Östra Ölands fria horisont

Sören Kirkegaard, den store danske filosofen, är allvarlig och svår, men också helt underbart rolig.

I en av Kirgeaards mindre allvarliga funderingar spekulerar han kring fenomenet Egyptens pyramider.

Varför byggdes dessa enorma, kostnadskrävande monument?
Kirkegaard förkastar den ena djupsinniga förklaringen efter den andra och kommer slutligen fram till följande:

- De gamla egyptierna hade det så förbannade tråkigt där de satt under den evigt skinande solen, att till slut var det någon som sade : Fy farao vad det är trist och långtråkigt att bara sitta här och röka vattenpipa. Vad ska vi hitta på? En av de uttråkade fick då en briljant idé.

- Vad säger ni om att bygga en pyramid?

- Ja, ropade alla, vilken kul idé.

Och så drog man i sta med byggandet.

Kan en sådan enkel förklaring ligga till grund också för dagens terrorister och självmordsbombare? De moderna samhällena bjuder inte på någon spänning, missanpassade ungdomar, ofta rätt mentalt begränsade, som önskar en omväxling i livet, har det nu så tråkigt att till och med ett bombbälte om kroppen är att föredra framför att uthärda i våra nuvarande samhällen styrda av New Labour, EU-sclerosin eller våra egen regering, socialstyren och folkhälsoinstitutet.

En som är inne på dessa tankegångar om tråkigheten som utlösande faktor till ismer som kommunism, nazism eller fanatisk islamism är den amerikanske samhällstänkaren Eric Hoffer i boken The True Believer - thougths on the nature of massmovement. Den kom ut redan 1951, men samhällsutecklingen har gjort den än mer aktuell. Ismer från nazism till kommunism och över till nazislamismen av i dag innehåller alla samma psykologiska grundelement, behovet av förändring, change,

Inte minst kvinnor som lever i sina miserabla, ouhärdligt tråkiga äkenskap kan, som inom den fanatiska islamismen, bli de mest upphettade anhängarna till bombdåden och välkomna att deras egna barn tar livet av sig, liksom de uttråkade borgarfruarna var de starkaste anhängarna till Hitler - herrar Hitler och bin Laden skakar hand med varandra bakom ryggen på oss som är lite mer normalt funtade i huvudet, och som kan uppleva en spänning bara i en vindil genom ett lövverk.

Massrörelser startas, när tiden är mogen, genom män av ord, men of words. Det finns sålunda ingen principell skillnad mellan Hitlers eviga svada och de extremt trista tiraderna från Usama bin Laden, videoband där han babblar oavbrutet i en timme eller mer - Usamas krigsförklaring mot USA är tjock som en roman och så tråkig att den kan döda bara genom sin enformighet - det är därför ingen känner till den, inte ens CIA, ty efter en sida bin Laden-svada ger en normal människa upp.

”Ett samhälles mognad för fanatiska massrörelser närmar sig när tråkigheten blir förhärskande.”

En fanatisk massrörelse slår hellre rot och vinner anklang bland de uttråkade än bland de fattiga och svältande. Det är här de medelålders kvinnorna kommer in, oftast starka anhängare av extremism.

Det finns ingen gräns för de fasor och hemskheter som uttråkade människor kan dra igång.

Det mest tydliga exemplet på detta är de franska ungdomsupploppen i förstäderna runt Paris - när väl 28 000 bilar bränts och slagsmålen med polisen pågått ett par månader var behovet av ”change” uppnått, för den här gången.

Man kan också se kriminalitetens attraktionskraft i detta perspektiv av tråkighet.

Genom sina allomfattande sociala skyddsmekanismer, vilka leder till en ofattbar tristes och brist på spänning, har moderna samhällen blivit drivhus för extremism.