Utan försvar i en farlig värld
Bara hälften av en ungdomskull skall få mönstra, en del utfrågas via internet om de vill bli soldater, inte ens 10 000 gör värnplikten, praktiskt taget alla regementen med landskapsförankring nerlagda, hemvärnet skall fråntas sina vapen, allt detta med en urinsexgeneral i ledningen tills för inte så länge sedan.
Pengar finns inte, lägg ner försvaret, således.
Ingen som säger ifrån, en tigande officerskår; kan det bli värre för ett lands försvarsmakt.
Man undrar vad omvärlden säger och tänker. För min del har det som nu sker inom försvarsmakten drag av landsförräderi; det är som om vi hade fienden i spetsen för planeringen av landets försvarsförmåga. Själva Mullvaden sköter och leder försvarsplaneringen.
Man behöver inte vara en Nostradamus för att avläsa tidens tecken : Nordkorea, Iran, Israel och Mellanöstern, Tysklands stormaktsambitioner och EU:s utvidgning som på sikt betyder kollaps, Georgien och Ryssland; Sverige avrustar. Med andra ord, det är som det brukar vara. När det drar ihop sig har vi redan lagt ner vapnen.
Vad jag inte förstår är varför inte ett högteknologiskt försvar baserat på allmän och obligatorisk värnplikt, förankrat i landskapsregementen, är ett effektivare nationellt skydd än dessa eländiga, små och extremt dyra Battle Groups med högkvarter i London.
Är jag den ende i detta land som är intresserad av försvarsfrågor? Är jag en freak, en udda figur?
Jag minns när jag gjorde värnplikten på I 11, Kungl Kronobergs regemente (en ganska slö men snäll soldat var jag) och man gick i korridorerna; föreläsningssalarna hette Fraustadt, Lützen, Breitenfeld, vilket förband mig, tyckte jag, kände jag, med det tidiga 1600-talets Smålandssoldater som kämpade och dog under enormt svåra villkor; det var en märklig känsla, som fick pulsen att slå lite hårdare. Nog finns det sådana historiska trådar bakåt hos var och en av oss, de har nu slitits itu.
Pengar finns inte, lägg ner försvaret, således.
Ingen som säger ifrån, en tigande officerskår; kan det bli värre för ett lands försvarsmakt.
Man undrar vad omvärlden säger och tänker. För min del har det som nu sker inom försvarsmakten drag av landsförräderi; det är som om vi hade fienden i spetsen för planeringen av landets försvarsförmåga. Själva Mullvaden sköter och leder försvarsplaneringen.
Man behöver inte vara en Nostradamus för att avläsa tidens tecken : Nordkorea, Iran, Israel och Mellanöstern, Tysklands stormaktsambitioner och EU:s utvidgning som på sikt betyder kollaps, Georgien och Ryssland; Sverige avrustar. Med andra ord, det är som det brukar vara. När det drar ihop sig har vi redan lagt ner vapnen.
Vad jag inte förstår är varför inte ett högteknologiskt försvar baserat på allmän och obligatorisk värnplikt, förankrat i landskapsregementen, är ett effektivare nationellt skydd än dessa eländiga, små och extremt dyra Battle Groups med högkvarter i London.
Är jag den ende i detta land som är intresserad av försvarsfrågor? Är jag en freak, en udda figur?
Jag minns när jag gjorde värnplikten på I 11, Kungl Kronobergs regemente (en ganska slö men snäll soldat var jag) och man gick i korridorerna; föreläsningssalarna hette Fraustadt, Lützen, Breitenfeld, vilket förband mig, tyckte jag, kände jag, med det tidiga 1600-talets Smålandssoldater som kämpade och dog under enormt svåra villkor; det var en märklig känsla, som fick pulsen att slå lite hårdare. Nog finns det sådana historiska trådar bakåt hos var och en av oss, de har nu slitits itu.
Kommentarer
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: