Ny barnteater från 7 år : Bagheera som pantertransa
Barnteater : Djungelboken.
Scen : Stockholms stadsteater.
Författare : Kipling/Eidem.
Musik : Eric Gadd.
Handling : Mowgli måste utöva sin imperialism över sina olyckskamrater djuren, men mot sin vilja och inte utan tårar. Mer en Little Skywalker man får se på en utvecklingsresa, men först i slutstriden... Med amerikanska attacksoldater som landar i storstadsdjungeln - på Sergels Torg om 100 år.
Magnifikast av alla är Bagheera, en svart pantertransa med läckra lackröda skor och här och där blir det så många vuxenblinkningar att jag blir matt. (Expressen)
Pantertransan har burrigt hår, stora tuttar, är iklädd lädermini, har högklackade stövlar och svarta nätstrumpr.
Radions Kulturnytt i P1 rekommenderar detta nya sceniska mästerverk av Djungelboken till barn på 7 år och uppåt. Barn under 7 år kan ha lite svårt att förstå, kan bli skrämda.
Scen : Stockholms stadsteater.
Författare : Kipling/Eidem.
Musik : Eric Gadd.
Handling : Mowgli måste utöva sin imperialism över sina olyckskamrater djuren, men mot sin vilja och inte utan tårar. Mer en Little Skywalker man får se på en utvecklingsresa, men först i slutstriden... Med amerikanska attacksoldater som landar i storstadsdjungeln - på Sergels Torg om 100 år.
Magnifikast av alla är Bagheera, en svart pantertransa med läckra lackröda skor och här och där blir det så många vuxenblinkningar att jag blir matt. (Expressen)
Pantertransan har burrigt hår, stora tuttar, är iklädd lädermini, har högklackade stövlar och svarta nätstrumpr.
Radions Kulturnytt i P1 rekommenderar detta nya sceniska mästerverk av Djungelboken till barn på 7 år och uppåt. Barn under 7 år kan ha lite svårt att förstå, kan bli skrämda.
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
Det går att återlyssna på nätet, när Maria Edström i Kulturnytt med sin sedvanligt upphetsat flämtande stämma utgjuter sin förtjusning över nämnda barnföreställning. I ivern glömmer hon bara en sak, om jag hörde rätt: att framhålla att en av huvudpersonerna uppträder som hemsk NYNAZIST. En sådan får inte saknas.
Ytterligare några rader från Expressens radikalfeministiska (naturligtvis) recension må komplettera bilden:
´´Men i kontrast till detta står alla de ömsinta "jag älskar dig" som Bagheera och Baloo i sitt mycket ICKE-HETERONORMATIVA förhållande ger adoptivsonen Mowgli. Eller att Shere Khan gör TAI CHI vid sidan av. Eller att Leif Andrée RAPPAR. Den här föreställningen hade kunnat kantra på många sätt, med påklistrad RINKEBYSVENSKA till exempel, men gör inte det. Inte minst tack vare LIVEMUSIKEN signerad Eric Gadd. Han har öst ur en ymnig flod av SOULHISTORIA och sig själv, från SHAFT-igt 70-tal fram till Stureplansaporna Joppes och Noppes pojkbandsimitationer, och Mowgli får hitta sig själv till Bagheeras KOMMA UT-LÅT med gospelkör.
Och det är en sak som är SÅ LYCKAD med denna föreställning: att TRANSGENDER ÄR HELT NORMALT, ingen reagerar på Bagheeras höga ROCKY HORROR-PICTURE-KLACKAR. Det är HBT-ACCEPTANS för en ny generation, det. Allt till stilenlig WAH-WAH-GITARR.´´
Och så här går det till just nu på Sundsvalls teater (också Expressen):
´´UNDERBARA GÅVOR ELLER DEN POSITIVA RÖRMOKAREN | Av Staffan Göthe | Teater Västernorrland, Sundsvall
Om 2006 var mångkulturens år i svensk teater, så blir 2007 de polska rörmokarnas. I god tid innan Riksteatern har gjort dramatik av Maciej Zarembas reportageserie - premiär i mars - släpper Staffan Göthe in en polsk rörmokare på Sundsvalls teater. HON heter Lariza (Anita Nyman) och fixar glatt och villigt allt det som de förvekligade svenska männen har glömt bort - från stambyten till kärlek - och som de förverkligade svenska kvinnorna inte befattar sig med.
När alla förvecklingarna i Göthes romantiska komedi efter nästan tre timmar har rätat ut sig, sitter Lariza ensam i de "stora, vackra, tysta, tomma rummen" i en nyrenoverad praktlägenhet någonstans i Stockholm, medan de övriga rollgestalterna - alla svenskar - har flyttat ut till en hästgård utanför stan, där de kan tjänstgöra som varandras mentorer och byta kön lite som det faller sig. Det är folkstambyte på gång - gästarbetarna installerar sig i den stora, svenska tystnaden, och de stora, tysta svenskarna stallar in sig som hästarbetare.´´
Jag vet ju inte vad jag egentligen skulle tycka om jag såg pjäsen tillsammans med barn, men det låter ju livat. Kanske lite som Djungelboken i Rocky horror picture show och starwars tappning ;-) Vad är normalt i
samhället vi lever i idag? Vem kan med säkerhet fastställa normen för något? Är inte den enda säkert fastställbara normen att vi alla är olika, och att vetskapen om detta är vad som borde ena oss?
Jag ogillar varken män i kilt, kaftan, kvinnor i brallor eller bryr mig om branngubben gillar läppstift. Ingen ska dock komma och tala om för mig eller andra att läppstift eller klänning är vad som gäller om man inte vill bli särbehandlad.
granngubben menade jag