Meg : Det fria ordet en ömtålig blomma - ett farväl
Här följer en hittills opublicerad kolumn av Margareta Dalgren Göthe (Meg). Den var avsedd för Smålandsposten, men nu kommer den här istället.
Efter en publicistisk gärning som kronobergarna kunnat följa i mer än 40 år i ett par tusen krönikor samt i tusentals artiklar lyftes så denna mycket kända och omtyckta publicist ut ur spalterna - hon var ej politisk korrekt; hon måste sparkas; den ansvarige utgivaren fick sådan skälva var gång att han ansåg att denna omstörtande journalistik måste få ett slut i Smålandsposten - denne man skall nu ta över ansvaret på Helsingborgs Dagblad.
"Ett gott slut, en God Jul och ett riktigt Gott Nytt År önskar jag Er alla, kära vänner.
Framför allt vill jag betona ett gott slut, eftersom detta är den sista Hvar 7:de Dag jag skriver i Smålandsposten.
Det är inte mitt eget beslut, men eftersom tidningen och tidningens bästa alltid har påverkat mitt liv, så accepterar jag naturligtvis den nuvarande ledningens önskemål.
Hvar 7:de Dag skall läggas ned. Det finns ingen plats för den längre.
Familjesidan skall göras om och bli en renodlad familjesida, något som jag tycker är mycket klokt. Att slå ihop vår gamla Zick-Zack-sida med familjesidan var ingen höjdare, men "lätta" sidor i seriösa dagstidningar är inte modernt längre så krönikor, kåserier, dikter, konstigt vuxna potatisar och andra lokala lustigheter blir hemlösa nu.
Och i lördagsbilagan får Hvar 7:de Dag heller inte plats eftersom två nya krönikörer är engagerade där.
Jag vill väl inte påstå att det här silkessnöret kom som en överraskning. Jag har anat dess närvaro alltsedan den där november-tisdagen i fjol då Hvar 7:de Dag lyftes bort från sin vanliga plats.
Vid en hastig genomläsning hade den uppfattats som "inte politiskt korrekt", men redan dagen därpå och vid en noggrannare genomläsning, så släpptes den igenom och publicerades på onsdagen istället. Några veckor tidigare hade jag uttryckt min uppfattning om att man får ta sedan dit man kommer. Det gällde bl a om skolbarnen skulle få sjunga Den blomstertid nu kommer i kyrkan vid skolavslutningen.
I den, som sedan lyftes ut undrade jag hur det kom sig att vi svenskar har blivit ett tigande folk, som bara i goda vänners lag vågar uttrycka vad väldigt många tycker.
Det fria ordet har blivit en ömtålig blomma.
När jag åtog mig att göra konsumentsidan Hvar 7:de Dag den 24 januari 1967 så var det mot löfte att få skriva en personlig krönika, där jag var helt fri att uttrycka mina synpunkter, även om de ibland gick stick i stäv med ledarsidans. Dock allt inom god publicistsed, förstås.
Frimodigt har jag under nästan 40 år givit ris och ros, funderat över tillvaron och njutit av naturen i min krönika.
Men frimodigheten fick sig en knäck den där gången i fjol då jag censurerades, även om censuren upphävdes till nästa utgivningsdag. Det har inte varit lika roligt att skriva när det fria ordet inte längre har känts så fritt.
Mitt liv som krönikör i min gamla älskade Smålandsposten hade förvandlats till en dans på slak lina.
Så på sätt och vis tror jag att det är bra att sluta nu efter cirka 2 075 Hvar 7:de Dag.
Jag måste naturligtvis lita på den nuvarande tidningsledningens försäkran om att vår skilsmässa enbart beror på en omorganisation av familjesidan och på platsbrist i den övriga tidningen.
Men självklart kommer jag att sakna den fantastiskt fina kontakt jag har haft med Er läsare.
Ett aldrig så väl genomarbetat nyhetsreportage kan ha tryckts och skickats ut över hela länet, utan att en susning har nått mitt öra.
Men på det som har stått i Hvar 7:de Dag har jag ständigt och jämt fått reaktioner. På gatan, i telefonen och i brev har Ni kommenterat mina synpunkter. Ibland har vi tyckt lika, men inte alltid -- tack och lov!
Jag misstänker -- att om Ni vill -- så kommer vi att ses igen, om än i annan form.
Slutligen vill jag önska vår avgående chefredaktör allt lycka på Helsingborgs Dagblad efter sin korta sejour på Smålandsposten.
Och till våra två nya krönikörer i Lördagsbilagan vill jag säga välkommen. Vilken tur att det fanns plats för er ."
Efter en publicistisk gärning som kronobergarna kunnat följa i mer än 40 år i ett par tusen krönikor samt i tusentals artiklar lyftes så denna mycket kända och omtyckta publicist ut ur spalterna - hon var ej politisk korrekt; hon måste sparkas; den ansvarige utgivaren fick sådan skälva var gång att han ansåg att denna omstörtande journalistik måste få ett slut i Smålandsposten - denne man skall nu ta över ansvaret på Helsingborgs Dagblad.
"Ett gott slut, en God Jul och ett riktigt Gott Nytt År önskar jag Er alla, kära vänner.
Framför allt vill jag betona ett gott slut, eftersom detta är den sista Hvar 7:de Dag jag skriver i Smålandsposten.
Det är inte mitt eget beslut, men eftersom tidningen och tidningens bästa alltid har påverkat mitt liv, så accepterar jag naturligtvis den nuvarande ledningens önskemål.
Hvar 7:de Dag skall läggas ned. Det finns ingen plats för den längre.
Familjesidan skall göras om och bli en renodlad familjesida, något som jag tycker är mycket klokt. Att slå ihop vår gamla Zick-Zack-sida med familjesidan var ingen höjdare, men "lätta" sidor i seriösa dagstidningar är inte modernt längre så krönikor, kåserier, dikter, konstigt vuxna potatisar och andra lokala lustigheter blir hemlösa nu.
Och i lördagsbilagan får Hvar 7:de Dag heller inte plats eftersom två nya krönikörer är engagerade där.
Jag vill väl inte påstå att det här silkessnöret kom som en överraskning. Jag har anat dess närvaro alltsedan den där november-tisdagen i fjol då Hvar 7:de Dag lyftes bort från sin vanliga plats.
Vid en hastig genomläsning hade den uppfattats som "inte politiskt korrekt", men redan dagen därpå och vid en noggrannare genomläsning, så släpptes den igenom och publicerades på onsdagen istället. Några veckor tidigare hade jag uttryckt min uppfattning om att man får ta sedan dit man kommer. Det gällde bl a om skolbarnen skulle få sjunga Den blomstertid nu kommer i kyrkan vid skolavslutningen.
I den, som sedan lyftes ut undrade jag hur det kom sig att vi svenskar har blivit ett tigande folk, som bara i goda vänners lag vågar uttrycka vad väldigt många tycker.
Det fria ordet har blivit en ömtålig blomma.
När jag åtog mig att göra konsumentsidan Hvar 7:de Dag den 24 januari 1967 så var det mot löfte att få skriva en personlig krönika, där jag var helt fri att uttrycka mina synpunkter, även om de ibland gick stick i stäv med ledarsidans. Dock allt inom god publicistsed, förstås.
Frimodigt har jag under nästan 40 år givit ris och ros, funderat över tillvaron och njutit av naturen i min krönika.
Men frimodigheten fick sig en knäck den där gången i fjol då jag censurerades, även om censuren upphävdes till nästa utgivningsdag. Det har inte varit lika roligt att skriva när det fria ordet inte längre har känts så fritt.
Mitt liv som krönikör i min gamla älskade Smålandsposten hade förvandlats till en dans på slak lina.
Så på sätt och vis tror jag att det är bra att sluta nu efter cirka 2 075 Hvar 7:de Dag.
Jag måste naturligtvis lita på den nuvarande tidningsledningens försäkran om att vår skilsmässa enbart beror på en omorganisation av familjesidan och på platsbrist i den övriga tidningen.
Men självklart kommer jag att sakna den fantastiskt fina kontakt jag har haft med Er läsare.
Ett aldrig så väl genomarbetat nyhetsreportage kan ha tryckts och skickats ut över hela länet, utan att en susning har nått mitt öra.
Men på det som har stått i Hvar 7:de Dag har jag ständigt och jämt fått reaktioner. På gatan, i telefonen och i brev har Ni kommenterat mina synpunkter. Ibland har vi tyckt lika, men inte alltid -- tack och lov!
Jag misstänker -- att om Ni vill -- så kommer vi att ses igen, om än i annan form.
Slutligen vill jag önska vår avgående chefredaktör allt lycka på Helsingborgs Dagblad efter sin korta sejour på Smålandsposten.
Och till våra två nya krönikörer i Lördagsbilagan vill jag säga välkommen. Vilken tur att det fanns plats för er ."
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
Kan någon veta vad elakhet i förening med dumhet kan åstadkomma - särskilt om man tillsätter feghet.
svar till gunnar peterson: Det mångkulturella samhällsbygget med alla dess "ideologier"...lögn, manipulation, förtryck, korrumption, laglöshet mm. För att inte tala om hur man berövar det egna folket dess land, historia och framtid.