Den medeltida skandalen i Kalmar
Detta är en artikel som kommer i lilla men naggande goda Kalmar Läns Tidning på fredag. KLT finns tyvärr ännu ej på nätet med nyheter, men man kan prenumerera via www.klt.nu
KLT, kan jag berätta, är Sveriges näst äldsta tidning, grundad 1827.
En liten kommentar till kulturskandalen i Kalmar.
Ansvaret för att detta sker skall läggas på riksantikvarieämbetet. Jag har varit i kontakt med denna myndighet några gånger, en slöare och mer ointresserad myndighet har jag nog aldrig stött på, formalistisk, likgiltig, den saknar kulturhistorisk empati - och jag undrar varför den finns överhuvudtaget - om den inte kan skydda en av landets äldsta städer från förstörelse har den ingen uppgift alls.
Hård
blir eftervärldens dom.
Själv har jag stökat, bökat, bråkat och skrivit i snart två år, men för att inte bli en rättshaverist, vilket nu snart är nära att ske, måste jag inse att kulturhistorien förlorat detta slag.
-----------------
I måndags startade landshövding Sven Lindgren officiellt byggandet av ett nytt konstmuseum i Kalmar stadspark. Med vad som skulle vara en liten lustifikation sade han att byggstarten inte skulle ske genom att han grävde ett spadtag. Istället skulle han tala.
Tidigare under dagen hade Carl Larsson, Kalmar, lämnat in 1 115 namnunderskrifter, vilka alla krävde en utökad, total utgrävning av den plats där museet skall placeras.
Namnprotesten togs vänligt emot av kommunledningen, men de kunde inte påverka någonting. Alla är som handlingsförlamade.
På onsdagen slutade arkeologerna, som in i det sista jobbat frenetiskt i kamp mot klockan, att gräva i två upptagna schakt, det ena där stadsbryggan ligger.
Unik
Stadsbryggan har grävts fram, det är en unik konstruktion, en fyrkantig stenkista varifrån bryggan utgick. Det var också här i denna lergrop med så mycket medeltid som arkeologerna gjorde det fina fyndet av ett medeltida kärl, också ett medeltida pilgrimsmärke har påträffats.
I ett annat undersökningsschakt har den medeltida stadsmuren grävts fram, den är drygt två meter i basen kan man se med blotta ögat, den är av gråsten och sammanfogad med kalkbruk.
På medeltiden var den åtta meter hög och försedd med palissader - vid denna mur har tusentals män och kvinnor stupat i försvaret av sin hemstad.
En mycket fascinerande konstruktionsdetalj har grävts fram utanför stadsmuren, nämligen den brädkonstruktion som anlades som en damm i vattnet för att kunna torrlägga för muren. Av detta trävirke har nu årsringsprover tagits, vilket innebär att vi exakt kan få veta vilket år Kalmarborna började bygga en stadsmur för att skydda sin stad. Detta blir en uppgift av enorm historiskt värde eftersom den hjälper oss att förstå stadsgrundandets problematik, när, hur och varför grundades städer?
För att få ett heltäckande besked om dessa historiska gåtor borde hela området i Stadsparken ha grävts ut så att vi sett strukturerna, men så sker nu inte, och som någon sade:
- En stad som inte bryr sig om sin historia, vad har den för framtid? Låt kineserna ta över alltihop.
Uråldrig
I ett annat schakt där stadsmuren också blottats har framkommit en annan märklig sak : en tjock trästam nedpålad innanför stadsmuren. Om detta kan tolkas som resterna av en brygga före stadsmurens tillkomst är det en sensation ty då skjuts anläggandet av Kalmar stad långt bortom medeltiden, kanske ner i 1000-talet och blir då samtida med Birka, med Eketorp och med anläggandet av Stockholm.
Men över dessa unika lämningar, som inte undersökts tillräckligt, skall det nu gjutas en betongplatta och pålas ner betongpålar.
Mats Blohmé, undersökningsledare, anser att denna byggmetod för det nya konstmuseet kommer att förändra villkoren för kulturlagren; de kommer att torka ut, fynden förstörs för evigt.
Husgrunder
Närmare in på Byttan har husgrunder grävts fram, det är husgrunder med trägolv; i ett fanns en tunna med spannmål, kanske hamnade vi här i ett lagerhus från den medeltida handeln när koggar från hela Europa kom och handlade med Kalmar. En mängd småfynd av allehanda slag har gjorts plus något som i varje fall fick min puls att slå lite snabbare, textilier, som är förvånansvärt välbevarade tack vare den syrefria vistelsen i det tjocka, blöta kulturlagret.
Överprövning
Alla de möjligheter att överklaga som tagits tillvara har resulterat i intet. De som samlade in namn och som är Kalmarbor ansågs inte som sakägare, märkligt nog, och jag själv hade begärt överprövning av alla länsstyrelsebeslut rörande Stadsparken. Detta besked kom i går:
”Dnr 310-3084-2006
Riksantikvarieämbetet har granskat länsstyrelsens i Kronobergs län
beslut enligt 2 kap kulturminneslagen som rör det aktuella bygget av ett
konstmuseum i stadsparken i Kalmar. Ämbetet har inte överklagat något av
dessa beslut. Riksantikvarieämbetet har ingen möjlighet att överklaga
ärenden som rör förordnanden till skydd för landskapsbilden enligt 19§ naturvårdslagen.
Med vänlig hälsning
Margareta Gavatin
Enhetschef Kulturminnesenheten RAÄ”
Årsringarna
Under onsdagen togs ett flertal årsringsprov i de olika undersökningsschakt där virke kommit i dagen, i bryggschaktet och i stadsmursschakten. Det tar ett par månader innan svaren kommer.
Vad som är mycket ironiskt i sammanhanget är att häradshövdingen och Kalmarhistorikern Liss-Eric Björkman, hädangången sedan flera år, i en fond anslagit pengar till länsmuseet just för dendrokronologiska undersökningar.
- Men om min fader på något sätt kunde få reda på vad de styrande gör med hans älskade stad när de bygger över medeltiden skulle han vända sig i sin grav, säger hans dotter.
Jag hade själv det mycket stora nöjet att som journalist få göra ett par reportage med Liss-Eric, en vördnadsbjudande kulturpersonlighet, en sträng men rättvis domare. Liss-Eric berättade då för mig om Kalmars äldsta hus, det gula huset på Lilla Torget i Kalmar - ett hus som Liss-Eric sade var det enda som fanns kvar i Kalmar från den gamla medeltida staden, det hade nämligen flyttats in på Kvarnholmen i mitten av 1600-talet.
Liss-Eric Björkmans fina Kalmarbok heter från Forntid till nutid i Kalmar. Läs den och se vad som förstörs.
KLT, kan jag berätta, är Sveriges näst äldsta tidning, grundad 1827.
En liten kommentar till kulturskandalen i Kalmar.
Ansvaret för att detta sker skall läggas på riksantikvarieämbetet. Jag har varit i kontakt med denna myndighet några gånger, en slöare och mer ointresserad myndighet har jag nog aldrig stött på, formalistisk, likgiltig, den saknar kulturhistorisk empati - och jag undrar varför den finns överhuvudtaget - om den inte kan skydda en av landets äldsta städer från förstörelse har den ingen uppgift alls.
Hård
blir eftervärldens dom.
Själv har jag stökat, bökat, bråkat och skrivit i snart två år, men för att inte bli en rättshaverist, vilket nu snart är nära att ske, måste jag inse att kulturhistorien förlorat detta slag.
-----------------
I måndags startade landshövding Sven Lindgren officiellt byggandet av ett nytt konstmuseum i Kalmar stadspark. Med vad som skulle vara en liten lustifikation sade han att byggstarten inte skulle ske genom att han grävde ett spadtag. Istället skulle han tala.
Tidigare under dagen hade Carl Larsson, Kalmar, lämnat in 1 115 namnunderskrifter, vilka alla krävde en utökad, total utgrävning av den plats där museet skall placeras.
Namnprotesten togs vänligt emot av kommunledningen, men de kunde inte påverka någonting. Alla är som handlingsförlamade.
På onsdagen slutade arkeologerna, som in i det sista jobbat frenetiskt i kamp mot klockan, att gräva i två upptagna schakt, det ena där stadsbryggan ligger.
Unik
Stadsbryggan har grävts fram, det är en unik konstruktion, en fyrkantig stenkista varifrån bryggan utgick. Det var också här i denna lergrop med så mycket medeltid som arkeologerna gjorde det fina fyndet av ett medeltida kärl, också ett medeltida pilgrimsmärke har påträffats.
I ett annat undersökningsschakt har den medeltida stadsmuren grävts fram, den är drygt två meter i basen kan man se med blotta ögat, den är av gråsten och sammanfogad med kalkbruk.
På medeltiden var den åtta meter hög och försedd med palissader - vid denna mur har tusentals män och kvinnor stupat i försvaret av sin hemstad.
En mycket fascinerande konstruktionsdetalj har grävts fram utanför stadsmuren, nämligen den brädkonstruktion som anlades som en damm i vattnet för att kunna torrlägga för muren. Av detta trävirke har nu årsringsprover tagits, vilket innebär att vi exakt kan få veta vilket år Kalmarborna började bygga en stadsmur för att skydda sin stad. Detta blir en uppgift av enorm historiskt värde eftersom den hjälper oss att förstå stadsgrundandets problematik, när, hur och varför grundades städer?
För att få ett heltäckande besked om dessa historiska gåtor borde hela området i Stadsparken ha grävts ut så att vi sett strukturerna, men så sker nu inte, och som någon sade:
- En stad som inte bryr sig om sin historia, vad har den för framtid? Låt kineserna ta över alltihop.
Uråldrig
I ett annat schakt där stadsmuren också blottats har framkommit en annan märklig sak : en tjock trästam nedpålad innanför stadsmuren. Om detta kan tolkas som resterna av en brygga före stadsmurens tillkomst är det en sensation ty då skjuts anläggandet av Kalmar stad långt bortom medeltiden, kanske ner i 1000-talet och blir då samtida med Birka, med Eketorp och med anläggandet av Stockholm.
Men över dessa unika lämningar, som inte undersökts tillräckligt, skall det nu gjutas en betongplatta och pålas ner betongpålar.
Mats Blohmé, undersökningsledare, anser att denna byggmetod för det nya konstmuseet kommer att förändra villkoren för kulturlagren; de kommer att torka ut, fynden förstörs för evigt.
Husgrunder
Närmare in på Byttan har husgrunder grävts fram, det är husgrunder med trägolv; i ett fanns en tunna med spannmål, kanske hamnade vi här i ett lagerhus från den medeltida handeln när koggar från hela Europa kom och handlade med Kalmar. En mängd småfynd av allehanda slag har gjorts plus något som i varje fall fick min puls att slå lite snabbare, textilier, som är förvånansvärt välbevarade tack vare den syrefria vistelsen i det tjocka, blöta kulturlagret.
Överprövning
Alla de möjligheter att överklaga som tagits tillvara har resulterat i intet. De som samlade in namn och som är Kalmarbor ansågs inte som sakägare, märkligt nog, och jag själv hade begärt överprövning av alla länsstyrelsebeslut rörande Stadsparken. Detta besked kom i går:
”Dnr 310-3084-2006
Riksantikvarieämbetet har granskat länsstyrelsens i Kronobergs län
beslut enligt 2 kap kulturminneslagen som rör det aktuella bygget av ett
konstmuseum i stadsparken i Kalmar. Ämbetet har inte överklagat något av
dessa beslut. Riksantikvarieämbetet har ingen möjlighet att överklaga
ärenden som rör förordnanden till skydd för landskapsbilden enligt 19§ naturvårdslagen.
Med vänlig hälsning
Margareta Gavatin
Enhetschef Kulturminnesenheten RAÄ”
Årsringarna
Under onsdagen togs ett flertal årsringsprov i de olika undersökningsschakt där virke kommit i dagen, i bryggschaktet och i stadsmursschakten. Det tar ett par månader innan svaren kommer.
Vad som är mycket ironiskt i sammanhanget är att häradshövdingen och Kalmarhistorikern Liss-Eric Björkman, hädangången sedan flera år, i en fond anslagit pengar till länsmuseet just för dendrokronologiska undersökningar.
- Men om min fader på något sätt kunde få reda på vad de styrande gör med hans älskade stad när de bygger över medeltiden skulle han vända sig i sin grav, säger hans dotter.
Jag hade själv det mycket stora nöjet att som journalist få göra ett par reportage med Liss-Eric, en vördnadsbjudande kulturpersonlighet, en sträng men rättvis domare. Liss-Eric berättade då för mig om Kalmars äldsta hus, det gula huset på Lilla Torget i Kalmar - ett hus som Liss-Eric sade var det enda som fanns kvar i Kalmar från den gamla medeltida staden, det hade nämligen flyttats in på Kvarnholmen i mitten av 1600-talet.
Liss-Eric Björkmans fina Kalmarbok heter från Forntid till nutid i Kalmar. Läs den och se vad som förstörs.
Kommentarer
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: