Östra Ölands fria horisont

Bilden har ingen koppling till texten utan publiceras av det skälet att jag vill demonstrera bildkvaliteten i Ericsson-telefonen K800. Bilden visar en urgammal gård - Bo gård - i solnedgången häromdagen.

Efter att ha läst den tyske förbundskanslerns Angela Merkels brev till svenska regeringen börjar jag förstå varför det hemligstämplats : det är inte alls så oskyldigt som det framställts av EU-ministern Cecilia Malmström.

I själva verket är det ytterligare ett exempel på den odemokratiska process som skall ge oss ett nytt Europas Förenta Stater, alla förenade genom den nya konstitutionen, som, ehuru förkastad i två länder och därmed död, nu skall återupplivas - Europas balkanisering, nationerna avskaffade, ett lapptäcke av regioner under Bryssels ledning. Detta är målet.

I brevet inbjuder Merkel till ”konfidentiella konsultatikoner” i syfte att skapa förutsättningar för en konstitution vars riktlinjer skall presenteras 21-22 juni.

Den svenska regeringen skall till dessa hemliga konsultationer sända en betrodd rådgivare som kan tala för regeringen. Eftersom konsulationerna föreslås börja den 23 januari, alltså den innevarande veckan, bör alltså denne man eller kvinna ha blivit utsedd av den svenska regeringen.

Vem är då denne person som fått detta ödesdigra uppdrag?

Ingen vet.

Är namnet också hemligt?

Vore det inte skäl att riksdagen utser den person som skall förhandla för oss i en så viktig nationell fråga?

På denna adress finner i Angela Merkels hemligstämplade brev:

http://mp.se/files/124700-124799/file_124776.pdf



När riksdagens EU-nämnd sammanträdde i fredags kanske man kunde ha förväntat sig att Angela Merkels brev skulle stå överst på dagordningen, men det gjorde det inte, istället behandlade detta triviala ärende:

”Statssekreterare Rolf Eriksson fick vid samrådet med nämnden bland annat även stöd för att inför rådets debatt ställa sig bakom förslaget till förbud mot handel av hund- och kattskinn.
Regeringen representerades också av finansminister Anders Borg."

Det är ju helfestligt. Nationens självbestämmande skall avgöras, EU-nämnden sitter då och diskuterar försäljningen av kattskinn...




Jag blir inte klok på detta med kattskinn och hundskinn, för det första visste inte jag att sådana fanns att köpa, var kommer skinnen ifrån, slaktas det katter och hundar, vilka sedan flås? Köper v i skinnen från Kina där man med förtjusning äter grillad, kokt och friterad vovve? Vad används skinnen till?

Men att detta är en fråga som föranleder inkallandet av landets finanminster och dennes statssekreterare visar ju vilken tyngd och med vilket allvar den nya regeringen ser på katt- och hundskinnshandeln.

Kan inte en politiker, åtm instone finansministern, någon gång säga : Vadå kattskinn, i EU-nämnden? Till ett sådant nonsensmöte kommer inte jag, för jag skiter i kattskinnen.

Och kunde inte en enda ledamot i nämnden ha ställt en liten försynt fråga, när detta med skinnen var avklarat: Jo, jag undrade om Merkels brev...

-----------------

Sparkad
publicist
publicerad

Ni som läser denna blogg vet att Smålandspostens främste publicist, Margareta Göthe Dahlgren, fick sparken från sin tidning efter mer än 40 år som skribent - hon skrev alldeles för rakt på sak i känsliga frågor.

Smålandspostens ömma nerver, främst hos den darrhänte ansvarige utgivaren Lars Johansson, tålde inte plain talk, som till exempel denna omstörtande tanke: folk som kommer till oss får väl acceptera våra seder, till exempel att vi sjunger Den blomstertid i kyrkan vid skolavslutningarna.

Margareta, Meg med läsarna, blev snabbt censurerad, inkallad till allvarliga samtal samt sparkad av den tidning hon en gång ägt och i vilken hon skrivit hela sitt liv.

Förtjänar en sådan tidning (där också jag jobbat) några prenumeranter? Inte många, skulle jag vilja säga.

Hur som helst : Nu skriver Meg i en annan tidning, nämligen Växjöbladet-Kronobergaren.

En sådan tidning däremot har gjort sig förtjänt av många läsare.

Meg har också uppnått den hemska åldern av 70 år (i oktober) - en sådan gammal kärring skall inte skriva i tidningen, ansåg Smålandspostens ansvarige utgivare, men när jag jobbade på Smålandsposten fanns det en pigg kille som kom in på redaktionen varje dag med en utrikeskrönikla. Han hette Gunnar Franzén, legendarisk redaktör, han var 80, minst och piggast på hela tidningen. Aldrig har tidningen varit så stor och vinstrik som under Franzéns ledarskap.

Sådana där lasse johanssöner, män eller kvinnor, det är inga riktiga redaktörer. Men dom tror det. I regel kan de inte skriva och jag har aldrig fattat varför och hur de kunnat hamna på tidningsredaktioner. Där går de mest omkring och är i vägen.

-----------------

Tragedin
i Norrhammar

Den fruktansvärda tragedin i Norrhammar är ytterligare en påminnelse om att psykvården i landet måste reformeras - regeringen bör släppa allt den har för händer och ta itu med saken - vad kan vara viktigare?

Alla de förslag som utredaren Anders Milton kom med, vad har hänt med dem?

Innan psykiatrieformen skulle alla vara all inlåsta, sedan, över en natt, släpptes alla psykiskt störda ut, ofta till ett liv i ren misär.

Två familjer har drabbats oerhört av tragedin : den åttaårige pojkens alla anhöriga och vänner, gärningsmannens alla anhöriga och vänner.

Men blir ju också fundersam över att en nämndeman/lekman i länsrätten, en kvinna i övre medelåldern, tycks ha bättre psykiatrisk insikt än den behandlade läkaren; hon ville ha fortsatt vård, läkaren ansåg honom färdigbehandlad och menade att det var helt uteslutet att 27-åringen kunde begå en våldshandling.

Hur många fler vansinnesmord av detta slag krävs för en samhällelig reaktion?