tillsammans med goa skatteinkomster.

-------------------

Poesin mot
nya höjder

Usama bin Ladens son har gift sig med en bedagad engelska dubbelt så gammal som han själv, hon är 58 år (med råge, men ansiktslyft och tillsnyggad över hela kroppen med kirurgiska instrument; slapp hud skärs bort och slängs till hundarna uti Egypten). Lille Laden försörjer sig som samlare av skrot vid Nilen; han är helt övergiven av fadern och hade det varit i Sverige hade han fått stöd av tre socialsekreterare, men nu är det det i stygga Egypten han bor; engelskan är kärring nummer två och då blir det så här:

Lille bin Laden samlar
skrot efter Nilen
men plötsligt en dag så
kom krokodilen
och högg tag där du tror
och vad därpå beror
så är han nu ensam i bilen

/skrotbilen alltså/

Jag tänkte också ha den här.

Usama bin Ladens
son från Amman
har äktat en kvinna
mycket äldre än han
Hon kunde vart mamma
till hans egen amma
/hjälp till med slutraden/