Östra Ölands fria horisont

Dessa två bilder kan väl få illustrera valet . Ölandsbron i solnedgång, det skymmer på, eller ljusnar, vem vet.

Är vi gryningsfolket i skymningslandet? Är vi kanske skymningsfolket i gryningslandet? Är vi överhuvudtaget ett folk, vi verkar mest bestå av bidragsberoende särintressen, som ska strykas medhårs var fjärde år. Men jag läste i Expressen att sossarnas etniska bidragsfjäsk håller på att slå tillbaka - varken svenskar eller invandrare står ut längre. Gott så.

Den andra bilden visar nog en av Sveriges mest uthärdiga och envisa missnöjespolitiker, Per Lublin i Borgholm, som sedan 1976 hemsökt Öland med ett missnöje i megaformat.

En gång stegade jag in till kanslichefen i Borgholm, som då hette Bosse Arvidsson, och frågade honom, det här var nu flera år sedan.

- Hur många kommunala beslut har denne man överklagat?

- Vet inte, sade Bosse, men det måste vara flera hundra.

Jag ringde Kammarrätten, det visade sig att rätten hade en dator och att alla ärenden, inklusive Lublins, fanns på en dataremsa. Jag beställde Lublinremsan och fick en packe tjock som en hushållsrulle.

Då tog jag min bästa bild. Jag ställde kanslichefen på Stadshusets balkong på andra våningen och sedan rullade vi ut alla överklaganden, vilka räckte från balkongen ner till Stadshusets fontän - en kanonbild.

En gång slog Lublin kommunbudgeten i huvudet på kommunalrådet under ett sammanträde varvid denne ramlade av stolen, alldels yr i knoppen - ett överfall under pågående sammanträde, vad man varit med om....


Nu hade man i Borgholm kanske trott att missnöjesepoken var över, men jag som varit med några år vet att en missnöjespolitiker, även vår man på denna bild, alltid prickar in toppformen till augusti-september varje gång det är val, så även denna gång.

Jag har med en kommuntjänsteman slagit vad om att Lublin får en plats i fullmäktige; vadet består av en flaska Glenn Fiddich, som jag har för avsikt att hämta på måndag.

Ty i Borgholms kommun är det så att för ett mandat i fullmäktige krävs det ungefär 185 röster, och så många som vill djävlas finns det alltid i en kommun.

Så kan jag meddela att valets slutspurt på Öland och i min lilla stad gick lugnt tillväga; Lublin hade högtalarbabbel på torget, men ingen lyssnade, en raspig högtalare gjorde dock all annan konversation omöjlig.

Centern bjöd på valfisk.

Socialdemokraterna på valplättar med falukorv.

Moderaterna på Ölandsost och Rosas hemmagjorda, läckra korvar - Rosa är gift med en tysk så det blir läckra wurstar.

Vi handlade kroppkakor, grönsaker i Bomans torgstånd, skvallrade en hel del som man ska på ett torg och fick reda på en massa nyttiga saker.

Skvaller är extremt underskattat. Det håller mig gående och ung i sinnet.

Jag röstar i församlingshemmet. Jag gör min plikt, tro inte annat men en incident, en syn, en iakttagelse på lördagen fick mig att definitivt gå och rösta : Jag fick se en f d riksdagsman, inga namn, i en ny bil, en sådan som kostar en halv miljon. Riksdagsmannen ifråga extremt medioker och onyttig.

Så klev jag in i min egen Volvo. Den som jag gett 19 000 kr för.

Så frågar jag då som min vän Uffe : Hur kan det komma sig att jag, som är över 50 år och jobbat ärligt hela mitt liv, inte har råd att köpa mig en ny bil utan måste drattla med bilar i 20 000-kronorsklassen?