Om den farliga men goa tobaken
Yrsa Stenius, som ofta är det enda läsvärda i Aftonbladet, diskuterar i dag i sin krönika om storrökare skall få vård, har vi råd med den lyxen?
Jag vet läkare som säger, att om du inte slutar röka är den vård vi ger dig meningslös, en förutsättning för lyckad bypass är en rökfri patient, efteråt.
Hur starkt rökbegäret är såg jag för några år sedan när jag låg inlagd på lasarett för en åkomma, dock ej åstadkommen av rökning utan av en motorgräsklippare.
En medpatient, en man som jag för övrigt kände väl, var hjärtsvag, hade KOL och kunde knappt andas. På morgnarna gjorde systrarna honom i ordning via slamsugning av slem i lungor och luftrör så att han kunde andas lite varpå han med droppstället kopplat till armar och ben snabbt susade ut på balkongen och började röka.
- Det tar oss en halvtimme att slamsuga honom varje morgon bara för att han skall kunna dra i sig rök. Vi struntar snart i det här, sade sjuksystrarna.
Sjuksystrarna klistrade hela mannen full med antirökplåster och han fick snus; han rökte i alla fall, ovanpå snuset och alla plåstren.
En annan patient hade strupcancer och ett hål hade tagits upp i strupen - han rökte genom hålet. Det såg mycket underligt ut.
Författaren Kurt Vonnegut, som nyss avled, rökte långa Pall Mall hela livet. På paketen står det ju att Tobak Dödar. Vid 82 års ålder övervägde Vonnegut att stämma Pall Mall för löftesbrott.
Själv slutade jag röka för ett 20-tal år sedan. Jag har nu varit oavbrutet röksugen varje dag i 20 år och suget minskar inte. När jag på håll känner rökslingedoften av en cigarrcigarett eller en nytänd pipa med Hamiltons tobak blir jag alldeles överväldigad av röksuget, det börjar svindla för ögonen och jag måste hålla stadigt i mig i ett bord eller en dörrpost om jag är utomhus. Jag ska inte, jag ska inte....
Det krävs en vilja av stål.
En annan man jag kände hade svårtartad KOL så han måste ha en syrgasapparat liggande i bilen - han drog i sig syrgas och cigarettrök samtidigt när han körde. Han kunde också tala i mobilen under denna invecklade rökceremoni.
En journalistkollega hade svår astma. För att kunna röka brukade hon spraya sig med cortison i halsen i en minut, därefter kunde hon röka i två minuter innan det kläggade igen.
Det hände mig när jag rökte att när jag for hem från redaktionen alldeles sönderrökt på kvällen beslutade jag mig för att sluta och slängde ut cigarettpaketet genom genom bilfönstret.
Jag vaknade mitt i natten. Va? Inga cigaretter. På cykeln gav jag mig i mörka vinternatten i väg för att leta upp det cigarettpaket jag slängt för några timmar sedan.
Svaret på frågan inledningsvis: Ska vi vårda rökare vars sjukdom är självförvållad?
Svaret är förstås ja?
Alla vet att Jeppe röker, men ingen frågar varför, men det vet jag.
Det är jäkligt gott. Tyvärr. Man tänker dessutom bättre av nikotin, det är bevisat rent kemiskt, det kopplar snabbare mellan hjärnvindlingarna. Ni ser väl alla framför er Bertrand Russel med pipan, Churchill med cigarren och Hitler med med sin Wienerbakelse - var så god och välj.
Jag skulle öka bloggkapaciteten och tänkandet minst 20 procent om jag återgick till nikotinet. Men det gör jag inte. Därför blir det aldrig bättre än så här.
Jag vet läkare som säger, att om du inte slutar röka är den vård vi ger dig meningslös, en förutsättning för lyckad bypass är en rökfri patient, efteråt.
Hur starkt rökbegäret är såg jag för några år sedan när jag låg inlagd på lasarett för en åkomma, dock ej åstadkommen av rökning utan av en motorgräsklippare.
En medpatient, en man som jag för övrigt kände väl, var hjärtsvag, hade KOL och kunde knappt andas. På morgnarna gjorde systrarna honom i ordning via slamsugning av slem i lungor och luftrör så att han kunde andas lite varpå han med droppstället kopplat till armar och ben snabbt susade ut på balkongen och började röka.
- Det tar oss en halvtimme att slamsuga honom varje morgon bara för att han skall kunna dra i sig rök. Vi struntar snart i det här, sade sjuksystrarna.
Sjuksystrarna klistrade hela mannen full med antirökplåster och han fick snus; han rökte i alla fall, ovanpå snuset och alla plåstren.
En annan patient hade strupcancer och ett hål hade tagits upp i strupen - han rökte genom hålet. Det såg mycket underligt ut.
Författaren Kurt Vonnegut, som nyss avled, rökte långa Pall Mall hela livet. På paketen står det ju att Tobak Dödar. Vid 82 års ålder övervägde Vonnegut att stämma Pall Mall för löftesbrott.
Själv slutade jag röka för ett 20-tal år sedan. Jag har nu varit oavbrutet röksugen varje dag i 20 år och suget minskar inte. När jag på håll känner rökslingedoften av en cigarrcigarett eller en nytänd pipa med Hamiltons tobak blir jag alldeles överväldigad av röksuget, det börjar svindla för ögonen och jag måste hålla stadigt i mig i ett bord eller en dörrpost om jag är utomhus. Jag ska inte, jag ska inte....
Det krävs en vilja av stål.
En annan man jag kände hade svårtartad KOL så han måste ha en syrgasapparat liggande i bilen - han drog i sig syrgas och cigarettrök samtidigt när han körde. Han kunde också tala i mobilen under denna invecklade rökceremoni.
En journalistkollega hade svår astma. För att kunna röka brukade hon spraya sig med cortison i halsen i en minut, därefter kunde hon röka i två minuter innan det kläggade igen.
Det hände mig när jag rökte att när jag for hem från redaktionen alldeles sönderrökt på kvällen beslutade jag mig för att sluta och slängde ut cigarettpaketet genom genom bilfönstret.
Jag vaknade mitt i natten. Va? Inga cigaretter. På cykeln gav jag mig i mörka vinternatten i väg för att leta upp det cigarettpaket jag slängt för några timmar sedan.
Svaret på frågan inledningsvis: Ska vi vårda rökare vars sjukdom är självförvållad?
Svaret är förstås ja?
Alla vet att Jeppe röker, men ingen frågar varför, men det vet jag.
Det är jäkligt gott. Tyvärr. Man tänker dessutom bättre av nikotin, det är bevisat rent kemiskt, det kopplar snabbare mellan hjärnvindlingarna. Ni ser väl alla framför er Bertrand Russel med pipan, Churchill med cigarren och Hitler med med sin Wienerbakelse - var så god och välj.
Jag skulle öka bloggkapaciteten och tänkandet minst 20 procent om jag återgick till nikotinet. Men det gör jag inte. Därför blir det aldrig bättre än så här.
Trackback
Lysande, Kurt, lysande!
Detta kallar jag poesi!
Instämmer, helt underbar prosalyrik i höjd med Baudelaire.
"Jag har nu varit oavbrutet röksugen varje dag i 20 år och suget minskar inte." Samma här. Befriande att läsa trots den svarta humorn.
Hej röksugna!
Då jag slutade röka, var de 7 första åren värst. Sedan avtog röksuget snabbt. Sedan tyckte jag att det bara luktade sk-t!
Problemet var att jag gick upp 8 kilo som jag aldrig lyckats bli av med.
Slutade röka för 7 år sedan. De 2 gånger jag rökt igen blev jag riktigt sjuk så nu försöker jag inte mer. Men saknar de goda stunderna efter en god måltid med vin och sedan att sitta och röka och diskutera om livets mening. Jag saknar rökningen fortfarande och har svårt att dricka vin eller sprit utan att tänka på hur gott det skulle vara med några cigaretter därtill.
Min fulla respekt för att du fortfarande står emot suget...
En vän gick från fullt frisk till totalt död på 60 dagar pga en snabb lungcancer.
Rökte 2-4 cigg/dag vilket tydligen var nog för att initiera cancern.
Den som som sett en storrökares lungor vid en obduktion tar sig nog en funderare. Deras lungor gör sig bäst i pannan som bränsle, så mycket kol/tjära innehåller de.
Skräckpropaganda? Nej verklighet.
"Jag skulle öka bloggkapaciteten och tänkandet minst 20 procent om jag återgick till nikotinet. Men det gör jag inte. Därför blir det aldrig bättre än så här."
Fantastiskt formulerat! Det här citatet tänker jag gå och smaka på resten av dagen...
URL: http://www.lancefestivalen.se