Östra Ölands fria horisont

"Kan detta vara så farligt? ..varför är alla makthavare så darriga inför denna sak" undrar KL. Makthavarna och deras lojala medlöpare har pådyvlat svenska folket en invandringspolitik, 1. vilken ALDRIG har haft stöd av en folkmajoritet 2. en invandringspolitik som dessutom är världsunik - aldrig tidigare någonsin, någonstans på jordklotet har makthavarna genomfört en invandring av den omfattning och karaktär som den svenska invandringspolitiken haft sedan 1975. Att låta befolkningen få veta i vilken omfattande utsträckning som den världsunika svenska invandringspolitiken har skett och sker på bekostnad av den befolkning som redan fanns i landet - detta skulle leda till att makthavarna (och deras lojala medlöpare) ställdes till svars av en vredgad befolkning. De flesta makthavare skulle inte kunna sitta kvar... Naturligtvis darrar makthavarna (och deras lojala medlöpare) inför det perspektivet. ------ A propos punkt 1. Om någon till äventyrs skulle känna till någon undersökning som visar att den världsunika invandringspolitik som infördes 1975 i Sverige har haft stöd av en folkmajoritet (vid någon tidpunkt) - så vore det mycket intressant att få en referens till denna. Trots idogt letande har jag ej lyckats finna någon sådan undersökning.

Här kommer ett nytt försök att *synnerligen ungefärligt* räkna ut kostnaden för asylantmottagandet. Jag har använt mig av Thoralf Alfssons siffror för Kalmar kommun och de rikssiffror som angavs av Sture Åström här på bloggen den 19 juli. Dessa herrar citeras nedan utan markering och mina egna försök till förtydliganden och slutsatser finns inom parantes. - - - - - - - - - Alfsson inleder: Om SKL:s siffror är riktiga är detta helt sensationella siffror och för första gången kan vi beräkna kostnaderna i en kommun (Kalmar). Jag finner det väldigt svårt att någon kommun eller landstingspolitiker kan kritisera dessa siffror då de kommer från deras egen organisation. Jag hade förväntat mig att dessa siffror skulle ha fått stor uppmärksamhet i media men så blev inte fallet. Detta är väl i och för sig inte märkligt i vårt så politiskt korrekta samhälle där allmänheten skall vara omedvetna om dessa kostnader. Om vi använder oss av dessa siffror och beräknar kostnaderna för Kalmar kommun kommer dock verkligheten att gå upp för många. . Under 2006 tog Kalmar kommun emot 145 flyktingar och av dessa var 52st barn (0-15 år), 87st vuxna (15-59 år) och 6st äldre än 59 år. Ersättningen som staten betalade ut under 2006 var: 101.800 kronor för barn 165.700 kronor för vuxen 61.200 kronor för äldre vuxna. (som fördelas på 6 st äldre >59 år = 10 200 per person och liksom i övriga fall per 3,5 år -- dvs ca 3 000 per person och år -- vartill kommer det av staten utbetalade äldreförsörjningsstödet [se nedan] ca 120 000 per år -- summa 123 000 per person >59 år.) . Detta ger alltså ett totalt bidrag från staten om cirka 20 miljoner kronor. Detta bidrag skall räcka under ankomståret (antages vara = 0,5 år) och ytterliggare 3 år och innefatta uppehälle, SFI, introduktion och administration av invandrarservice. Det säger sig självt att dessa summor inte räcker ens till uppehälle längre än ca halva tiden för en vuxen. Vad det gäller barn är det ännu värre, då en elev i grundskolan kostar ca 60.000 kronor/år. . När det gäller äldre människor så kommer de att få det så kallade äldreförsörjningsstödet av försäkringskassan och drabbar därmed inte kommunerna utan staten och därav det låga ersättningsbeloppet. Ett sammanboende par som har äldreförsörjningsstöd garanteras cirka 13 000 kronor per månad, skattefritt. Det motsvarar en inkomst före skatt på 20 000 kronor, det vill säga 10 000 kronor per person och 120 000 kronor per år. . Med SKL:s siffror innebär det att de 20 miljonerna i statsbidrag (per ankomståret + 3 ytterligare år) till Kalmar kommun endast är 22 procent av kostnaderna för flyktingmottagningen och att kommunen måste skjuta till 78 procent eller ca 70 miljoner de närmaste åren utav våra skattemedel i kommunen för dessa 145 så kallade flyktingar. Slutsatsen enligt SKL:s siffror blir att varje flykting kostar kommunen ca 90 miljoner / 145 personer vilket ger ca 620.000 kronor/person (per ankomståret + ytterligare 3 år). (Således 620 000 per person och per 3,5 år = 177 150 kr per person och år) - - - - - - - - - - Åström: Följande siffror är tagna från Migrationsverkets hemsida och gäller året 2002, eftersom det är sista året för vilket komplett statistik finns: . Siffrorna är avrundade och avser invandrade eller inrikes födda med båda föräldrarna födda utrikes. Totalt antal: 1 357 000 . Vuxna 20 - 64 år 893 000 varav 526 000 arbetar återstår 367 000 som inte arbetar . Barn <20 år 310 000 Pensionärer 154 000 (Summa 831 000 personer som får sin försörjning betald av skattebetalarna.) . (Låt oss börja med pensionärerna: dessa är 154 000 som var och en enligt ovan erhåller 123 000 kr -- summa 18 942 000 000 före skatt eller ca 11 650 000 000 efter skatt lågt räknat.) . (Vuxna understödstagare + barn = 677 000 personer multiplicerat med 177 150 kr [se ovan] ger summa ca 119 950 000 000 kr.) . (Enligt åvanstående elementära resonemang kostade invandringen de svenska skattebetalarna i tidsperioden 2002-2006 ca 131 miljarder 600 miljoner kronor per år i enbart personstöd.) . Som invandrare bör även räknas många som bara har en förälder född utomlands, men alla far- och morföräldrar födda utomlands. De ingår inte i denna statistik. (ej heller i min beräkning) Många invandrare är offentligt anställda för att serva just invandrare, exempelvis tolkar och hemspråkslärare och föreståndare för kommunala integrationscenter. (Dessa tillhör den sk invandringsindustrin och kostnaden för dessa är ej heller medtagen) . (Därtill kostnader för) bostadbidrag till familjer med många barn + sjukvårdskostnader + tandvårdskostnader + polisageranden + domstolar + kostnader för överrepresentation av invandrare bland brottslingar och intagna i fängelser. (oops! jag glömde *diskrimineringsombudskvinnan* DO - vad kostar hon och alla hennes jurister om året?) . (Slutligen men förmodligen inte sist tillkommer de belopp som redovisas på dagens blogg och som KL fått direkt ur hästens mun) citat: "Av Årsredovisning för staten 2006 framgår att kostnaderna för utgiftsområdet Invandrare och flyktingar förra året uppgick till 7 853 miljoner kronor." . (Vågar vi gissa att kostnaderna för åtgärderna som nämnes i fjärde stycket från slutet tillsammans är nästan lika stora som den munvigt ljugande statens uppgivna kostnader för "invandrare och flyktingar" [flyktingar utgör bara ca 6 % av samtliga] så hamnar vi på sammanlagt ca 13 000 000 000 kr.) - - - - - - (Icke osannolikt skulle totalkostnaden för asylantmottagandet *per år* under perioden 2002-2006 belöpa sig på minst men sannolikt på mer än etthundrafyrtifem miljarder kronor, dvs mer än 145 000 000 000 kr.) . (Finns det några pengar över till vård--omsorg--skola--pensioner?)

Hoppsan - trunkering inträffade! --------------------------------------------- Barn <20 år 310 000 Pensionärer 154 000 (Summa 831 000 personer som får sin försörjning betald av skattebetalarna.) . (Låt oss börja med pensionärerna: dessa är 154 000 som var och en enligt ovan erhåller 123 000 kr -- summa 18 942 000 000 före skatt eller ca 11 650 000 000 efter skatt lågt räknat.) . (Vuxna understödstagare + barn = 677 000 personer multiplicerat med 177 150 kr [se ovan] ger summa ca 119 950 000 000 kr.) . (Enligt åvanstående elementära resonemang kostade invandringen de svenska skattebetalarna i tidsperioden 2002-2006 ca 131 miljarder 600 miljoner kronor per år i enbart personstöd.) . Som invandrare bör även räknas många som bara har en förälder född utomlands, men alla far- och morföräldrar födda utomlands. De ingår inte i denna statistik. (ej heller i min beräkning) Många invandrare är offentligt anställda för att serva just invandrare, exempelvis tolkar och hemspråkslärare och föreståndare för kommunala integrationscenter. (Dessa tillhör den sk invandringsindustrin och kostnaden för dessa är ej heller medtagen) . (Därtill kostnader för) bostadbidrag till familjer med många barn + sjukvårdskostnader + tandvårdskostnader + polisageranden + domstolar + kostnader för överrepresentation av invandrare bland brottslingar och intagna i fängelser.) (oops! jag glömde *diskrimineringsombudskvinnan* DO - vad kostar hon och alla hennes jurister om året?) . (Slutligen men förmodligen inte sist tillkommer de belopp som redovisas på dagens blogg och som KL fått direkt ur hästens mun) citat: "Av Årsredovisning för staten 2006 framgår att kostnaderna för utgiftsområdet Invandrare och flyktingar förra året uppgick till 7 853 miljoner kronor." . (Vågar vi gissa att kostnaderna för åtgärderna som nämnes i fjärde stycket från slutet tillsammans är nästan lika stora som den munvigt ljugande statens uppgivna kostnader för "invandrare och flyktingar" [flyktingar utgör bara ca 6 % av samtliga] så hamnar vi på sammanlagt ca 13 000 000 000 kr.) - - - - - - (Icke osannolikt skulle totalkostnaden för asylantmottagandet *per år* under perioden 2002-2006 belöpa sig på minst men sannolikt på mer än etthundrafyrtifem miljarder kronor, dvs mer än 145 000 000 000 kr.) . (Finns det några pengar över till vård--omsorg--skola--pensioner?)

Nytt försök! ------------------------------- Barn under 20 år 310 000 Pensionärer 154 000 (Summa 831 000 personer som får sin försörjning betald av skattebetalarna.) . (Låt oss börja med pensionärerna: dessa är 154 000 som var och en enligt ovan erhåller 123 000 kr -- summa 18 942 000 000 före skatt eller ca 11 650 000 000 efter skatt lågt räknat.) . (Vuxna understödstagare + barn = 677 000 personer multiplicerat med 177 150 kr [se ovan] ger summa ca 119 950 000 000 kr.) . (Enligt åvanstående elementära resonemang kostade invandringen de svenska skattebetalarna i tidsperioden 2002-2006 ca 131 miljarder 600 miljoner kronor per år i enbart personstöd.) . Som invandrare bör även räknas många som bara har en förälder född utomlands, men alla far- och morföräldrar födda utomlands. De ingår inte i denna statistik. (ej heller i min beräkning) Många invandrare är offentligt anställda för att serva just invandrare, exempelvis tolkar och hemspråkslärare och föreståndare för kommunala integrationscenter. (Dessa tillhör den sk invandringsindustrin och kostnaden för dessa är ej heller medtagen) . (Därtill kostnader för) bostadbidrag till familjer med många barn + sjukvårdskostnader + tandvårdskostnader + polisageranden + domstolar + kostnader för överrepresentation av invandrare bland brottslingar och intagna i fängelser.) (oops! jag glömde *diskrimineringsombudskvinnan* DO - vad kostar hon och alla hennes jurister om året?) . (Slutligen men förmodligen inte sist tillkommer de belopp som redovisas på dagens blogg och som KL fått direkt ur hästens mun) citat: "Av Årsredovisning för staten 2006 framgår att kostnaderna för utgiftsområdet Invandrare och flyktingar förra året uppgick till 7 853 miljoner kronor." . (Vågar vi gissa att kostnaderna för åtgärderna som nämnes i fjärde stycket från slutet tillsammans är nästan lika stora som den munvigt ljugande statens uppgivna kostnader för "invandrare och flyktingar" [flyktingar utgör bara ca 6 % av samtliga] så hamnar vi på sammanlagt ca 13 000 000 000 kr.) - - - - - - (Icke osannolikt skulle totalkostnaden för asylantmottagandet *per år* under perioden 2002-2006 belöpa sig på minst men sannolikt på mer än etthundrafyrtifem miljarder kronor, dvs mer än 145 000 000 000 kr.) . (Finns det några pengar över till vård--omsorg--skola--pensioner?)

MSK. . http://sydsvenskan.se/sverige/article248705.ece http://gustafssonisaffle.wordpress.com/2007/07/17/heja-lennart/ KD:aren Lennart Sacrédeus ville nyligen ha en restrektivare invandringspolitik (är även EU- och abortkritiker), men kan en aktiv politiker ta såna risker? Ja, om de gör det så att en vettig(are) kultur etableras kanske? Det ska krökas rygg in absurdum i dag! Lyckos islamisterna... . Finns det annars någon gammal pensionerad politiker med lite s a s gammal hederlig råg i ryggen? Det skulle ju kunna vara en bra lösning det med! Det måste dock vara någon som står i princip helt fri från (gamla) intressen. . Att i dag ge SD kanske medlemskap och en röst är nog också betydelsefullt.

Vilken person skulle ni kunna tänka er är höjd över alla misstankar? Finns sådana personer idag? Jag håller med om att en f.d politiker skulle kunna fungera. De vet hur man driver kampanjer och får fram budskap och styr folket. Det är säkert flera som kan, men vem som vågar och vilken gammal politiker är höjd över alla misstankar? Har någon förslag på personer som vi tror kan och vill rädda Sverige?

Jag ser två frågeställningar som särskilt problematiska: . 1. Politikerna törs inte tala om den tarvliga verkligheten, som är att Sverige inte kan frälsa hela världens olyckliga. Därför finns det Riksdagsbeslut om att vare sig fattigdom eller sjukdom berättigar till asyl. Analogt räcker det inte heller att bo i Irak, där oredan och terrorismen gör livet farligare än här. . Motivering till dessa beslut är givetvis att lilla Sverige inte kan ha resurser nog. Men detta faktum är så tarvligt att politikerna inte vågar nämna det. . 2. Vi har satt hanteringen i händerna på oerfarna politiker och akademiska byråkrater, ofta med helt verklighetsfrämmande personliga böjelser, som i fråga om tafflighet och naivitet torde slå världsrekord. . Resurserna för pappershanteringen har varit så snål att de flesta uppehållstillstånden under många år gick till dem som väntat så länge att de "rotat sig" här. Denna tid var givetvis kortare för barn, vilket gjort att somliga lånat barn, för att säkrare "komma in". Minns TV-programmet, som avslöjade att en familj sänt sina barn till grymma koranskolor. Till sist kröp det fram att barnen inte var familjens egna. . Praktiskt taget alla som kommit med barn fått stanna! . Det tog politikerna bortåt tio år (eller kanske mer) att sätta en gräns för den orimliga rätten till ständigt överklagande av avvisningsbeslut. Nadines fall var uppe bortåt dussinet gånger. . Baserat på det faktum att några få tvingats fly så huvudstupa att de inte fått identitetshandlingar med sig, accepterar man att mer än 90 % saknar id-handlingar, därför att de slängt dem, enligt uppmaning från dem som smugglat hit dem. För att göra behandlingen långsammare alternativt hävda asylrätt från ett land utan problem, ljuger sedan en stor andel om sitt ursprung. Då tar Sverige på sig den orimliga uppgiften att i hela världen leta rätt på den ort vederbörande kommer ifrån. . Hela proceduren belönar ljug och bedrägeri. Vilken sorts "nysvenskar" kan vi då räkna med att få hit ? . . Till sist: För att slippa denna kritik av svenska politiker och deras svenska regler och svenska instruktioner till svenska byråkrater, stämplar politiker och media oss som vågar säga något som "främlingsfientliga". . Fast det bara är svenskar vi kritiserar. Och bland oss finns många invandrare, eftersom de tydligt ser det sluttande planet vi blivit satta på.

För sista gången. Kostnaden är inte hemlig, utan har räknats ut flera gånger: http://lillatorgliberalerna.blogspot.com/2007/07/invandringens-ekonomiska-effekter.html

Erik i Lund skriver: "Vi har satt hanteringen i händerna på oerfarna politiker och akademiska byråkrater, ofta med helt verklighetsfrämmande personliga böjelser, som i fråga om tafflighet och naivitet torde slå världsrekord." . Nej och åter nej! VI har inte gjort detta -- DE - den kriminella makteliten - har gjort det på eget bevåg, eller har du blivit tillfrågad? Och understår du dig att kritisera dem, så blir du inte bara utnämnd till att vara *främlingsfientlig* utan du är en *rasist* och en *islamofob* och du kan riskera att mista jobbet eller kanske bara få bildäcken sönderskurna av AFA. Akta dig!. . . Casparus Due som har bloggen 'Lilla Torg Liberalerna' framträder här utan skam och hävdar att invandringens kostnader är fullt kända och på sin blogg påstår han att nettokostnaden för invandingen ligger mellan "7 och 40 miljarder per år, mest troligt närmare 40 miljarder". Antingen springer 'Due' den lögnaktiga maktelitens ärende, och sådant kan säkerligen vara lönsamt, eller så är han fall nummer två efter det nyligen i Frankrike uptäcka fallet av en satatstjänsteman med mer cerobrospinalvätska än hjärnsubstans i kraniet. Som de flesta nog erinrar sig avhandlades fallet nyligen här på bloggen.

Invandringens kostnader tar de pengar från försvaret vi så väl kan komma att behöva om . . .

Vill bara fråga. Om dessa uppgifter och andra i samband med invandring är så fruktansvärt hemliga och känsliga så borde väl detta forum snart stängas eftersom de diskuteras här dagligen. Om de styrande är så desperata som görs gällande är det väl en lätt match att få bloggen stängd eller till och med förbjuden.I jämförelse med andra saker de åstadkommer vore det tämligen enkelt. Bloggen ger i alla fall eko litet överallt och låter sig talas om.Så den måste nog uppfattas som ett avsevärt hot.

E.J.Lurad efterlyser någon som ?är höjd över alla misstankar ? för att utreda invandringens kostnader på ett invändningsfritt sätt. Den allra rättaste borde vara Skattebetalarnas Förening, som dels vill vara oberoende och dels borde ha ekonomiska resurser och kompetens att göra jobbet. . Jag var länge engagerad i Skattebetalarnas förening med avsikt att utveckla den mot större demokrati med lokala föreningar och verkligt medlemsinflytande. Sedan den styrande klicken valt en styrelse, varav hälften inklusive ordföranden är direkt anställda eller arvoderade av Timbro, Svenskt Näringslivs tankesmedja, på en stämma dit kansliet mobiliserat hundratals moderata ungdomsförbundare, har jag lämnat föreningen. Den kan inte längre göra anspråk på att representera ?vanligt folk?. Den har blivit en del av ?etablissemanget?, vilket tydligt visas av dess utredning om invandringens kostnader. . Efter många turer, då det först inte skulle behövas eftersom alla kostnader var kända, men ändå skulle göras, kom efter tre år en utredning, som Casparus Due refererar till. Utredningen finns här: . https://www.skattebetalarna.se/BinaryLoader.aspx?OwnerID=e9e366cd-b2e8-475a-b021-f6a6d477b6b8&OwnerType=2&ModuleID=a8429cd5-a9d9-4e2b-a1d8-4a7cf26cd7a3&PropertyCollectionName=Content&PropertyName=File1&ValueIndex=0 . Den visar att Skattebetalarna vare sig VILL ta fram sanningen eller KAN göra det. De har inte kompetensen längre. Lars Jansson har tillställt deras VD nedanstående brev, vilket visar hur katastrofalt slarvig och charlatanmässig ?utredningen? är. Den kan inte ens kallas ?utredning? eftersom den inte har några försök att finna och bearbeta egna data. Den består främst av förtal av Janssons bok. . Casparus Due sällar sig således till det etablissemang som vill dölja verkligheten. . Nedan återger jag det brev från Lars Jansson av den 3 april -07, där han fullständigt sågar ner Skattebetalarnas utredning. Det är talande att föreningen inte publicerat det. Normal vetenskaplig och publicistisk anständighet skulle fordra det. Brevet är långt, men jag tror det finns många läsare intresserade att ta del av det i dess helhet att döma av ovanstående debatt: . . . Skattebetalarnas Förening Stockholm Att. VD Robert Gidehag . Angående rapport: Vad kostar invandringen? av Sakine Madon & Anja Fridholm . Det är en bra idé att studera kostnader och intäkter av invandringen till Sverige. Madon och Fridholm är tyvärr dåligt pålästa, vilket medfört att det blivit en del felaktigheter i deras rapportering. Det gäller inte bara innehållet i min bok: Mångkultur eller välfärd? utan även i professor Jan Ekbergs rapport (Ds 1995:68, som han skrev tillsammans med Lars Andersson). Några egna mätningar synes Madon & Fridholm ej ha gjort. Därför vill jag rapportera följande om rapporten på SFs hemsida. . 1. Definition av invandrare . På sidan 3 påstår författarna att Jan Ekberg nästan uteslutande använder en snäv definition på invandrare, dvs utrikes födda. Detta är helt fel. Ekbergs huvuddefinition på invandrarbefolkningen är att den omfattar utrikes födda plus födda i Sverige med minst en utrikesfödd förälder. Det är den definition som SCB tillämpat i 20-30 år fram till för ett par år sedan, då man gjorde vissa förändringar i samråd med dåvarande regering. . Se t ex tabell 5.1 i Ekbergs bok eller sidan 136 eller sidan 143 eller på andra ställen i boken. I nämnda tabell visas hur antalet invandrare 1991 uppgick till 1059 668 personer, vilka ingår i deras studie. Av dessa är ca 754 000 födda utomlands och ca 305 000 födda i Sverige, dvs andra generationens invandrare. Ekbergs mätningar av kostnaden omfattar således även andra generationens invandrare. Detta har de helt missuppfattat, vilket framgår på många ställen i rapporten. De skriver t ex på sidan 8, att Ekberg endast räknar med utrikes födda i sina kalkyler, vilket är helt fel. Däremot har de observerat att jag räknar med andra generationens invandrare i mina kalkyler. Ekberg och jag räknar i princip på samma underlag men för olika år. En del andra skillnader finns, t ex att Ekberg inte tar med alla skattefinansierade kostnader. . 2. Avgränsningar . På sidan 3, näst sista stycket, skriver författarna, att jag tar med kostnader som inte berörs av invandringen, att jag dubbelräknar utgifter och att invandrarnas skatteintäkter ej är inräknade i mina kostnadsberäkningar. Först vill jag säga, att jag dubbelräknar inga utgifter. Vad invandrarna betalar i skatter är ingen kostnad och skall därför ej inräknas bland kostnaderna. Tvärtom används deras skatteinbetalningar för att finansiera en del av invandringens kostnader men även för att finansiera kostnader, som inte direkt har något med invandringen att göra. Författarna har troligen inte läst kapitel 7 i min bok, som handlar om finansieringen och där jag noga redogör för vad invandrana betalar i olika skatter. . Som exempel på det sistnämnda kan kostnaden för försvaret nämnas. Invandrare är skyldiga att bidra till att finansiera det militära försvaret genom att betala skatter. Vi har inget skattesystem, som gör det möjligt att undanta någon grupp från att medverka till finansiering av försvaret och andra utgifter, som inte direkt berörs av invandringen. Kostnader för försvaret ingår i mina kalkyler men ej i Ekbergs. . 3. Riksdagens styrande beslut . Det finns tydligen skäl att redogöra för de grunder som ligger bakom mina beräkningar av kostnader och intäkter för invandringen. Dessa framgår f ö av boken, t ex i kapitel 3. Eftersom kostnaden för invandringen är skattefinansierad finns det anledning att redovisa vad riksdagen har beslutat: Kostnaden för välfärden och andra gemensamma utgifter skall finansieras solidariskt. . Asylsökande och invandrare skall inte särbehandlas i jämförelse med befolkningen i övrigt. . Invandrarna beviljas permanenta uppehållstillstånd utan karenstid som i många andra länder. . Invandrarbefolkningen utgör en mycket stor och växande andel, fn 23 procent av hela befolkningen. . Invandringen är ett långsiktigt projekt. . Således skall alla som flyttat till Sverige - oavsett skäl - för att leva här även delta i finansieringen av alla skattefinansierade utgifter. Därav följer att alla skattefinansierade kostnader för invandringen måste ingå i en seriös kalkyl. Det räcker inte att enbart beakta kostnader och intäkter, som direkt påverkas av invandringen. Madons och Fridholms kritik av att jag tar med andra kostnader är inte relevant. Det sker för övrigt även i Jan Ekbergs beräkningar utan att författarna påpekar detta. Invandringen är ett långsiktigt projekt, så länge inte riksdagen beslutar att invandringen skall begränsas eller stoppas. . 4. Invandringens omfattning . På sidan 4 framgår att invandrarbefolkningen skulle uppgå till 1,4 miljoner personer. Detta är en grov underskattning. I verkligheten uppgår den till 2,1 miljoner (december 2005), räknat som utrikes födda plus födda i Sverige med en eller två utrikesfödda föräldrar. Denna definition har SCB använt de senaste 20-30 åren. På sidan 6 påstår de att 14,1 procent av befolkningen har utländsk bakgrund. I själva verket är andelen 23 procent i dag. Att utelämna ca 600 000 personer som har en utlandsfödd och en svenskfödd förälder är inte seriöst. Det är en politiserad beskrivning, som döljer verkligheten. . 5. Lönsamheten av invandringen är tveksam . Överst på sidan 8 hänvisar författarna till källor som skulle visa att invandringen var lönsam fram till slutet av 1980-talet. Det bör då observeras, att ingen av de källor som där anges tar med alla kostnader i sina kalkyler. Detta gäller även hänvisningen till Torun Österberg. Som jag visar i min bok (kapitel 3) utelämnar hon 28 procent av relevanta kostnader i sina beräkningar. Det är lätt att påvisa lönsamhet, om man utelämnar kostnader och låter den inhemska befolkningen betala en stor del av invandringens kostnader. . På sidan 8 hävdas att Cash Flow-modellen enligt Ekberg m fl endast skulle omfatta utrikes födda. Detta är fel, eftersom den även omfattar andra generationens invandrare. . 6. Modell med alla kostnader . Den beskrivning som ges av solidaritetsmodellen på sidan 9 är felaktig, vilket ånyo visar att författarna är dåligt pålästa. Variationsrikedomen i modellen framgår för den som läst min bok grundligt. Läs t ex kapitlen 3 - 7. Jag tar bl a hänsyn till om över- resp. underrepresentation föreligger i olika aktiviteter. . Madon och Fridholm skriver, att jag "gör anspråk på att inkludera både första och andra generationens invandrare i mina beräkningar". Varför detta konstiga språkbruk om något som är fakta? Lata författare får aldrig veta sanningen. Under rubriken 3.2, andra stycket, skriver de återigen att Ekberg bara skulle ha studerat utrikes födda och jämföra dem med den inhemska befolkningen. Ekberg har även med andra generationens invandrare i sina beräkningar. Samma fel upprepas hela vägen när de går igenom intäkter och kostnader på sidorna 9 - 11. Det är därför också helt fel, att Ekberg skulle ha missat barn till utrikes födda i sina beräkningar, som de påstår på sidan 11 i 3:e stycket. Det gör han inte. Och det är inte oväsentligt. I Malmö t ex, så utgör barn och ungdomar 0 - 18 år med utländsk bakgrund i dag över 50 procent av samtliga i nämnda ålder. . 7. Jämförelser av kostnader . Madon och Fridholm anser, att det är oklart hur jag beräknar andra generationens kostnader och intäkter. Precis på samma sätt som för första generationen. Därför vill jag hänvisa till kapitel 6 och 7. I bilaga till kapitel 7 finns en tabell över kostnader och finansiering för olika åldrar och kategorier, t ex för barn och ungdomar och för pensionärer. Däremot har det inte funnits skäl att redovisa kostnaderna på annat sätt. De anser på sidan 12 att mina kostnader på 267 mdkr för 1999 är väsentligt högre än vad andra forskare funnit. Därför skall jag förklara vad skillnaden beror på. Jan Ekbergs och Lars Anderssons beräkningar i deras bok slutade på ca 100 mdkr för 1991. Jan Ekberg visade i en artikel i Journal of Population Economics 1999, volym 12, nr 3, att kostnaden för invandringen i Sverige kunde beräknas till mellan 115 - 126 mdkr för 1994. Det gäller således att förklara en skillnad på ca 160 mdkr för 1999. . Ekberg/Anderssons beräkningar grundas väsentligen på den invandring som skett fram t o m 1990, medan mina beräkningar avser 1999. Under denna period ökade invandrarbefolkningen med ca 600 000 personer netto efter avdrag för samtidig utvandring. Eftersom varje invandrare i genomsnitt kostade 150 000 kr 1999 kan 90 mdkr förklaras genom den kraftiga ökningen av invandringen. Ekberg/Andersson beräknade sina kostnader och intäkter för 1991 på en volym av 1,1 miljoner invandrare, (första och andra generationen), medan jag räknade motsvarande på en volym av 1,8 miljoner med utländsk bakgrund. Självfallet påverkar denna skillnad kostnaden. Dessutom ökade konsumentprisindex med 24 procent under perioden. Detta ökade kostnaden med ca 24 mdkr. . Som jag visat i boken (kapitel 6) skulle ytterligare ca 15 mdkr tillkomma, enligt en försiktig beräkning, om alla skattefinansierade kostnader hade ingått i Ekberg/Anderssons kalkyl. Dessutom ingår ej heller inkomstförluster i deras kalkyl. Dessa uppgick till 28,5 mdkr 1999. Därmed har förklaringar på sammanlagt ca 160 mdkr kr lämnats. Dessutom blir det så, att den låga sysselsättningsgraden får en växande betydelse vid en allt större invandring. . Vad gäller inkomstförluster har jag jämfört med ett par andra forskare, docenterna Lars Behrenz och Lennart Delander, Växjö, som för EUs räkning gjort liknande beräkningar. Dessa slutade på 93 800 kr/arbetslös att jämföra med min beräkning på 95 000 kr/arbetslös. Denna jämförelse ger bra stöd för mina beräkningar. . 8. Andra generationen och ökade kostnader . Första stycket på sidan 13 visar hur dåligt pålästa Madon och Fridholm är. De påstår att jag inte har räknat med intäkter från andra generationen. Självfallet har jag gjort detta. De antar en rad felaktiga saker istället för att läsa på eller lyfta telefonluren och fråga. Se kapitel 7 om intäkter från invandrarna! Själva anser de att endast utrikes födda skall ingå i beräkningarna, vilket är en märklig ståndpunkt. Andra generationen finns med hela vägen i alla beskrivningar och mätningar. Jag har f ö utförligt motiverat hur jag fördelat kostnader för centrala samhällsfunktioner. Det finns mycket sakliga skäl varför en något större andel faller på kategorin invandrare. . Eftersom jag ej har studerat kostnadsutvecklingen över lång sikt, har jag heller inte haft anledning att räkna på hur fasta kostnader per capita påverkas av invandringen. Säkert är att de 2,1 miljoner invandrare även ökat fasta kostnader i form av bostäder, daghem, sjukinrättningar etc. På lång sikt är alla kostnader rörliga. Och den svenska invandringen är ett långsiktigt projekt, som nu pågått i minst 50 år. . 9. Strukturella faktorer, mätningar och källor . Författarna har fullständigt fel när de påstår på sidan 13, 3:e stycket, att jag enbart skulle göra antaganden om att invandrarna konsumerar en större andel tjänster än den inhemska befolkningen. Sanningen är den att jag analyserar och mäter vilka strukturella faktorer som påverkar förbrukniningen av samhällstjänster, t ex åldersstrukturen eller etniskt betingade faktorer. Jag argumenterar inte för det ena eller det andra utan jag beskriver och mäter skillnader och visar hur dessa påverkar kostnaderna. Kritiken är missriktad. . Jag har t ex gjort mätningar som visar skillnader i resursförbrukningen i skola, i äldreomsorgen och i sjukvården. Hur dessa slår igenom på kostnaderna i ökande eller i minskande riktning finns redovisade i kapitel 6. Jag har t ex visat hur vi har en lägre kostnad för åldringsvården för invandrarbefolkningen än för den svenska. Jag har också visat att invandrarna har ett sämre hälsotillstånd än svenskar, även i de arbetsföra åldrarna. Det finns en ganska utförlig beskrivning på sidan 127. Jag har även utförligt redovisat var över- eller underrepresentation föreligger i jämförelse med svenska förhållanden. . De klagar även på att jag ej angvit tillräckligt med källor. För kapitel 6 och 7 uppgår dessa till 42 stycken. Dessutom finns en uppräkning på sidan 124 av 10-talet institutioner som tillhandahållit grundmaterial. I hela boken finns det ca 330 källhänvisningar. De räcker långt för den vetgirige. Att döma av hur de skriver synes de ej ha konsulterat en enda källa. . Madon och Fridholm tycks inte förstå hur man går tillväga för att bedriva ett empiriskt forsknings- och utvecklingsarbete. Bristen på egna erfarenheter lyser igenom deras gissningar än hit och än dit. Min studie avser invandrarbefolkningen och ej den inhemska befolkningen, vilket självfallet påverkat vad jag mäter. . 10. Transfereringar . Vad gäller transfereringar (sida 13), så bidrar invandringen till att öka kostnaden för dessa, eftersom huvuparten går till hushållen. Även avgiften till EU blir högre pga hur den beräknas. Enda sättet att härleda underlagen för mina beräkningar är att gå till de källor jag angivit. . Det är helt fel, som Madon och Fridholm skriver, att kostnaderna för barn och ungdom i form av transfereringar skulle vara hämtade från andra länder. De kommer från en undersökning gjord av Finansdepartementet och avser givetvis kostnaden för svenska förhållanden och ej för andra länder. . Beträffande kostnader för socialbidrag, bostadsbidrag, studiemedel etc kritiserar de en undersökning från Kommunförbundet 1997, i vilken även SCB medverkat. Den omfattar invandrare som kommit till Sverige 1991. De har således varit 6-7år i Sverige, ej 4-5 år som de skriver. Kritiken går ut på att denna inte skulle vara representativ. Men jag använder ytterligare 3 undersökningar, som alla finns specificerade i bilaga 1 till kapitel 6. Så det är väl tillgodosett att det material jag använder väl återspeglar verkligheten. Jag tillbakavisar därför helt deras kritik. . De talar vidare om felräkningar utan närmare precisering. De har inte kunnat visa att det finns sådana. . 11. Inkomstförluster . De påstår att jag dubbelräknar inkomstförluster på 28,5 mdkr, men så är icke fallet. Inkomstförlusterna avser inkomster som uteblivit på grund av lägre produktion än väntat pga arbetslöshet. De inräknas i mina kalkyler som en kostnad och finns ej med bland intäkterna. Någon dubbelräkning uppstår inte. . Inkomstförluster torde dock ej kunna betraktas som bokföringsgilla kostnader enligt gällande lag. . Jag vill även anknyta till punkt 7 ovan, där jag hänvisar till två forskare, som på EUs uppdrag beräknat inkomstförluster vid arbetslöshet. Våra resultat är mycket likartade i storlek per capita. . 12. Intäkter . Författarna påpekar (sida 14) att de skatter som invandrarna betalar - direkta och indirekta - inte är inräknade i mina framräknade kostnader på 267 mdkr. Men skatterna är ingen kostnad utan en intäkt i detta fall. Självklart kan man inte blanda in intäkterna bland kostnaderna. Intäkterna är ju normalt till för att finansiera kostnaderna. Det är helt riktigt, som de påpekar, att nettokostnader enligt min kalkyl blir ca 150 mdkr för 1999. . De påstår vidare att det är en skillnad mellan mina och andra ekonomers beräkningar, eftersom jag räknar in andra generationen i mina kostnadsberäkningar. Men detta är inte orsaken. Professor Jan Ekberg, Växjö har alltid räknat med andra generationen, både vad gäller kostnader och intäkter. Och jag tilllämpar hans modell i detta hänseende. I mina 117 mdkr i intäkter ingår således även intäkter från andra generationen. . 13. Korrigeringar . Madon och Fridholm sammanfattar sina förslag till korrigeringar i en tabell (sida 14). Som framgått ovan har jag inte funnit något sakligt skäl att acceptera deras förslag till förändringar av mina kalkyler över kostnader och intäkter för invandringen 1999. De är alltför dåligt pålästa och möjligen okunniga i ämnet för att bli trovärdiga. Enligt en av deras beräkningar skulle invandringen kosta ca 70 mdkr mindre per år än mina, dvs knappt 200 mdkr/år. De öppnar även för att kostnaderna kan vara betydligt lägre. . Enligt nationalräkenskaperna för 1999 uppgick kostnaden för alla offentliga tjänster till 130 000 kr per år och invånare, räknat på hela befolkningen inklusive invandrare. Enligt mina beräkningar kostade den inhemska befolkningen 122 000 kr per år och invånare 1999. Invandrarbefolkningen däremot kostade 150 000 kr/år och invandrare. De kostade i genomsnitt 28 000 kr/år mer än den inhemska befolkningen. (Avrundade värden). Dessa skillnader är tydligt förklarade i boken Mångkultur eller välfärd? och grundade på ovan angivna riktlinjer. Madon och Fridholm har inte visat vad deras kostnadsberäkning blir per capita. Om de hade gjort så, skulle de kanske själva tvivlat på sina utsvävningar i kalkylernas värld. Enligt alla deras felräkningar skulle kostnaden för invandringen bli knappt 200 mdkr/år, eventuellt ännu lägre. Det skulle peka mot en årlig kostnad på ca 110 000 kr/invandrare. Deras beräkningar är en tulipanaros som inte finns i verkligheten. I jämförelse med nationalräkenskaperna skulle invandrarbefolkningen kosta ungefär 15 procent mindre per capita än vad statens egna institutioner har räknat fram som giltiga värden för hela befolkningen. Det är inte trovärdigt. . 14. Mina slutsatser och förslag . Madon och Fridholm upprepar sina felaktiga sanningar så ofta, att jag på nytt måste framhålla, att Jan Ekberg och Lars Andersson (Ds 1995:68) fullt ut räknar med utrikes födda och andra generationens invandrare, definierade som födda i Sverige med minst en utrikesfödd förälder, i sina beräkningar. Och det gäller både ifråga om kostnader och intäkter. Mina beräkningar vilar på samma grunder. . Eftersom de har missat påläsningen, blir också deras kalkylresultat helt felaktigt. Följaktligen är också deras slutsatser (sida 15) att mina nettokostnader endast skulle uppgå till 30 mdkr per år helt verklighetsfrämmande. Vissa av deras misstag är mycket elementära, varför de knappast kan vara kompetenta för sitt uppdrag. Skattebetalarnas Förening bör omedelbart dra in deras rapport från hemsidan. Det är inte värdigt föreningen att publicera deras hopkok av tyckande, som har lite med verkligheten att göra. Visserligen kan Skattebetalarna som ett alternativ publicera denna min skrivelse på hemsidan. Om detta är tillräckligt har jag svårt att bedöma. . Göteborg 2007-04-03. Lars Jansson (universitetslektor emeritus)

En enkel överslagsberäkning av en i ekomiska avseenden obevandrad halvfigur som jag -- och som sjålvfallet har missat femtioelva olika kostnader för asylmottagandet, gav vid handen att invandringen till Sverige belöper sig netto på mer än 145 000 000 000 kr per år. (Se ovan!) - - - - - Lars Jansson i Göteborg anger, om jag har lyckats läsa hans mycket utförliga brev till "Skattebetalarna" korrekt, en bruttokostnad på 267 000 000 000 kr och en nettokostnad på ca 150 000 000 000 per år. - - - - - . Erik T Johansson i Karlstad kommer med ett enkelt men logiskt resonemang fram till en en kostnad av ca 225 000 000 000 per år. Huruvida detta är ett nettobelopp eller ett bruttobelopp vet jag inte, men eftersom han talar om "kostnader för skattebetalarna" så är det sannolikt ett nettobelopp. Hans utläggning är intressant, informativ och lättillgänglig varför den föjer härnedan. - - - - - MISSLYCKAD INTEGRATION ? GIGANTISKA BELOPP Misslyckandet med att integrera utlänningar i det svenska samhället beror på att allt för många, allt för fort och från allt för avlägsna platser och kulturer kommit till Sverige. Integrationsprocessen försvåras också av att våra politiker och medier vanligtvis inte är förtjusta i att tala om det svenska samhällets enorma kostnader, både ekonomiska och sociala, för den förda asyl-, invandrings- och integrationspolitiken. Utan vetskap och insikt om kostnaden finns inget underlag för demokratisk diskussion för val av hållbara lösningar. Styrande kretsar i Sverige: rikspolitiker, tidningar, mediala debattörer m.fl. debatterar gärna kostnader i olika offentliga system och ställer dem emot varandra, vilket ju är politikens uppgift för att hushålla med landets resurser. Ytterst sällan sker detta beträffande de svenska skattebetalarnas kostnader för den förda asyl-, invandrings-, och integrationspolitiken. I min analys försöker jag med enkla och rimliga beräkningar visa på de verkliga kostnaderna och några konsekvenser. . Varför så många så fort? Orsaken är en serie svenska politiska misstag, varav de värsta gjordes i början av 90-talet. Då lyckades Folkpartiet med Bengt Westerberg och Birgit Friggebo i spetsen olyckligtvis få makt att driva sin naiva asylpolitik, dessutom tvärt emot svenska folkets och de egna sympatisörernas vilja. Opinionsundersökningar visade nämligen att 67% svenskarna i allmänhet och 65% av folkpartisterna i synnerhet var emot den då aktuella politiken. Socialdemokraterna har låtit galenskaperna fortsätta genom att inte nämnvärt våga ändra politiken och lagstiftningen av rädsla för kritik från vänstern och miljöpartiet. Detta har t.ex. lett till att Sverige numera har en utlänningslag, praxis och diverse andra lagar, som gör det mycket attraktivt för folk i fattiga delar av världen att ta sig till Sverige och söka asyl. . Många blir rikligt försörjda av de svenska skattebetalarna under flera år och vissa resten av livet. Allt detta utan krav på motprestation, som t.ex. arbete och integration i det svenska samhället. Ingen annanstans i världen är detta möjligt. Det gamla tyska uttrycket ?Die dummen Schweden? gäller i högsta grad här. . Är det verkliga flyktingar som kommer hit? En enkel undersökning på Migrationsverkets hemsida visar att av alla som sökte asyl hos oss 2004 är det bara 15% som är verkliga flyktingar enligt FN:s definition. 85% använder alltså asyl som verktyg för att försöka komma in i Sverige och leva på en högre materiell nivå. De flesta är alltså i praktiken ekonomiska migranter som söker bättre materiella livsvillkor, alltså inte flyktingar. Det är ju naturligt att folk i fattiga delar av världen satsar hårt för att förbättra sin materiella situation. Ett av de enklare och mest lönsamma sätten är att mygla sig in i Sverige genom asyldörren. Runt gränserna mot södra och östra Europa bor ca 500 miljoner människor i stater med mestadels odemokratiska regimer och ofta därför i stor fattigdom. Trots att västvärlden vräkt in 100-tals miljarder dollar per år i form av betalning för olja, har praktisk taget ingen materiell utveckling skett i de breda folklagren i arabländerna och Afrika. Regimerna använder oljepengarna till sina intressen och medeltida kulturer och religionen bidrar knappast till någon materiell utveckling. . Nu vill många av dessa 500 miljoner naturligtvis söka sig till Europa och Amerika på olika sätt. Sverige med sina 7,2 miljoner svenskar och 1,8 miljoner med utländsk bakgrund har, hur mycket humanism, liberalism och allmän snällhet svenska politiker än uppbådar på den svenska urbefolkningens bekostnad, ingen som helst chans att hjälpa alla som vill komma till Sverige för bättre materiella livsvillkor. Världen utanför Europa må lösa sina egna problem nu, när vi själva är på väg mot massarbetslöshet och ökande sociala problem. . Vad gör politiker, media och näringslivet? De flesta politiker på riksnivå verkar inte vara medvetna om eller bry sig om kostnaderna för den förda politiken, därför finns det helt enkelt inget ekonomiskt tryck för att förändra politiken. Svenska folket törs ju inte ha någon öppen mening i frågan inför risken att omedelbart bli anklagat för rasism, främlingsfientlighet mm. Rikspolitiker och media samverkar effektivt när det gäller att hålla locket på mot kritik av de politiska misstagen och de enorma kostnaderna. Ett citat av Sven Delblanc passar bra här: "Och som varje överklass i historien byggde de sig en vacker ideologi och hyrde professorer att försvara den och poeter att besjunga den." . Många svenska företagare och offentliga förvaltningar är rädda för att anställa utlänningar, eftersom arbetsmarknadsregler gör det riskabelt, dyrt och krångligt. De har också en mängd fördomar, vilket blir till ett hinder i integrationsarbetet. Det finns alltså en mängd orsaker till att det inte är någon fart på integrationsarbetet. . Varför så tyst om kostnaderna ? och hur stora är de? Den enkla sanningen är att de är obehagligt stora. En enkel, rättvisande och lättbegriplig beräkning kan göras med utgångspunkt från det helt rimliga i att alla familjer bosatta i Sverige solidariskt delar på alla offentliga utgifter. För år 2004 var de samlade offentliga utgifterna 1.403 miljarder kronor. Totala skatteinkomsterna var bara 1.290 miljarder, varför Sveriges offentliga ekonomi tvingades låna 113 miljarder under år 2004. I dessa 1.403 miljarder kronor ingår naturligtvis samtliga kostnader för asyl-, flykting- och invandringspolitiken. . Antalet utlänningar och personer med utlänningsbakgrund i Sverige är ca 1,8 miljoner. Alltså ca 20% av befolkningen. Varav de flesta bjudits in under 80-, 90- och 2000-talet då Sverige drabbades exempellöst av arbetslöshet och ekonomisk nedgång i modern tid. 20% på 1.403 miljarder är 280,6 miljarder. Till det kan läggas minst 20 miljarder per år i extra kostnader för diverse stöd och hjälp till stora grupper utlänningar, som nu kommer och kommit under de senaste 20 åren. . Summan för 2004 blir alltså 300 miljarder eller mer. I sanningens namn måste sägas att de ca 500.000 utlänningar, som har arbete, bidrar med skatter och avgifter. Dessas bidrag kan beräknas till ca 75 miljarder för 2004. Bristen för år 2004 är alltså minst 300 - 75 = 225 miljarder. . Den misslyckade asyl-, invandrings- och integrationspolitiken kostar alltså oss skattebetalare ca 225 miljarder per år och om några år kanske uppåt 250 miljarder om inget görs. I debatten finns otroligt nog de som kallar detta att berika Sverige. Med normal logik är det tvärt om. Invandringen slutade faktiskt att vara ekonomiskt lönsam för Sverige redan 1976. Alltså, migrationen är sedan 1976 en gigantisk förlustaffär för Sverige. Inte särskilt konstigt att den svenska offentliga verksamheten ständigt måste göra nedskärningar år efter år i skola, sjukvård, tandvård, omsorg, polis, vägar, rättsväsende mm. Dessutom pressas den arbetande befolkningen till max och sjukskrivningar, förtidspensioneringar och statsskulden ökar. . Fängelser, rättsapparaten och apparaten ?vård+skola+omsorg? mm. överbelastas. Detta håller inte längre. Nu måste det till krafttag. Svenska folket orkar helt enkelt inte med denna belastning. Politikerna som driver denna galna politik känner naturligtvis inte av belastningen. De bor i sina välordnade ?getton? och har höga löner på skattebetalarnas bekostnad. . Hur mycket är då 225 miljarder? Det motsvarar skatteintäkterna från ca 1.350.000 löntagare i det svenska näringslivet. Varför näringslivet? Jo, enkelt, därifrån kommer pengarna till offentlig konsumtion. Se där, alla svenskar och utlänningar i Sverige i arbetsför ålder måste helt enkelt arbeta och bidra till ekonomin. Är det nödvändigt att bristen på 225 miljarder kompenseras? Ja, åtminstone till stor del. Sverige kan inte fortsätta att skära i offentlig service för att försörja och ge samhällsservice åt en ökande skara bidragsberoende ekonomiska migranter. . Var finns de 1 350 000 jobben? Normala svenska jobb i denna mängd är bara att glömma. Det finns helt enkelt inte 1,35 miljoner 100% arbetsföra personer i Sverige som kan producera vad som krävs för egen försörjning och dessutom betala världens högsta skatter. Hur skall då kostnaden minskas? Det rimliga är en mix av sänkta bidrag och fler i resursskapande arbeten, d.v.s. arbeten i näringslivet. Det svenska näringslivet rationaliserar för fullt och minskar antalet arbetstillfällen, främst på grund av höga arbetskraftskostnader och ökad internationell konkurrens. Situationen verkar omöjlig. . Ett rent teoretiskt resonemang skulle kunna vara att öka antalet arbetstillfällen i Sverige genom att kraftigt sänka kostnaden för arbetskraft. Genom att minska den till 25%, ungefär vad som gäller i Östeuropa, kanske näringslivet kan vända trenden och öka antalet anställda. 225 miljarder i skatter och avgifter skulle då kräva mer än 5.400.000 nya jobb. I praktiken fullständigt orimligt att skapa dessa jobb i Sverige, men siffrorna visar vilka resurser den förda politiken motsvarar. . 225 miljarder kronor är mer än hela bruttonationalprodukten för Estland, Lettland och Litauen tillsammans, vilken är ca 185 miljarder kr. Svenska skattebetalare skulle alltså teoretiskt kunna ge hela Baltikum evig semester + 20% standardhöjning. Var finns åtminstone några 100.000-tal av normala svenska jobb? Kan de skapas? Har det politiska etablissemanget några idéer? Svaret måste tyvärr bli nej! Varför är svaret nej. Jo, det regerande svenska politiska etablissemanget är trött och navelskådande och har fullt upp med att ordna med sina egna angelägenheter. Det orkar därför bara beordra försäkringskassan, kommuner m.fl. att betala ut allehanda bidrag och strunta i kontrollen, och vi, den dumma urbefolkningen, bara betalar våra skyhöga skatter. . 5.400.000 miljoner jobb i praktiken. För att skapa 5.400.000 jobb, alltså inte samhällsfinansierad sysselsättning, i Sverige på några år skulle kostnadsnivån, löner inklusive skatter, behöva sänkas till nivåer i närheten av dem som gäller i Kina, Indien och andra låglöneländer i världen. Vad skulle hända då? Vi skulle naturligtvis få stora grupper som lever i ofattbar misär mätt med svenska mått. Marknadsmekanismer skulle göra att även den svenska urbefolkningen skulle tvingas ta jobb till dessa låga löner. Vill vi ha det så i Sverige? Självklart inte. Vad göra? . Skall vi svenskar fortsätta att försörja 100.000-tals utlänningar, som inte har skyddsbehov, och se alla former av välfärd och social stabilitet raseras? Hur många gökungar, som lägger beslag på bostäder och andra ekonomiska resurser, tål vi i boet? Hur mycket humanitet och snällhet har vi råd med? Vi måste helt enkelt ställa ordentliga krav på anpassning till svenska förhållanden, d.v.s. krav på kunskaper i svenska språket, yrkeskunskaper, arbetsvilja och omvändelse till nordeuropeisk kristen etik- och rättsuppfattning samt svensk kultur. Då först kan integrationen i Sverige lyckas. Det måste helt enkelt skapas ett ordentligt omvandlingstryck. . Vad göra med dem som inte vill eller kan uppfylla kraven? Enkelt, de som inte vill anpassa sig till kraven måste lämna Sverige med det snaraste. Det kallas repatriering. De som vill men inte kan, bör vi hjälpa att återvända till sina respektive hemländer och ge visst ekonomiskt stöd under några år. De apatiska asylantbarnen, som nu är aktuella, bör naturligtvis, efter individuell prövning av migrationsverket och läkare, få stanna tills de tillfrisknat. . Vad betyder 225 miljarder för skatterna? 225 miljarder = ca 17,5% av Sveriges samlade skatteintäkter år 2004. Utan denna kostnad skulle det samlade skattetrycket kunna sänkas till 34%, vilket är den normala nivån i västvärldens länder. Ett för svensk del bättre alternativ är att åtminstone delvis rusta upp den offentliga servicen och de offentliga investeringarna. Eftersom BNP ökar då t.ex. någon krossar ett fönster och någon annan får betalt för att reparera (på detta sätt bidrager AFA till en ökning av BNP), så bidrar invandringens kostnader till omsättning i den svenska ekonomin så att BMP-talet ökar med ca. 10% och Sverige måste betala ca 2,5 miljarder mer i EU-avgift. Även ulandsbiståndet blir några miljarder mer eftersom det baseras på Sveriges BNP-tal. . Vad medför den nuvarande politiken? Den medför ett gigantiskt ekonomiskt och socialt bedrägeri mot det svenska folket. Ett verktyg i bedrägeriarbetet är den svenska utlänningslagen, som medger permanent uppehållstillstånd och därmed en försörjningsbörda för all framtid för 100.000-tals utan skyddsbehov enligt FN:s definition. Politiken innebär också ett allvarligt bedrägeri mot människor med utbildning och yrkeskunskaper, som på ryktets vägnar om en ljus framtid i Sverige tar sig hit under svåra strapatser och stora kostnader, för att sedan finna att de blir en bidragsberoende underklass i Sverige. . Frågan är om Sverige redan hunnit för långt i utförsbacken. Men våra politiker har under alla förhållanden den moraliska plikten att stoppa det enorma missbruket och vrida flyktingpolitien rätt. Annars kommer landets skattebetalare att totalt tappa tålamodet med den förda politikens ekonomi och moral. . Erik T Johansson Karlstad

Jag vill tacka Sture Åström för detta synnerligen avslöjande inlägg, där han lämnat Casparus Due (folkpartikel?) med byxorna nere. Frågan kvarstår. Vem kan man lita på?

Sakine Madon...hmmm...var inte det den kurdiska (?) ettriga lilla tjejen som debatterade på gamla "Exilen" under nicket "saki"..eller tar jag fel? Hon lämnade under teatraliska former debattforumet för att i stället skriva kolumner i tidningar (där hon kan som kvotkolumnist kan uppfostra svenne utan besvärliga mothugg)

Sakine Cihan Madon, född Sakine Cihan Bahceci 23 februari 1980, är en svensk statsvetare och skribent, verksam som ledarskribent i Expressen och som fristående krönikör i Stockholm City. Sakine Madon har tidigare varit bland annat förbundsstyrelseledamot i Liberala ungdomsförbundet (Luf) och riksdagskandidat för Folkpartiet liberalerna i valet 2006, dock utan att vara medlem i partiet. Hon har inte längre någon partipolitisk anknytning. Sakine Madon är född i Turkiet och kom till Sverige 1985. . . . . . . . Hur fan lyckades hon ramla in i det här sammanhanget ? ? Kanske hon också kostar pengar för skattebetalarna!

Ett litet länktips ang invandringens makalösa kostnader. Lars Janson svarar Expressen samt den sanslöst medvetslöse eXpoiten Pool: http://www.sd-orust.se/invandring_totalkostnad_lars_jansson.htm

ln: "ekomiska avseenden obevandrad halvfigur" . Ja, det är du. Du har missat intäkter och begriper inte att nettosiffror som jämförelsetal utslaget på individnivå är ett bra sätt att uppskatta storleken. Storleken kan nog inte vara mindre än det Ekebergs siffra på 90-talet, 30 miljarder (vill minnas att han själv nämnt 40 miljarder) och inte större än omkring det dubbla av den siffran, givet att kostnad för lökad kriminalitet mm räknas in. 100 miljarder tror jag inte en sekund på och 200 eller 300 miljarder som Kurt skriver här är lätt att inse bara är fullständigt idiotiska siffror. (Kan man lösa en lätt sudoku, så kan man inse det på ett par minuter...) . Casparus Due tipsar om bra länkar iofs inte till någon bra komplett beräkning, men han har helt rätt i att det finns bra tankegångar att utgå ifrån, och Madon/Fridholm gjorde t ex lite skattningar helt nyligen. Bra länkar alltså, men det bör finnas några fler rapporter med skattningar. . Jag tror dock inte att Casparus Dues skattning 7-40 miljarder tillför så mycket och nedre delen av intervallet verkar för lågt utifrån det material han redovisar. (För 1,5 miljoner invandrare är förresten arbetslösheten över 10 procent högre för invandrare, och det bör ge över 100000 ersättningar och alltså 10-20 miljarder bara det.) Jag ser inget skäl att tro på det intervallet. . Det kanske vore bra med en ny utredning, men jag antar att inte tokar som ln och andra skulle avvisa allt under 100 eller 200 miljarder, och Kurt kanske fortsätta att tro att vi fördes bakom ljuset? Fick rätt person göra utredningen? Skandal, skandal... (Suck!) . Vidare kan man ju fråga sig om Kurt vanligen gillar och förlitar sig helt och fullt på statliga utredningar, så varför så envetet kräva en ny sådan utredning? . En lite bättre uppdatering av Ekbergs gamla utredning skulle iofs kunna vara mycket befogad, där både kriminalitet och nya migrationsmönster tas med. Då får vi ju svaret om 5000, 10000 eller 15000 kronor på skattsedeln (se siffror nedan) går till detta. (De som kräver en utredning som säger 200 eller 300 miljarder, och annars blir sååå sura förtjänar dock inte att tas på allvar.) . Säg att kostnaden med mycket hög sannolikhet ligger i intervallet mellan 30 (Ekbergs siffra tidigt 90-tal) och 90 miljarder (det finns utredningar som nämnt 60 miljarder och lägg ungefär denna nivå till höga tal, 10-tals miljarder, för kostnader för kriminalitet; Madon/Fridholm skriver t ex "[h]ade sysselsättningsnivån för invandrare varit densamma som för svenskar skulle det innebära en kostnadsbesparing på ca 57 miljarder"). . Detta motsvarar sisådär mellan 5000 och 15000 i skatt för en löntagare. Ganska mycket (och jag hade hellre betalat 7000 till ett försvar som låg på mer än 40-miljarders-nivå), men jag tror att de flesta ändå kan tänka sig att tusenlappar går till detta om - men endast om - politikerna sköter sig. Det finns enorma problem med usel integration (t ex där araber som bildar samhällen i samhället) eller med för små straff för mord; I mitt bostadsområde mördades en man på ett mycket brutalt sätt häromveckan av en som (vill jag minnas) mindre än ett år innan med otaliga knivhugg i ryggen sånär mördade en främmande person. Ett halvårs vård och/eller tillsyn fick han efter det brottet, men borgerliga företrädare talar om hårdare straff för ekonomiska brott och Sabuni ha en rättsprocess för varje anställningsprocedur där arbetsgivaren ska kunna få kraftigt skärpta straff för diskriminering. Känner vi att man ser de samhällsproblem vi har? (Reinfeldt säger i sista numret av Veckans Affärer, där han beskrivs som den mest passive statsministern någonsin, att den enda frågan han behöver ha kunskap i är klimatfrågan och allt annat sköter sig självt -- av ministrar antar jag. (Tja, det stämmer kanske enligt nån flummig 80- eller 90-tals-ledarskapsteori.).) . Alltså: Om man känner att politikerna har grepp på läget och ser att assimilation fungerar väl och inte lämnar verkliga problem vind för våg, då tror jag att både 5000 eller 15000 är något svensken kan stå ut med (även om jag inte menar att några av dessa belopp per se är s a s önskvärda!). (15000 skulle säkert minska vid fungerande assimilation och en måttlig invandring.) Jag tror att detta med invandringspolitik handlar mer om förtroende än om kronor och ören. Som allt annat kanske...? Romantiseringen om stor invandring och mångkultur är en lögn i tiden som nog erfars mest i samhället, inte först och främst på skattsedeln.

Oops. I första stycket skrev jag som maxnivå "omkring dubbelt" Ekbergs 30 miljarder. Tredubbelt (och bort emot 100 miljarder) kan det förstås vara om även kostnaden för högre kriminalitet räknas in. (Finns kanske nåt mer "oops", men jag orkar inte kolla nu... i morgon kanske.)

Tack, Da Capo! Ledarskribent i Exp. Minsann. Minns henne som en högst medelmåttig (och något lynnig) debattör. Enkelriktad kommunikation passar nog denna kvotkolumnist. Förresten är väl Exp en tidning på fallrepet, så så märkvärdigt är det kanske inte. Vi ska inte respektera föredettingar. Kurtan visar vägen till sanningen..folkuppfostran är en DDR-rest. Vi vill ha sanningen, precis som Lundgren.

Skulle sannerligen vilja vara med i denna "höstbudget", men som alla vet så går uttagningarna till "Hambletonian" i natt, och finalerna nästa lördag, den 4 augusti med start AM 11.30, och här i Sverige kl 17.30, some day... Intresserade kan gå in på "www.bigm.com/ så kommer ni in i Medowlands site. Första priset är på 1,5 miljoner $. Vi har själva avkommer efter vinnare, av denna stora tävling, därav intresset. Väl mött, ni intresserade. Jag återgår till uttagningarna nu, bye, bye...

Sjutton också, jag hade lite för bråttom. "www.thebigm.com/" Rätt skall vara rätt...

Hej Sverige. Fremragende idé at tage sagen i egen hånd. Selv her i det "racistiske, islamofobiske, nationalistiske" etc. ad nauseam Danmark, kan vi ikke få en opgørelse over hvad vores immigrationspraksis koster. Jeg giver gerne 100 DKK til en undersøgelse i Sverige. Det må være halv pris når jeg nu er dansker. I øvrigt står det helt galt til med det officielle Sverige. For årtier siden var Sverige et mønstersamfund som alle lande i verden kunne lære af. I dag minder det mest om en DDR-stat, hvor de statsautoriserede meninger ikke må modsiges. Det er f.eks. forbudt at sige at muslimsk indvandring skader sammenhængskraften i landet. Der må være millioner af almindelige oprindelige svenskere som mener det samme som mig. selvom vi ikke hører meget om det her i DK. Den svenske stasikontrol er nok for effektiv!

Få länder i Europa förtjänar vår respekt som Ungern och Polen. Efter första världskriget förminskades Ungern till en bråkdel av sin forna storhet. Se på en jordglob var Karpaterna ligger, där gick det forna Ungerns gräns. Efter andra världskriget flyttades Polen åt väster av ryssarna. Fia med knuff, fast inte riktigt lika illa som det gick ungrarna. Men tyskarna hade avlivat alla polacker av judisk härkomst, flera miljoner. Oförlåtligt förstås, bra att ni förstår det tyskar, så det är förlåtet enligt god kristen moral. Kära Västeuropa, jag tror ni är naiva så in i helvete. Om det finns någonstans jag vill ta min tillflyktsort, så är det i Centraleuropa. Det är tur ni har oss som har vår naturliga självbevarelsedrift kvar. Du vet vad jag syftar på, islam naturligtvis. Om man har levt i fred i flera hundra år har man förlorat förmågan att förstå vad fara är, man tror politik är ett TV-spel, att Djurens Rätt är rätt. Det senare håller jag med om, i kombination med kristendom, trampa inte på en mördarsnigel, ät upp honom rå. Så gulliga feminiserade ni är allihop, för övrigt är kvinnorna maskuliniserade, allihop ett lätt offer för jihad. Halleluja är nog opassande. Okej, ge chimpanserna människovärde, det är de värda som hotad människoart. Ge svenskarna en chans också. Och polackerna och ungrarna.

Jag kunde skrive mycket mer ur mitt hjärtas djup, käre Kurt. Men eftersom vi har så lika namn, jag minns att jag blev kallad Kutt på jobbet, fast jag heter Knut.

För övrigt har jag viktiga saker att ta mig för. Jag är i ett främmande land, no where to go.

Nils, om det vore det så väl att vi var milliontals -- men vi är i alla fall hundratusentals! - - - - - - Magnus, Du orerar och står i så att jag nästan tror att jag är den dumbom du inbillar dig att jag är, därför att jag missat intäkterna. Vilka är dessa? .. Jag känner ytligt en rysk invandrafamilj: far, mor och 12-årig dotter, som kom till Sverige för ca 10-11 år sedan. Modern kemist började omgående jobba som laboratorieassistent, pappan processtekniker fick jobb efter ett knappt halvår, ingen talade initialt svenska men dålig engelska, Dottern föddes, mamma var hemma i tre månader. sedan kom mormor hit och stannade på familjens bekostnad och tog hand om dottern. Tror att detta pågick tills dottern hade fyllt 3 år. Mormor reste hem till Kiev. Under tiden avancerade modern och har idag jobb som motsvarar hennes utbildning. Idag bor familjen i en BR värd 700 000, har bil och en primitiv sommarstuga i Blekinge. Man har jobbat, gnidit och sparat. En lyckad och lycklig invandring, som medfört och medför sköna skattekronor och otal andra plusvärden för Sverige. . Är det en *intäkt* som denna, du menar skall subtraheras från utgifterna för alla arbetsovilliga, understödshungriga andra invandrare? I så fall måste vi också räkna in den övriga förvärvsarbetande SVENSKA befolkningen. Såvitt jag förstår är den verkliga kostnaden för invandringen de sammanlagda kostnaderna samhället har för alla de som inte kan/vill/önskar/orkar/förmår skaffa sin egen försöjning samt ligger samhället till last i socialt, medicinskt, polisiärt. kriminellt och annat avseende. Det här rör sig inte om någon finessrik bokföring där debit är lika med kredit. Kolla upp siffrorna på Alfssons blogg - var finns där de sköna intäkterna för Kalmar kommun? Det är väl snarare så att man får 'rycka några kulor från Moster Agdas pension' för att få det hela att gå ihop. . Konstigt förövrigt att du inte passade på att i deras frånvaro angripa Lars Jansson och Erik Johansson. . PS Jag köpte mig en hårddisk på 250 GB häromdagen att ha som extern backup- och lagringsenhet -- utgift 630 kr. Hur stor är intäkten? Om datorns HD pajar, risken härför är nästan infinitesimal, och jag inte har någon backup, skulle det kanske kostar 5 000 att 'läsa av' den funktionsodugliga interna hårddisken. Således bör intäkten vara 4 370 kr. Jävligt bra affär - påminner om hur vissa synes resonera beträffande svensk invandringspolitik och dess kostnader. På detta sätt kan till och med multikulturen och införandet av kebaben i landet bli en intäkt. Så rika vi måste vara. Varför har vi då en utlandsskuld på 140 000 kr per skalle i Sverige?

Janssons siffror står sig. . I all kritik av Lars Jansson hittar jag ingen som faktiskt kan påvisa att han använder felaktiga siffror. Hans arbete framstår som det mest kvalificerade av dem som refererats till här. . Han har gjort en studie som visar hur mycket som invandringen kostar den offentliga sektorn. Han har inte med andra kostnader, ex.vis medborgarnas merkostnader för ökad kriminalitet. . Kalkyler kan göras på olika sätt. Man kan säga att han tagit fram vad som skulle behöva anslås av skattemedel om invandringen varit en egen titel i budgeten. Då är det självklart att man inte kan dra av invandrarnas skatteinbetalningar lika lite som man från försvarets kostnader drar av de skatter officerarna betalar. . För övrigt redovisar han även hur mycket invandrarna betalar i skatt. . En annan typ av kalkyl är en jämförelse mellan ett tänkt Sverige utan invandring och dagens Sverige. En sorts marginalkalkyl. Hur mycket har det lönat sig (alternativt kostat) för oss som bodde här från början. . Den som vill ha en sådan kan bara lägga ner lika omsorgsfullt arbete som Jansson på att ta fram den. Den blir svårare, eftersom ingen riktigt kan säga hur det tänkta Sverige utan invandrare skulle se ut. . Den tafflighet jag anfört redovisas utförligt i följande böcker: . Vera Efron: En otacksam flyktings bekännelser. . Ingrid Björkman m.fl.: Exit Folkhemssverige Rekommenderas till alla intresserade.

Islam och islamister Det slår mig att dagens krönika av Per T. Ohlsson i Sydsvenskan kan vara intressant. Många av invandringens problem är ju relaterade till den extrema islamismen. Han avslutar med att citera vers 256 i Koranens andra sura: . ?Tvång skall inte förekomma i trosfrågor.? . Och han fortsätter så här: . Det vill säga: . Utan tvång i religionen kan ingen tvingas att respektera islams regler och symboler som heliga. Ett Koranargument mot självcensur som de nog aldrig tänkte på i Värmland.

Skrivtecken . Eftersom mina tangenters tecken inte stämmer med dem som visas här, kollar jag var jag hittar citationstecknet, Här följer alla mina översta tangenters tecken, först utan och sen med Shift: . §½, 1!, 2", 3#, 4¤, 5%, 6&, 7/, 8(, 9), 0=, +?, ´` . Kanske till hjälp även för någon annan ?

Stackars ln skrev: "Du orerar och står i så att jag nästan tror att jag är den dumbom du inbillar dig att jag är, därför att jag missat intäkterna. Vilka är dessa?" . Vad är du missnöjd med? Uppskattningen att kostnaden för en 100 000 personer i "överarbetslöshet" skulle kunna uppgå till 20 miljarder, menar du att den är orimlig? Något annat i mina resonemang? Jansson räknar att alla ökade kostnader i våra system ska tillskrivas invandring. Det är inte korrekt. Du räknar att kostnader för invandrare är en överkostnad för invandring, vilket är lika dumt som att säga att varje född svensks utnyttjande av pensioner, socialförsäkringar etc är en belastning för landet Sverige som innebär att svenskar inte är aönskvärda, trots att samma svenskar i livet drar in och betalar för (finansierar) dessa system. Det finns även invandrare som finansierar de kostnader du påstår att invandrare har. . För att utreda om invandrarna kostar samhället något så måste man alltså i slutändan beräkna skillnaden för svensken och invandrarens nettobidrag till samhället. Denna skillnad justerad för bl a demografi (andel personer med vårdbehov) bör utgöra kostnaden för invandringen. . Du, som verkligen borde lyssna på din egen beskrivning av dig: "en i ekomiska avseenden obevandrad halvfigur". Du skrev om summan utbetalningarna för unga invandrare och pensionärer: . "Enligt åvanstående elementära resonemang kostade invandringen de svenska skattebetalarna i tidsperioden 2002-2006 ca 131 miljarder 600 miljoner kronor per år i enbart personstöd" . Men enligt det "sättet att räkna" (om man nu kan kalla det sätt att räkna?) kostar svenskarna relativt sett mycket mer än invandrare! Detta eftersom det finns relativt sett flera pensionärer i den icke invandrade delen av befolkningen, och att du bara samlar ihop kostnader i en hög och säger att invandringen kostar Sverige det belopp du får fram är så himla idiotiskt att varje person som inte är "en i ekomiska avseenden obevandrad halvfigur" tar sig för pannan! Det innebär nämligen att de sådär 70-80 procent av invandrarna som har jobb och betalar skatt inte bidrar till den svenska ekonomin. . Räkna på samma sätt vad svenskarna kostar, och du ska se att s a s svenskar och invandrare tillsammans kostar långt mer än 1000 miljarder kronor. Ja, egentligen kostar alla medborgare hela budgeten och svenskt territorium borde utrymmas omedelbums! . Okej?

Revisionschef Inga-Britt Ahlenius är ett namn som passar i MSK. Jag hoppas att ingen politiker blir invald, eftersom alla har en personlig bindning till någon partikamrat. Vi skall kunna känna oss helt säkra på att allt går rätt till. Det gör vi om hon blir ordförande - eller har jag fel?

Bäste Magnus ! . Du bör ta dig tid att läsa Lars Janssons bok. Grundligt. . Han har just utrett skillnaderna mellan svenskar och invandrare i belastningen på olika offentliga tjänster: arbetslöshet, sjukvård, skola, kriminalvård, etc. Det han räknat som kostnader är den användning av resurserna, som är större för invandrarna än för infödda. . Det är väl just det du efterlyste ?

Magnus Andersson -- du har uppenbarligen slutat att orera och istället börjat tjata. Att var medveten om egna brister är kanske inte din styrka. Genom att hävda att "Det innebär nämligen att de sådär 70-80 procent av invandrarna som har jobb och betalar skatt inte bidrar till den svenska ekonomin." har du angivet var du hör hemma. 70-80% -- vi tackar och skall omgående upphöra med att intressera oss för invandringens kostnader -- om nu påståendet hade varit sant. . Nu skall jag ge dig "ett finger" till! Såvitt jag förstår finns det ett tidsperspektiv eller ett kontinuum att ta hänsyn till. Antingen intresserar man sig för korttidsperspektivet, vilket jag har gjort och vilket tydligen också göres beträffande Kalmar kommuns asylant-dilemma, nämligen vad kostar invandringen just nu/ detta år/tre år framåt. Eller man intresserar sig för ett långtidsperspektiv, i vilket fall ditt sätt att resonera blir giltigt: vad har invandringen totalt kostat Sverige sedan förslagsvis alldeles i början av nittiotalet, då landsförrädarna Friggebo och Westerberg fimpade sossarnas ej helt orealistiska propostition: "Aktiv flykting och migrationspolitik 1990/91:195. 1". Slussportarna öppnades på vid gavel och inflödet har inte på något sätt bromsats sedan dess. Nu följer några ungefärliga siffror. 1990 var vi ca 7,3 miljoner svenskar i Sverige (= ursvenskar + välintegrerade arbetskrafts- och andra invandrare) låt oss använda maktelitens pejorativ och kalla oss: "personer med svensk bakgrund". I dag 2007:07 bor det ca 9,2 miljoner i Sverige. Personer med svensk bakgrund är fortfarande 7,3 eller 7,5 miljoner, resten ca 1,8 miljoner är personer med icke svensk bakgrund. Dagens Nyheter 07-06-15: "Sveriges befolkning växer snabbt. Om 20 år väntas befolkningen nå upp till 10 miljoner." [HA-HA, tillåt mig skatta!] "I år beräknas befolkningen öka med 56 000 personer och den kommer att öka med i genomsnitt drygt 40 000 personer per år under de närmaste decennierna. Orsaken till årets starka befolkningstillväxt är fortsatt stor invandring, 80 000 personer. Rekordåret 2006 invandrade 96 000. Omkring 106.000 barn beräknas komma till världen i år." Min fråga: vem står för den excessiva fruktsamheten? . Så långt "min dumhet", låt os nu växla över till Erik T Johanssons i Karlstad dumhet! Citat: . "För år 2004 var de samlade offentliga utgifterna 1.403 miljarder kronor. Totala skatteinkomsterna var bara 1.290 miljarder, varför Sveriges offentliga ekonomi tvingades låna 113 miljarder under år 2004. I dessa 1.403 miljarder kronor ingår naturligtvis samtliga kostnader för asyl-, flykting- och invandringspolitiken. Antalet utlänningar och personer med utlänningsbakgrund i Sverige är ca 1,8 miljoner. Alltså ca 20% av befolkningen. 20% av 1.403 miljarder är 280,6 miljarder. Till det kan läggas minst 20 miljarder per år i extra kostnader för diverse stöd och hjälp till stora grupper utlänningar, som nu kommer och kommit under de senaste 20 åren. Summan för 2004 blir alltså 300 miljarder eller mer. Cirka 500.000 utlänningar, som har arbete, bidrar med skatter och avgifter. Dessas bidrag kan beräknas till ca 75 miljarder för 2004. Bristen för år 2004 är alltså minst 300 - 75 = 225 miljarder." . Medgives att detta är en mycket grov och inexakt kalkyl, som saknar allt det omsorgsfulla arbete och den eftertänksamhet som karakteriserar Janssons utredning. Men den ger dock en fingervisning om vad det hela rör sig om och har dessutom den fördelen att vi "icke ekonomer och tillika dumbommar" utan svårighet kan följa resonemanget. Avslutningsvis en retorisk fråga. Hur hade livet idag varit här i Sverige utan massiv invandring sedan 85-90; utan kossovoalbaner, utan somalier, utan eritreaner, utan sk palestinenser, utan libaneser, utan kurder, utan irakier (29000 utan pass!); framför allt utan 500 000 muslimer; utan multi-kulti, utan kebab, utan halalkött. utan diskrimineringsombudsman, utan..., utan... ! Tråkigt förstås, djävligt tråkigt, vi hade dött av tristess, kanske dött ut. Låt oss således vara tacksamma för berikningen, låt oss med ett nöjt småleende åse hur landet går åt helvete -- och du Magnus Orerare, glöm inte att deltaga i och svänga dina lurviga ben i PRIDE- festivalen som börjar imorgon.

En fantastisk blogg, klara utredningar av "In" som vanligt, och som "vanligt" före- språkar jag docenten Janssons tidigare utredningar som utgångspunkt för en långsiktig prognos. Alla ni andra otrogna, "släng er i väggen... Det blev sent inatt innan uttagningarna till Hambletonian avgjordes. Den svenska hästen Adrian Chip med Robert Bergh i sitsen, blev etta i sitt kvallopp... Och massor av miljoner till vinnaren. Inte undra på att man har 13 "pållar" och längtar till "miljonvinster framöver!"... Till sist, ni "troende": www.thebigm.com/ på lördag, 4 augusti kl 17.30 svensk tid...

Nämn en tidning eller en TV-kanal i Sverige som seriöst redovisar invandringens kostnader. Ej heller har jag hört någon politiker som vågar säga att lilla Sverige har tagit emot alltför många invandrare, men om man inför begränsade mandatperioder (ca4 år) kan det bli ändring och sveriges befolkning får bättre och sannare information om invandringsPOLITIKEN. Märkligt att man kan diskutera sjukvårdspolitik, skolpolitik etc, men ej INVANDRARPOLITIK!!!!

Faktiskt skulle det vara trevligt med en uppdatering av Janssons senaste uträkning, med tanke på nytt invandringsrekord anno 2006... Alla grumliga åsikter om kostnaderna i invandringen undanröjes effektivt. Eller vad tycker ni, mina vänner?...

Vår tids mest tanklösa myt är att demokrati är det ultimata och bästa politiska system ett land kan styras med. Den allmänna uppfattningen är att demokrati inte får ifrågasättas. Att ifrågasätta demokratin är lika fruktansvärt som det var att förneka Gud under forna tider då kyrkan styrde befolkningen med järnhand.

Politikerna inom alla riksdagspartier tävlar om att vara sanna demokrater. En oliktänkare som ifrågasätter eller misstror demokratin utsätts för förakt och förföljelse av journalistkåren och det övriga samhällsetablissemanget. Regeringarna, både socialdemokratiska och borgerliga, har beordrat SÄPO att kartlägga och övervaka odemokratiska personer och rörelser. Demokratins makthavare och hantlangare accepterar inga oppositionella oliktänkare. Demokratin är nämligen ett totalitärt politiskt system som kräver absolut makt. Denna makt är mer omfattande, och tränger djupare in i medborgarnas privatliv, än hos många diktaturer.

I denna tid, då det moraliska förfallet närmar sig bottennivå, då brottsligheten är störst i vår trettontusenåriga historia, då våra politiker låter utomeuropeiska folk kolonisera vårt land och tvingar oss att försörja dem - då är det dags att varje tänkande människa ställer sig frågan om de senaste 50 åren av expanderande demokrati gjort oss lyckligare. Har våra liv blivit mer harmoniska? Har vi ett tryggare och laglydigare samhälle? Har gemenskapen mellan människorna blivit bättre? Har kulturen utvecklats och förfinats? Har barn och ungdomar blivit snällare, skötsammare och fått bättre grundkunskaper? Har den enskilde medborgaren fått större politiskt inflytande? Har var och en större möjlighet att bestämma över sitt eget liv och sitt personliga välstånd?

Med otvetydigt facit på hand blir svaret ett rungande nej på samtliga frågor. Folket som helhet har blivit olyckligare. Psykiska sjukdomar och drogmissbruk har aldrig varit mer utbrett. Brottsligheten har tio-dubblats på 50 år. Barn och ungdomar är förvildade och har efter nio års skolgång betydligt sämre kunskaper i matematik och svenska än sjätteklassare på 1940-talet.

Skatten har ökat för löntagarna: från att ha varit 10 % år 1950 till mellan 60 och 75 % i dag (direkta och indirekta skatter). Detta innebär att demokratin tagit ifrån medborgarna deras rätt till den egna lönen. I historisk mening är man slav om man inte får behålla merparten av sin egen inkomst. Man kan inte heller bestämma över sitt eget liv om man inte förfogar över sin egen inkomst.

Den enskilde människans politiska inflytande är numera helt raderat. Väljarna består av en okunnig majoritet som inte ens vet om vi har en socialdemokratisk eller borgerlig regering. Sämsta kunskaperna har de som röstar på socialdemokraterna. Många av dem vet inte ens vilka riksdagpartier som finns. (Väljarundersökningar av professor Sören Holmberg vid Göteborgs universitet). Gruppen medborgare som är politiskt insatta har således mindre inflytande vid valen än de som är okunniga om respektive partiers ideologier. Mellan valen lyssnar politikerna inte alls på enskilda personers förslag och önskemål eftersom det endast är partiernas program och internt förankrade uppfattningar som genomdrivs. Det står t. o. m. i grundlagen att riksdagsmännens överväganden ska vara självständiga, obundna av instruktioner från väljarna.

Det mest skadliga exemplet på beslut som demokratins företrädare fattat mot folkets vilja är massinvandringen. Medborgarna får varken diskutera offentligt eller rösta om denna ödesfråga.

Att demokratin på sikt störtar Sverige i ofrihet, fattigdom, degenering, kaos, brottslighet och annat lidande beror på den vanföreställning som är grundbult i den svenska demokratin: utgångspunkten att alla människor är jämlika i förstånd och karaktär samt att majoritetsbeslut således alltid är rätt.

Sveriges asyl- och migrationspolitik är en naturlig följd av tron/lögnen att inte bara vi svenskar är lika, utan att även alla andra folkslag är lika oss svenskar. För den sanne demokraten är det obegripligt att så många svenskar oroas för det mångkulturella samhället. I hans inskränkta värld är ju alla lika goda och kloka.

Den dag verkligheten krossar det demokratiska etablissemangets världsbild är det för sent att återskapa det svenska Sörgården vi har i våra hjärtan. Ragnarök väntar.

Kostnaderna: Det finns summa EN officiell utredning, DS1995:68, finansdep.
Den gäller ungefär åren 1993-1994. Finns på bibliotek.

Den är sannerligen inte marknadsförd av politikerna.

2001 AVSLOG riksdagen en motion med begäran om ny utredning.

Siffror sipprar dock ut, och just nu är sanningen i spannet 40 - 56 miljarder per år. Se Expressen i år!

Det finns dock en INOFFICIELL utredning till, mystiskt nog gjord av samme utredare som gjorde DS1995:68, men utförd 1999 och publicerad i en TYSK (!)tidskrift (Journal of Population Economics), 1999, vol 12, sidummer 400 och en bit framåt. Finns inte på nätet. Kan fås via bibliotek. Oklart varför den gjordes, men den lästes säkert av finansdepartementet.

Gamle sossen Bo Södersten, professor, nationalekonomi, skrev i DN 28 dec 2003 att invandringen kostade 1 - 2 % av BNP.

Siffror från politiker och från Expressen kan bedömas vara minimisiffror. Min gissning just nu är att man ska jobba med 46 a 47 miljarder per år, medelvärdet av 40 och 56 miljarder.

Det är 10 000:- per svenskt hushåll och år.

Siffrorna har egentligen mindre betydelse. Det som är viktigt är att politikerna inte visar ringaste lust att redovisa, diskutera, publicera eller upplysa folket om dessa kostnader.

MÖRKNINGEN säger mer om kostnaderna än någon utredning.