Östra Ölands fria horisont

Professor Elvander.

I dag börjar bokrean, men de mest intressanta böckerna finns inte med, de ges nämligen inte ut av de stora svenska bokförlagen längre utan kommer författarnas egna förlag, på små förlag som ingen känner till eller i begränsade upplagor utgivna av till exempel universitet och högskolor.

Så förhåller det sig till exempel med statsvetarprofessorn Nils Elvanders memoarer Minnen från sju decennier, Uppsala år 2006, Uppsala University electronic publishing, 234 sidor.

Av en ren tillfällighet fick jag reda på att memoarerna fanns, jag mejlade till professor Elvander och det kom en memoarbok med ett vänligt medföljande brev. Jag hann inte läsa boken förrän jag fick läsa i SvD att professor Elvander hade gått bort, den 10 oktober år 2006. Det gjorde mig verkligen nedstämd; jag hade gärna vela skriva nåt om denna intressanta memoar och kunnat sända det till Elvander - jag hoppas att alla som ägnat sig det minsta åt statskunskap, ideologihistoria, politik på avancerad akademisk nivå känner till Elvanders arbeten; boken om Rudolf Kjellén, boken om intresseorganisationerna, en klassiker, och hans arbeten om relationerna på arbetsmarknaden.

I förordet berättar Nils Elvander att han sänt sitt manus till sex olika stora svenska bokförlag, men inget hade valet ge ut det - för mig är det helt obegripligt - man har här framför ögonen och i manus en memoarklassiker i det större formatet, anser jag, och förlagen märker det inte!

För mig var memoarerna extra intressanta eftersom de ger inblickar i två stora och betydande Kalmarfamiljer/släkter : familjerna Jeansson och Elvander, stora småstadskapitalister efter dåtidens förhållanden, åtminstone Jeansson-släkten som dominerade en liten stad som Kalmar ekonomiskt och politiskt under nästan 100 år; familjen höll staden i ett järngrepp - slutligen deklinerade Jeansson-familjen, företagen hängde inte med, de såldes ut, först Ångkvarnen, sedan Margarinan, därefter färjorna och sist Varvet; i den avslutande generationen Jeansson tycktes initiativkraften vara borta, entreprenörsandan utbrunnen, kvar fanns enorma lägenheter där änkor i svart regerade, pengar på banken, flotta villor på alla uddar men inget idéarv. Inget nytt föddes.

Ur denna högborgerlighet härstammade Nils Elvander; pappa hette Ivar Andersson, framstående högerpolitiker. Nils och hans syskon gavs namnet Elvander, en kombination av Elfversson och Andersson.

Tyvärr satte inte professor Elvander sin egen högborgerliga släkt under den statsvetenskapliga luppen - det hade annars varit ett givande ämne av en initierad.

Nils Elvander skildrar alla sina akademiska strider, sin karriär och mödorna med sina vetenskapliga böcker; man häpnar över den intellektuella kapaciteten och produktiviteten - ett oavbrutet producerande av stora statsvetenskapliga verk samtidigt med dagsdebatter och årslånga engagemang i statliga utredningar som forskningsberedningen där jag finner det något märkligt att en stor intellektuell så underordnar sig politiska direktiv och inte mer slåss för forskningens frihet.

Vad som gör memoarerna levande är den öppenhjärtighet Elvander visar om sitt privatliv, han berättar om äktenskapliga snedsteg, om skilsmässa, om nya förhållanden, om familje- och släktkonflikter, många relationer slutar i oförsonlighet men mot slutet av sitt liv när Elvander sitter och skriver och minns faller ändå försoningens lugn över sidorna och jag tror att han gick bort både förlåten och försonad med sig själv och med livet.

Som ni minns hade Geijer ett avfall - från konservatism till liberalism.

Nils Elvander hade inte mindre än tre avfall : till socialdemokratin från den högborgerliga tillvaro han vuxit upp i, det skedde i början av 50-talet, ett avfall ägde rum när han lämnade socialdemokratien på grund av löntagarfonderna, han gick med igen, men inträdde i sitt tredje avfall runt 1989/90 då han definitivt gav upp sitt socialdemokratiska engagemang på grund av allmän leda med partiet.

------------------

Annika Lantz
en talmaskin

Det var intressant att i en kommentar få reda på att Annika Lantz egentligen intez finns utan enligt vad det framkommit på sistone är hennes röst genererad i en syntetisk talmaskin. Det har tagit de bästa och mest begåvade ingenjörerna vid KTH mycken möda att åstadkomma en talmaskon som pladdrar och fnittrar oavbrutet utan att säga något med innehåll - det är nämligen den svåraste uppgiften en tekniker kan ställas inför, att skapa något som åstadkommer en malande tomhet, men i samma veva sprang rösten av en annan radioperson fram ur maskinen: Björn Elmbrant, vilket väckte en oerhörd förvåning..