Östra Ölands fria horisont

Jag kommer inte över detta med ”flatulent cows”, detsamma som metangasproducerande kor.

Det är rent mardrömslikt hur det är i kohagen.

Tänk er att Öland har kanske 10 000 kor. Varje dag producerar var och en av dessa kor 500 liter av en metangas som är 23 gånger potentare än koldioxid - och detta ger korna ifrån sig rakt ut i atmosfären utan föregående rening.

10 000 kor x 500 liter x 365 dagar =

1825000000 liter metangas.

Eller 1 820 000 kubikmeter.

Kor beräknas i England stå för 33 procent av alla de utsläpp som skadar atmosfären och för 20 procent av alla metangasutsläpp överhuvudtaget.

Härtill kommer att varje kossa ger ifrån sig 15 kilo fosfor.

Till allt denna miljödestruktion måste vi summera svin och får och inte minst hästar.

Efter detta kommer inte jag att kunna se det idylliska i en öländsk hage där kossorna står och betar fredligt.

Istället ser jag framför min inre syn vad det verkligen är fråga om : miljömonster maskerade som kor.

Där på de öländska ängarna och i hagarna går nåt som är värre än 10 000 vrålande fyrhjulsdrivna bensinslukande SUV:s.

Sanningen
gör oss fria

Jag ser de två sanningsenliga berättelser om Irakfamiljen i jordkällaren som publicerats i Gefle Dagblad och sedan i Skånska Dagbladet som ett första tecken på att bloggarna nu äntligen tvingat tidningarna att berätta den besvärande sanningen -

- vi kan inte ha två mediabilder -

- en officiell och förljugen i tidningarna, vilket läsarna märker och skrattar åt, en sanningssökande på internet och i bloggar som allmänheten litar på.

Tidningarna har förlorat sin förskönande och ljugande roll - det går inte längre att skriva som om ingenting hänt.

När en afghansk yngling som begått ett av de hemskaste morden i Sverige någonsin (Högsbymordet) sitter och slafsar tuggummi i rätten och dessutom sover en del av tiden utvräkt på den anklagades bord, så skriver jag det, men det gör ingen annan. Varför?

Det har dessutom övergått mitt förstånd att en rak historia som är sann på något sätt och vad den än innehåller skulle kunna framkalla främlingshat - som om inte de invandrade själva skulle ta avstånd från bedräger och manipulationer - detta är ju en omvänd rasism.

Bedrägeri och skurkstreck bland invandrare och svenskar är väl något som vi alla måste bekämpa.

Jag är övertygad om att invandrare liksom svenskar tycker det är avskyvärt om någon skamlöst utnyttjar sina barn och drogar dem apatiska - varför har det varit rasism att berätta sådant?

Den svenska debatten har under snart två decennier befunnit sig i ett politiskt korrekt delirium, men förhoppningsvis har kanske en tillnyktring skett.

Enligt min mening skall tidningarna, som i England, namnge och publicera bilder på pedofiler som grovt förgripit sig på barn, namnge alla som får mer än två års fängelse oavsett brottet, namnge och bildpublicera namn på alla grova våldtäktsmän. I texten om ett brott skall vi berätta att en syrier, afghan, svensk, somalier etc begått brottet.

Namn på personer som gjort sig skyldiga till grova rattfyllerier bör publiceras.

Detta är inget nytt och revolutionerande, så namngavs det före 1964. Jag vet, för jag var med.

Citat ur Skånska Dagbladet :

”Den klockrena historien om en pressad sexbarnsfamilj, utslängd från en släktings etta, som i sin desperation bosatt sig i en jordkällare och räddas av en förbipasserande var hjärtknipande men grundfalsk. Den alternativa berättelsen är inte lika rörande. Familjen hade bostad och försörjning, men i Malmö. Fejder med myndigheterna har kantat familjens historia. Sannolikt hade de aldrig bott i jordkällaren, den "okände" räddaren som slog larm var en nära släkting, allt var regisserat för att få medierna att nappa. Och det gjorde de, med hull och hår.
Det finns alternativa berättelser.
De är kanske inte lika vackra. Men sanningen är inte alltid vacker.
Söndag 14 Januari , 2007.”