Mordet i Södvik : Jag är djävulen
Mordet i Östra Södvik på Öland i somras är som hämtat ur en skräckfilm; i den vackra idyllen kliver djävulen in med fälgkors och kniv.
Att mördaren var livsfarlig visste mentalvården i Värmland om; ändå fick han gå lös andra till enorm skada, sig själv och hela hans familj till fördärv.
Om anklagelserna skall riktas mot någon så är det mot den svenska staten - den är skyldig till detta fruktansvärda mord. Staten har försummat sin främsta uppgift, den att skydda sina medborgare, att ta hand om de svårt sjuka.
Det eviga utredandet av mentalvården har inte lett till den minsta positiva reform, bara prat.
Här följer citat ur domen vid Kalmar tingsrätt :
”Det var en söndag eftermiddag, vi satt på verandan och fikade. Vi skulle hänga upp tavlor i köket och jag gick till förrådet för att hämta en tång och lite ståltråd, min fru satte sig vid köksbordet. På väg tillbaka från förrådet hörde jag fruktansvärda skrik. Inne i köket fick jag se M.A (33 år och från Karlstad) stå med en kniv i handen över min fru. När M.A fick se mig rusade han emot mig med kniven i högsta hugg...”
Det blev nu en kamp på liv och död.
”Jag frågade, vem är du?”
”Han svarade, det är djävulen...”
M.A hade först mördat frun; han kom inrusande med fälgkorset, slog henne i huvudet med det och stack henne sedan med en kniv så att hon nästan omedelbart avled.
Maken lyckades, trots att han blev knivhuggen, avvärja attacken och M.A försvann från fastigheten
M.A berättar : ”Han tänker på sin inre värld och i Östra Södvik grubblade han mycket, han försökte komma åt en tankeprocess som skulle göra världen bättre, han blev frustrerad och förbannad när han inte kom åt processen, i raseri slog han sönder sin bil, som han sovit i under sin fågelskådarresa på Öland. Han vandrade i väg med fälgkorset i handen 1.5 kilometer till makarnas fastighet, ett bra läge tänkte han, det fanns en möjlighet att skada någon här, insynsskyddat läge, han rusade in för att skapa ett överraskningsmoment i attacken, han fann kvinnan vid köksbordet, han slog henne, hon skrek nej, han stack henne med kniven, nej han ville inte döda, han visste inte vad han gjorde, kunde hon verkligen dö, när hon dött blev han verkligen förvånad...”
Redan tidigt på morgonen hade byborna ringt till polisen och berättat om den besynnerlige man som bodde intill sjökanten och som sov bredvid sin sönderslagna bil.
Polisen hade tyvärr inte tillfälle att rycka ut.
Polisen tog hand om mordutredningen efteråt istället.
Var ligger ansvaret?
Vem tar ansvaret?
Kommentarer till kurt_lundgren2000@yahoo.se
Postgiro för denna blogg 602 83 42-1
Att mördaren var livsfarlig visste mentalvården i Värmland om; ändå fick han gå lös andra till enorm skada, sig själv och hela hans familj till fördärv.
Om anklagelserna skall riktas mot någon så är det mot den svenska staten - den är skyldig till detta fruktansvärda mord. Staten har försummat sin främsta uppgift, den att skydda sina medborgare, att ta hand om de svårt sjuka.
Det eviga utredandet av mentalvården har inte lett till den minsta positiva reform, bara prat.
Här följer citat ur domen vid Kalmar tingsrätt :
”Det var en söndag eftermiddag, vi satt på verandan och fikade. Vi skulle hänga upp tavlor i köket och jag gick till förrådet för att hämta en tång och lite ståltråd, min fru satte sig vid köksbordet. På väg tillbaka från förrådet hörde jag fruktansvärda skrik. Inne i köket fick jag se M.A (33 år och från Karlstad) stå med en kniv i handen över min fru. När M.A fick se mig rusade han emot mig med kniven i högsta hugg...”
Det blev nu en kamp på liv och död.
”Jag frågade, vem är du?”
”Han svarade, det är djävulen...”
M.A hade först mördat frun; han kom inrusande med fälgkorset, slog henne i huvudet med det och stack henne sedan med en kniv så att hon nästan omedelbart avled.
Maken lyckades, trots att han blev knivhuggen, avvärja attacken och M.A försvann från fastigheten
M.A berättar : ”Han tänker på sin inre värld och i Östra Södvik grubblade han mycket, han försökte komma åt en tankeprocess som skulle göra världen bättre, han blev frustrerad och förbannad när han inte kom åt processen, i raseri slog han sönder sin bil, som han sovit i under sin fågelskådarresa på Öland. Han vandrade i väg med fälgkorset i handen 1.5 kilometer till makarnas fastighet, ett bra läge tänkte han, det fanns en möjlighet att skada någon här, insynsskyddat läge, han rusade in för att skapa ett överraskningsmoment i attacken, han fann kvinnan vid köksbordet, han slog henne, hon skrek nej, han stack henne med kniven, nej han ville inte döda, han visste inte vad han gjorde, kunde hon verkligen dö, när hon dött blev han verkligen förvånad...”
Redan tidigt på morgonen hade byborna ringt till polisen och berättat om den besynnerlige man som bodde intill sjökanten och som sov bredvid sin sönderslagna bil.
Polisen hade tyvärr inte tillfälle att rycka ut.
Polisen tog hand om mordutredningen efteråt istället.
Var ligger ansvaret?
Vem tar ansvaret?
Kommentarer till kurt_lundgren2000@yahoo.se
Postgiro för denna blogg 602 83 42-1
Kommentarer
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: