Östra Ölands fria horisont

NY BOK
Dan Hansen & Jens Nordqvist : Kommando Holger Meins. Dramat på den västtyska ambassaden och Operation Leo. Ordfront, pocket. 352 sidor, ill.

Det är inte bara ambassaddramat och Operation Leo (kidnappningen av Anna-Greta Leijon), som de båda författarna hinner beskriva detaljerat på de 350 sidorna, boken blir till en rundmålning av den den västtyska terrorismen överhuvudtaget, med tyngdpunkten förlagd till de svenska inslagen, västtyska ambassaden och Leo; i den senare operationen spelade Norbert Kröcher en roll, och det är denne haschrebell som jag tänkte ägna några rader här.

Norbert Kröcher tog sig till Sverige när det började bli lite hett hemma i Västtyskland; han hade en lös anknytning i periferin runt den hårda kärnan; han var kan man säga en hang around.

I Sverige inledde han ett parasitärt dagdrivarliv, rånade ett par banker, flyttade in hos en svensk tjej; han hade långt flottigt svart hår som hängde ner på kragen, han drack oavbrutet hela dagarna, rökte hasch och gick omkring med en kamera på magen och inbillade sig att han var fotokonstnär.

I det vilda vänsterliv han levde drog han förstås på sig könssjukdomar, som han spred till den kvinna han bodde samman med och utnyttjade.

Den mystik som omgav honom fick den stora svenska mjukisvänstern vid denna tid att gå riktigt i spinn : se där, en riktig Baader-Meinhof-hårding.

I åratal förefaller planeringen för Operation Leo ha pågått. Kröcher själv satt och skrev ner i anteckningsböcker allt han ville göra med Anna-Greta; detaljerat redogjorde han för dramats utveckling dag för dag - en ren fantasiprodukt; han fyllde anteckningsbok efter anteckningsbok med ett händelseförlopp där han var herre, vilket påminner om anteckningsfantasteriet hos vissa personer som drabbats av schizofreni. Den bekanta lådan där Anna-Greta skulle sitta snickrades ihop, en källarlokal ställdes i ordning och gruppen som skulle utföra dådet utformades, män och kvinnor, vilka förefaller att ha levt tillsammans som i ett äktenskap med alla de spänningar som en sjuk relation medför.

Naturligtvis blev det ingenting av den korkade Kröchers planer, säpo avslöjande alltihop; blott ett enda långt babblande och antecknande är vad man minns efter ha läst boken.

Kröcher lever i dag i Berlin. Han sägs syssla med teater, men det är jag inte säker på; jag tror istället att han älskar dagdrönarliv och fantasterier.

Boken ger en inblick i terroristernas hjärnor och tänkande, som kan vara fruktbart att tillämpa på dagens terrorister : de västtyska terroristerna lyckades mörda en hel del framstående västtyska medborgare, de anlade en del bränder och åstadkom kaos, men de utgjorde aldrig någon egentlig fara för samhället.

Jag skulle vilja kalla RAF för Jönssonligan utrustad med kpistar och trotyl - mycket snack, lite verkstad, det mesta gick fel; ingen av dem förefaller särskilt begåvad utan de levde för dagen, ur hand i mun oförmögna till långsiktig planering, ett gäng psykopater som slumpen fört samman. När Andreas Baaders cell genomgicks hittades läppglans och ögonskugga, för att nu ta en liten detalj som belyser personlighetstypen - vad skulle man hitta i Usama bin Ladens grotta, tror ni ?

Vad som förenar dagens terrorister med RAF är den berusning med ord och av ord som de kan uppnå. Usama sitter i grottan och läser sina långrandiga texter; RAF författade lika långrandiga texter där stor bokstav inte fick förekomma. Gemensamt för dem är att ordet aldrig blir till kött för andra; alla har psykopaternas gemensamma drag : de älskar dagdrivarliv och kan inte inordna sig i en daglig rutin med egen försörjning; andra människor är deras medel, aldrig deras mål.