Vårvinter-rapport från norra Öland
Alvar norr om Borgholm. Vårvinter. Om ni tittar till ordentligt ser ni bakom kvarnen det första vindkraftverket av fem resa sig.
Jag har just varit inne på Aftonbladets och Expressens nätupplagor och konstaterar därvid att trivialjournalistiken nu helt har tagit över - mer än hälften av utrymmet upptas av schlagerfestivalen samt den oerhörda nyheten att fröken Spears rakat sig skallig och att Pernilla Wiberg är med barn, dessutom har ett för mig helt okänt fruntimmer som kallas Gylling opererat ut sina bröstimplantat; jag skulle tro att implantaten kunde öka hennes tankeförmåga om de åter inopererades, denna gång i skallen.
Jag måste erkänna att jag såg inte schlagerfestivalen denna lördag - jag läste Daily Mail, drack ett glas Valpolicella, den dyra flaskan som kostar 98 kr, men innan dessa körde jag nog 20 mil på norra Öland med min kamera, Ericssontelefonen K800, Cybershot - jag var alltså ute och vallade kameran.
-----------------
Jag kan därför berätta att våren är på väg, sångsvanar och grågäss sträcker och sjunger, kacklar, hur ni vill, skarvarna fiskar, hela norra Öland är visserligen snötäckt fläckvis, men det smälter och över björkskogen ligger det där konstiga blålila diset, som antyder att våren är på gång i lövknopparna; talgoxen filar och snödropparna har kommit upp i sin helhet.
Strax norr om Borgholm står de längsta långtradare jag någonsin sett; de har kommit från Enercon i tyska Magdeburg med fem jättelika vindkraftverk som skall resas i Istad, Alböke socken, vilket kommer att skapa ett helt nytt landskap.
Så fikar jag hos goda vänner i Böda. Vintern är slut och det är de tacksamma för eftersom hela norra Öland är ett u-land när det gäller snöröjning - landsbygden skall glesas ut med alla medel, till och med snöröjningen inställs för att försvåra livet på landet.
Bödaskogen ligger tyst, helt tyst med snö kvar i ett ganska tjockt täcke, långt borti skogen hör man en trumvirvel i träden som ger eko, en gröngöling tjoar till. Här i denna skog finns Sveriges mest välbevarade husgrunder från järnåldern, vilket ni kan läsa om i en fin doktorsavhandling som kom förra året skriven av Jan-Henerik Fallgren.
I denna skog kan ni promenera i en fägata från 300-talet e Kr. Jag har gjort det. Ni kan se fossila åkrar från samma tid samt de brunnar ur vilka järnåldersölänningen hämtade sitt vatten; Bödaskogen, oerhört fascinerande så här på vårvintern när man är helt ensam och det enda som hörs är hackspettens trummande som ger eko i furornas sal.
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
Glesbygd: ja, jag tillbringade många somrar i sydöstra Öland (Triberga) och då stannade bussen till Mörbylånga och Kalmar flera ggr om dagen i byn.
Man kunde åka runt i hamnarna och köpa fisk direkt av feskegöbbarna och grannen var fiskare (Triberga Läge).
Ledsen att låta storpolitiken tränga på och störa en stämningsfull naturbetraktelse men det här bör inte förbigås.
Som allmänt bekant uttlade sig ett antal högre militärer under den gångna veckan om Rysslands miltära upprsustning och vilka konsekvenser det borde få för Sveriges miltära försvar. Det föll inte vår egen oliga...ursäkta...utrikesminster på läppen. Så här skrev han på sin blogg för några dagar sedan:
Torsdag 15:e: "Sannolikt också ett försök att reda ut vad olika företrädare för försvarets ledning egentligen menar med sina olika mediauttalanden om Ryssland."
Torsdag 15:e (något senare):
"Det blev lite tumult i går när någon på det militära högkvarteret dundrade ut i media med diverse teser om att den strategiska och säkerhetspolitiska kartan i Nordeuropa höll på att ritas om."
....
"Att försvarsledningen också offentligt redovisar sina bedömningar av utvecklingen i vår del av världen tycker jag i och för sig är ganska naturligt. Men det bör måhända ske i ordnade och avvägda former.
Att Ryssland håller på att få lite större ordning på sitt försvar efter en rätt utdragen sönderfallsperiod för den groteskt överdimensionade sovjetiska militärmaskinen är vare sig förvånande eller onaturligt.
Stora länder med långa gränser behöver en försvarsmakt."
Men idag är Herr Carl betydligt bättre till mods. ÖB har redovisat sin (eller är det "sin") bedömning:
"Den ryska försvarsmakten har nu definitivt passerat en vändpunkt och har börjat reformeras och moderniseras på ett systematiskt sätt. Detta är vare sig en oförutsedd eller särskilt dramatisk utveckling, men vändpunkten har tack vare den positiva ekonomiska utvecklingen kommit snabbare än vi bedömde som sannolikt för några år sedan.
Det är en utveckling som i de flesta avseenden är positiv även för Rysslands omvärld. Det är långt tryggare att vara granne med en stormakt i ekonomisk balans än med ett land i sönderfall och med svag kontroll över vapenmakten."
Föreslår att de intresserade går till Bildts blogg och läser hans citat från ÖB:s brev och även läser hela ÖB:s inlägg - speciellt stycket efter det av utrikesministern citerade.
Nej, det känns inte som en återgång till det kalla krigets dagar, snarare tycker jag mig ana ett återfall till hattarnas och mössornas lättfärdiga behandling av Sveriges väl och ve.
PS: Utrikesminsitern citerar med glädje sin finländske kollega (16:e: Finland också) men har han läst hela artikeln? Även den finländske försvarsminstern kommer till tals i artikelns sista stycke:
"Seppo Kääriäinen (centre), the Finnish defence minister, said the Swedish debate was mostly stoked by scholars, adding Finland's security policy continued to be squarely based on territorial defence."
Så långt från norra Öland, som jag nu befinner mig, har jag dock detaljskarpa minnen av åtminstonde Byrum Sandvik med omgivning från förr.
Ett mysigt pensionat med annex. Raukar, lång sandstrand, full av solbadande semestergäster från precis hela Sverige. På vägen från pensionatet ned till stranden en liten rundbyggd kiosk med glass, godis, läsk, tidningar osv. Som varje år såldes av en omtyckt, ofärdig man. (Eller lytt, om ni så vill. Dock inte HANDIKAPPAD. Detta var som sagt i en förgången tid. Innan man lärt sig att VANFÖR skulle heta HANDIKAPPAD, för så sa man i det fina landet USA. Trodde de nyfina svenskarna. I USA säger man i själva verket DISABLED.)
Mannen hette Oskar. Men kallades allmänt Kioskar.
Ställets attraktion var nog främst den mycket sällsynta strandväxten martorn, som fanns i stor mängd längs flera hundratal meter norrut från raukarna räknat. Helt orörd och ostörd av alla badande och solbadande. Den var inte fridlyst - på något sätt hade envar en känsla av att den hörde till stället och inte skulle skadas.
Många år senare besökte jag stranden. Martornet var borta. Ytterligare några år senare kom jag att tala om Öland med en okänd bardiskgranne på ett ställe vid Hötorget. Jag hörde mig för om det fina pensionatet Byrum Sandvik. Han skrattade.
- Det är en flyktingförläggning.
Jag vet, att du inte gillar oss biologer, Kurt, men det får man leva med. En liten fråga bara: Hur är det idag med martornet?
Sista året pensionatet var flyktingförläggning, var min 12 årige son men sin skolklass på cykelutflykt i området.
Då han kom hem så sade ha något konfunderat: "Fröken sa till oss att vi skulle kolla att cyklarna var noga låsta för vi är i närheten av en flyktingförläggning. Varför sa hon så?"
Jag ville naturligtvis inte fördärva hans "barnatro", så slängde väl ihop en något krystad förklaring!
...fägata från 300-talet e Kr... Vågar man rekommendera bloggläsarna att läsa romanen "Dalen" (1975) av Stig Strömholm. Baksidan: "En välskriven, spännande och lärd skildring av vad som händer under tolv tidiga vårdagar år 451 vid gränsen mellan Germanien och Gallien ... Det ligger ett vemodigt undergångsskimmer över dessa vackra vårdagar för ett och ett halvt årtusende sedan." I klimatkrisens tid, julen 406, hade germanerna gått över den djupfrysta Rhen, in i Gallien. Nu, år 451, kom hunnerna, och civilisationen bröt totalt samman...
Ja, nu är det ingen flyktingförläggning längre utan en bostadsrättsförening med ganska dyra lägenheter. Raukarna finns kvar, hur det är med martornen vet jag inte, men vad skulle jag ha emot biologer, bara de inte vill fridlysa halva Öland när de funnit på en blodigel eller en fästing.
Den längsta och mest omfattande debatt jag skapat i tidningen var när jag efterlyste förklaringen på ett namn som finns här uppe, strax intill raukarna : Ordet är Mensalvaret.
Vad betyder Mensalvaret.
Strax var debatten igång, det uppstod falanger som bekämpade varandra med olika förklaringsmodeller.
Denna debatt finns med i en doktorsavhandling om det öländska landskapet skriven av Katarina Saltzman -läsvärd avhandling med bilder.
Efter dina synpunkter om Expressen och Aftonbladet, vore det intressant att höra vad du anser om en ny (gratis?)blaska som heter Gringo. Jag var nyligen inne på deras hemsida www.gringo.se och bergriper efter en hastig koll överhuvud taget inte vad denna tidning har för uppgift?
Observera bl.a. deras version av den "nya" svenska flaggan i rubriken. Man skall tydligen, enligt ett inslag i någon nyhetssändning i går, öppna en redaktion i Landskrona för att lära de främlignsfientliga landskronaborna multikulti!
Som du vet har vi ett kommunalråd i Kalmar som så fort hon får en chans "predikar", att svenskarna måste integreras i sitt eget nya förträffliga multikulturella land. Det är därför troligtvis bara en tidsfråga innan vi i Kalmar också kommer att begåvas med en Gringoredaktion? Med hänsyn till att den här blaskan, i likhet med en liknande som heter EXPO, lär få åtskilliga miljoner i stöd från något departement bör inte detta vara något problem?
Mona Sahlins fläckfria förflutna - myt eller verklighet? Studera:
http://bubblare.se/mona_fifflar/
Moster Agda: Både EXPO och Gringo finansieras av allmänna arvsfonden, dvs den fond dit socialistregeringen lät alla pengar gå från avlidna utan släktingar och som ej skrivit testamente...
Gringo finaniseras också genom bidrag från ett flertal fackliga organisationer, samt från annonser (som ofta är ca: 2-4 ggr dyrare än i vanlig veckopress).
Mycket mer intressant info här: http://www.flashback.info/showthread.php?t=258905
URL: http://www.flashback.info/showthread.php?t=258905
Kurt
det är alltid intressant att läsa din blogg, men när du som nu berättar om det öländska vinterlandskapet är det något särskilt. Jag tillbringar mycket tid i ett hus jag då och då hyr sedan 25 år tillbaka vid Södra bruket - har upptäckt att de här månaderna, fram till slutet av mars, har en särskild charm - brutal charm kunde man kanske kalla den? Att vandra i hård vind över Alvaret eller bara stå vid vattnet och se livet flyga förbi, det är storartat. Tack för din viktiga blog!
URL: http://nydahlsoccident.blogspot.com/