Östra Ölands fria horisont

Analys av den historiska socialdemokratiska valförlusten sker på DN Debatt i dag. Jan Andersson säger, att under Göran Persson och Marita Ulvskog skedde en vänstersväng, men som jag upplevde valrörelsen skedde inga svängar alls, varken till höger eller vänster, det var bidrag och bidrag, rakt fram gick det på med bidrag, från morron till kväll.

Jag har tidigare berättat att jag personligen lyssnade till tre topp-sossar, Bodström, Persson och lilla miljöministern vars namn jag glömt; Bodström och Persson vevade bidrag under merparten av sina tal, miljöministern (nu kom jag på det, Sommestad) sade inte så mycket om bidrag, men inte något annat intressant heller; för övrigt var det ingen som kände igen henne där utanför ICA-affären. Jag tyckte därför lite synd om henne - en sådan hög position och så är det ingen som vet vem man är.

Marita Ulvskog har jag träffat och intervjuat en gång; trevlig flicka, snygg på nära håll med. Jag förstår inte varför hon blir så demonisk i TV - hon borde inte kisa med ögonen som hon gör när hon talar i TV, hon borde heller inte använda en så väsande röst, det skrämmer folk. Hon borde kamma håret ur ansiktet, titta med öppna ögon och tala högt, gärna inslag av varmt rött i kläderna och så skulle hon vara lite mer yvig i gesterna; hon är för kall och sval. Ett skratt då och då vore heller inte fel. En total make over föreslås härmed. Därefter kan hon sitta kvar.

Jämför henne med andra partisekreterare : Sten Andersson, den livlige och charmige gamängen, full av humor, Lars Stjernkvist med sitt hårburr och sin reflekterande eftertänksamhet, vem kunde tycka illa om dessa herrar? Ingen.

Förväntningarna på den nya regeringen är nu höga - det måste komma ett omvälvande reformpaket för sysselsättning och nyföretagande, det måste komma ett antibyråkratipaket med nedläggning av ett stort antal myndigheter, och det måste ske en omfattande avpolitisering av samtliga myndigheter, inte minst universitet och högskolor - det senare är viktigast.

Hur det går med presstödet intresserar mig särskilt. I budgeten avsätts varje år 500 miljoner kr till presstöd - en del tidningar tar emot enorma summor, SvD, Skånska Dagbladet och Östran. Den senare tidningen har 24 miljoner i statligt stöd med en upplaga på ca 18 000 ex, vilket innebär att varje ex subventioneras med 1 500 kr (cirka), först betalar alltså läsaren 2 000 kr för tidningen, sedan skjuter staten till 1 500 kr. Detta är inte riktigt klok, det är absurt.
Jag gillar Östran, det är en pigg liten s-tidning, den är självständig och tuff och jag har jobbat där, men presstödet, det är över alla anständiga gränser.
Ännu värre är Skånska Dagbladet där pengarna används för att starta resebolag.

Presstödet har, det vet jag, slagit sönder annonsmarknaden och medfört ett pappersslöseri av enorma mått : babiesbilder, firarbilder, gratisannonser bak i tidningen, vilket förstört den lönsamma eftertextmarknaden.

Presstödet bör trappas ner successivt under en tioårsperiod.

Svenska Dagbladets hyckleri i detta avseende är ju nästan outhärdligt.

SÅ HAR VI DÅ äntligen fått en förklaring till sigge/sigge-skandalen; detta korkade lösenord lämnades ut av en SSUare till en kompis, som råkade vara en ung fokpartist, sedan spred det sig och alla var inne och kikade på sap-net, vem hade inte gjort det?

Det enda skandalösa i hela affären är Expressens undertryckande av detta scoop; annars är det ju ingenting, och ingenting lär kunna följa av detta efter SSU:killens erkännande rörande lösenordet.

KÄRRINGEN ÄR INTE KLOK : "Europaparlamentet anser att förverkligandet av ett "gentleman’s agreement" mellan kommissionen och den europeiska medieindustrin är nödvändigt. Överenskommelsen skulle innebära en skyldighet att förse alla produktioner som riktar sig till barn inom olika medier – TV, film, Internet och videospel – med lekfulla formuleringar om hälsa i syfte att göra europeiska ungdomar medvetna om vikten av att motionera och att äta frukt och grönsaker för att hålla sig vid god hälsa."

Att kärringen som lägger fram detta i EU-parlamentet, Fredrique Ries, inte är riktigt klok framhåller min favoritblogg, Henrik Alexandersson i dag. Och jag håller förstås med, vi måste ut ur denna galenskap.

Detta är ju välviljans diktatur in absurdum.