Bloggtack till alla som skriver
Vem ska egentligen ha rätt att få yttra sig och hur skall det avgöras, av vem?
En privatblogg med kommentarfunktionen på innebär att alla som vill kan lämna en kommentar, det kan vara en galen, en klok, en förvirrad, framsynt eller allmänt meningslös kommentar - det får vi först veta i efterhand, efter publiceringsklicket, en gång ute på nätet, alltid ute.
Den som har en privatblogg kan ju inte sitta och glo på vad som kommer in 24 timmar om dygnet, utan man/jag och jag tror alla andra, tittar till bloggen då och då; det går då att ta bort en kommentar som ogillas, men jag gör inte det, det är min principiella inställning att bloggen är fri, att yttrandefriheten är absolut - jag vill inte att denna blogg skall redigeras enligt gatekeepingprinciper, den skall vara öppen. Andra får vifta med pekpinnen, jag gör det inte.
Punkt.
Sedan får man ta det onda med det goda.
Jag tror också det är bra om folk får skriva av sig, kanhända lockar det en och annan till min blogg som kan falla utanför den allmänna ramen, men det är ju mycket sällsynt. Det mesta som sägs är väl ändå rätt anständigt
- för min personliga del är jag inte särskilt oroad över invandringen, men jag tycker det är ett intressant fenomen när en nation byter befolkning och detta inte får diskuteras öppet, och uppenbarligen så bekymrar invandringen läsarna av denna blogg, för när detta ämne är på tal blir kommentarerna många.
Jag har i kommentarerna på denna blogg aldrig stött på en enda rasist, ja, frånsett vår vän antisemiten, men honom ser jag mest som ett exempel curiosum.
En sak till: när jag mal på tomgång, det händer (märker ni det?) kanske en och annan kommentar är det som blir behållningen.
Många kommentarer tycker jag är välskrivna och mycket informativa - folk i allmänhet skriver riktigt bra, rakt på sak och många gånger roligt. Istället för att skälla på kommentarskrivarna skulle jag vilja säga: tack för att ni engagerar er och skriver - vissa av era åsikter delar jag inte, men vad gör det?
Så frukta icke kommentarerna, jag gör det icke.
----------------
I dag är Carl Bildt i Finland.
En privatblogg med kommentarfunktionen på innebär att alla som vill kan lämna en kommentar, det kan vara en galen, en klok, en förvirrad, framsynt eller allmänt meningslös kommentar - det får vi först veta i efterhand, efter publiceringsklicket, en gång ute på nätet, alltid ute.
Den som har en privatblogg kan ju inte sitta och glo på vad som kommer in 24 timmar om dygnet, utan man/jag och jag tror alla andra, tittar till bloggen då och då; det går då att ta bort en kommentar som ogillas, men jag gör inte det, det är min principiella inställning att bloggen är fri, att yttrandefriheten är absolut - jag vill inte att denna blogg skall redigeras enligt gatekeepingprinciper, den skall vara öppen. Andra får vifta med pekpinnen, jag gör det inte.
Punkt.
Sedan får man ta det onda med det goda.
Jag tror också det är bra om folk får skriva av sig, kanhända lockar det en och annan till min blogg som kan falla utanför den allmänna ramen, men det är ju mycket sällsynt. Det mesta som sägs är väl ändå rätt anständigt
- för min personliga del är jag inte särskilt oroad över invandringen, men jag tycker det är ett intressant fenomen när en nation byter befolkning och detta inte får diskuteras öppet, och uppenbarligen så bekymrar invandringen läsarna av denna blogg, för när detta ämne är på tal blir kommentarerna många.
Jag har i kommentarerna på denna blogg aldrig stött på en enda rasist, ja, frånsett vår vän antisemiten, men honom ser jag mest som ett exempel curiosum.
En sak till: när jag mal på tomgång, det händer (märker ni det?) kanske en och annan kommentar är det som blir behållningen.
Många kommentarer tycker jag är välskrivna och mycket informativa - folk i allmänhet skriver riktigt bra, rakt på sak och många gånger roligt. Istället för att skälla på kommentarskrivarna skulle jag vilja säga: tack för att ni engagerar er och skriver - vissa av era åsikter delar jag inte, men vad gör det?
Så frukta icke kommentarerna, jag gör det icke.
----------------
I dag är Carl Bildt i Finland.
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
Varav hjärtat är fullt så talar munnen. men det behövde inte jag på kvällen den 7dec2004 när jag såg aktuellts 21-sändning.Det var ett inslag från en konferens för EU,s integrationsministrar som hade samlats i Gruningen Holland.Det var ungefär 3 veckor efter mordet på van Gogh och i samband med detta hade en del moskeer bränts och det var allmänt oroligt över den europeiskakontinenten. Jens Orback blev uppringd och filmad i direktsändning ca, 10-15 min in i programmet. Han fick frågan om vad han ansåg vad man skulle ta till för åtgärder för att stoppa detta religiösa våld och denna terror. Han svarade med de vanliga flosklerna om tolerans och utanförskap osv,bla,bla,som i princip var att hänga ut tungan när det regnar . Hans uttalande så långt tillförde ingenting som vanligt! Men då kom det! Vi var två personer som satte sig upp i soffan och tittade på varandra och efter uttalandet frågade vi varandra hade vi verkligen hört rätt. Vår tvekan fick snabbt ett slut nät telefonerna började ringa både mobilt och på fast linje. Det kom in tre samtal från tre personer som inte hade en aning om varandras existens som undrade om vi hade hört vad han sade. "jag trodde inte mina öron" sade den mest rekordeliga person jag vet. Jag har känt henne i ett halvt århundrade! Den andra personer sade att nog hörde jag väl fel. Den tredje var så tvärsäker på vad han hade hört- att han som nyss glödande socialdemokrat bestämde sig för att gå över till SD både som väljare och som aktiv. Och vad var det JO yttrade tillslut i den här intervjun. "Jo, att vi måste ha en bred tolerans och öppen famn mot muslimer, för när de blir i majoritet så har vi detta tillbaka"!!!!! Vem är dåre i ett sådant här sammanhang? Är det den som sett och hört och för det vidare eller är det den som håller för ögon mun och öron. Jag vet att jag har det någonstans i min dator och jag skall med hjälp av en hacker skaffa fram detta.Detta låg länge på SVT.s hemsida. Och eftersom detta är offentlig handling enligt ADB-lagen så måste denna video finnas någonstans ute på nätet. Till sist vill jag bara tillägga denna kommentar . Den kommer från den store amerikanske presidenten Abraham Lincoln efter det att han hade hört på de olika inläggen i en senatsdebatt. !Att det nog är bättre att tiga och ev, bli tagen för dåre,än att öppna munnen och undanröja alla tvivel"
Hej! Jag har ingen direkt kommentar, men en fraga till er andra: Homosexuella ar ju tydligen forbjudna att donera blod i Sverige...hur ar det med heterosexuella svarta/africans? Far dom donera blod i Sverige? (Med tanke pa att, tyvarr, mer eller mindre en femte-del av de svarta/fargade i sub-Saharan Africa har HIV/AIDS) Det skulle vara intressant att fa reda pa hur det forhaller sej, eller om de (svarta invandrare) far avslag pa att donera blod; kan det isafall raknas som diskriminering av vara "fore detta missgynnade" vanner? Nagon som kan svara? (Sorry om min fraga ar lite ostrukturerad; min fru skall precis ga hem fran jobbet och eftersom jag skriver pa hennes dator sa hinner jag inte formulera mej sa bra!) M V H Hobie Wannberg, Okahandja, Namibia
Svaret finns i reglerna för blodgivning: http://www.geblod.nu/general.aspx?PageId=6 - De som inte får ge blod är de som ingår i vad som anses vara riskgrupper. "Svarta afrikaner" är inte en riskgrupp, eftersom etnicitet och hudfärg i sig inte utgör en riskfaktor. Det som är en riskfaktor är det område man kommer ifrån eller har vistats i, särskilt i områden där malaria och Chagas sjukdom finns. - Som jag tolkar det så är reglerna till för att vara säker på att man upptäcker ev. sjukdom, och försöker sålla bort de som eventuellt kan ha blivit infekterad av något nyligen. T.ex. narkomaner, prostituerade, nyligen tatuerade och piercade, samt de som nyligen haft en ny sexpartner. Sen kan man diskutera om homosexuella ska höra dit eller inte, men enligt reglerna just nu så gör de tydligen det.
Katinka, något liknande brukar jag säga, fast inte heter jag "Abraham Lincoln". Det är idag många av den socialistiska skalan, där "grodor och idioter" går hand i hand. Det verkar som saudi-araberna har "mutat" hela det socislistiska etablisemanget och socialmoderaterna, för att ifred få boa och bygga sina moskeér utan att bli ifrågasatta... Jag kanske borde kalla mig för "antirassist", för att undanröja alla tvivel. Men ibland undrar jag, om jag inte provoceras lite för mycket... F d Flygöversten och sedemera chefen för Internationella Röda Korset, Sven Lampell har gått "bort". Han var chef för det förband jag kom till, året efter han tillträdde RK. Varje förband har en egen marsch-musik, som ni kanske vet, och denna användes vid vissa tillställningar. Den gamla etablerade marschmusiken, bytte denne Sven Lampell ut till --- just det: "Oh when the saint, go machin in", (Lois Armstrong). Tänk er själva, att kunna marschera i takt till denna förnämliga trumpet-musik. Jag kunde det inte, och inte andra heller. En liten tanke på det förgångna, och en hyllning till Översten Sven Lampell...
Var det inte Orback som hänvisade till en kvinnlig nära släkting som var sambo med en häst? Han kanske själv är resultatet av ett hopp över skaklarna - ser han inte litet avlång ut i ansiktet när allt kommer omkring? Orback har i alla fall åstadkommit något tro det eller ej - vi behöver nu inte längre använda det från Norge importerade ordet för landsförädare (Quisling) det går så bra med Orback eller hur?