Östra Ölands fria horisont

För min personliga del ansåg jag det vara en humanitär åtgärd och nästan en förpliktelse för demokratierna att störta Iraks galne diktator Saddam Hussein?

Men humanism och realpolitik är två olika ting.

Det visar sig så här i efterhand att USA:s invasion i Irak, som skedde med de ädlaste motiv, måhända var ett monumentalt, historiskt/strategiskt misstag.

Vad som istället skett är att Iran i skuggan av detta strategiska missgrepp kunnat maktutveckla i frihet; i Iran vet mullorna att ett ingripande till, som det i Irak, är omöjligt för USA de närmaste 25 åren. Syrien kan också agera utan risk för sanktioner; det tandlösa FN med den eftergivne Annan i ledningen behöver ingen ta hänsyn till; när vår tids historia skall skrivas om 50 år kommer FN att spela samma skamliga roll som NF under 30-talet.

Vad som återstår för USA i Irak är förmodligen att sakta dra sig ut, att låta shiiterna ta över de södra delarna, sunniterna de mellersta och kurderna de norra delarna : en indelning av landet efter naturliga etniska gränser - det var endast Saddams gränslösa terror som kunde hålla samman denna mångkultur.

Eller, släpp Saddam ur buren:

- Saddam, snälla, ta hand om eländet.

Jag trodde tidigare i min enfald att Israel skulle leva säkrare med Saddam störtad, Det var feltänkt. Med ett suveränt, maktsuget och helt hämningslöst Iran lever Israel ytterst osäkert - Hizbollah och Hamas är båda Irans skapelser : Iran för krig genom ombud samtidigt som oroligheterna skjuter oljepriserna i höjden som en raket; det oljerika Iran bedriver därför ett rent vinstgivande krig: ju mer oro desto större inkomster.

NY BOK :
Maciej Zaremba : Den polske rörmokaren och andra berättelser från Sverige. Norstedts år 2006. 189 sidor, inga bilder.

Om ni bara skall läsa en enda bok i år, låt det bli Zarembas. Visserligen har artiklarna förekommit tidigare i DN men återgivna i ett sammanhang inom pärmarna på en bok finner ni här Sveriges störste journalist med en ambition med det han skriver; han är undersökande, skarp, seriös och dessutom ganska rolig här och var.

Han går bakom den socialdemokratiska retoriken och tittar på vad som händer i verkligheten. Till exempel det lettiska företagets skolbyggande i Vaxholm där fackets huliganer, inte medlemmarna utan ombudsmännen, samlades utanför byggarbetsplatsen och vrålade Go Home till sina lettiska kamrater.

Det var den lägsta punkten i det svenska fackets historia, längre ner kan ingen sjunka.

Dessutom visade det sig att de lettiska byggjobbarna hade 140 kr i timmen, mer än svenska byggjobbare tjänar, men de skulle kastas ut i alla fall.

Andra höjdpunkter i boken är avslöjandet om landstinget i Jämtland och parallellen mellan mördaren och torteraren Jackie Arklöv och hans offer, som förgäves sökte skydd hos oss : när jag läser om Jämtlandsbyråkraterna och om den svenska statens dalt med Jackie Arklöv blir jag rent fysiskt illamående.

Zarembas obarmhärtiga språk, kort och slagkraftigt, skär som en skarp kniv genom det svenska smöret, som står där på bordet, skämt och möglat i sin smörbytta.



Den som vill kommentera : kurt_lundgren2000@yahoo.se


NY BOK
August Kubizek : The Young Hitler I Knew. Introduction by Ian Kershaw. Greenhill Books, 2006. 264 sidor, ill.

Det finns två primära källor till de avgörande ungdomsåren i Hitlers liv, åren mellan 1904 och 1908 då hans världsbild formades. Den ena källan är Hitlers egen berättelse om sin ungdom i Mein Kampf, den andra källan är August Kubizeks efter kriget nedskrivna minnen; då var Hitler död, Tyskland låg i ruiner och man kunde kanske ha väntat sig att Kubizek hade något kritiskt att säga om sin ungdomsvän, men inte ett ord av kritik. Istället var Kubizek helt trollbunden, efter mer än 40 år minns han Hitler i ett nostalgiskt skimmer.

August och Hitler fördes samman genom deras intensiva intresse för musik. Hitler var ung, men intellektuellt mogen, han hade slutat Realschule i förtid och ägnade sig åt att förnya Linz genom hundratals arkitekturskisser; de båda tonåringarna diskuterade musik, arkitektur och svärmade : Hitler förefaller helt normal, men något besatt. August beundrade Adolf och Adolf var verkligen en riktig vän, snäll, omtänksam, generös men fattig. I fyra år delade de båda tonåringarna ljuvt och lett, slutligen slog de sig ner i Wien där Hitler helt plötsligt bara försvann för att aldrig mer dyka upp. Kubizek blev efter utbildning en duktig musiker och dirigent, en ganska begåvad man.
Kubizek har egentligen inget intresseväckande alls att berätta om Hitler, något som kan kasta ljus över vad som senare hände finns inte i boken : en sak är dock med : Hitlers antisemitism förefaller ha varit fullt utvecklad redan i tonåren.
Kubizek mötte Hitler under 30-talet då Hitler tilltalades Führer och alla stod i givakt med armen i vädret, de båda vännerna talades vid länge, men några förmåner fick egentligen inte Kubizek av sin ungdomsvän.
Man måste läsa denna bok för att förstå Hitler, men efter att ha läst den, förstår man honom ändå inte.
Varifrån kom Hitlers brännande ondska?