Sverige kan bli ett nytt Nordkorea
Jag lyssnade till Luciano Astudillo i radions P1 i går (jo, jag har betalt licens); jag stod väl ut i tio minuter ty han var en turbokäft nästan helt unik i sitt slag, värre än Gustaf Fridolin och schymanskan och då förstår ju alla hur illa det lät. Nye arbetsmarknadsministern Littorin hade inte en chans att göra sig hörd i denna turbosvada.
Enligt Astudillo har den borgerliga regeringen med den nya statsbudgeten spottat på dem som redan ligger, slagit dem, hånat dem, kränkt dem, tagit ifrån dem det dagliga brödet, knäckt dem, de som har det allra svårast och redan svälter, den borgerliga regeringen har skamlöst gjorde de rika rikare, och de hungrande än mer hungriga, allt efter det att automatpratet pågick fick man för sin inre syn framkallat bilden av ett nytt Nordkorea med svältande människomassor letandes efter gräs, strån och fröer i bortspolade flodbankar och åkrar.
Så illa har den borgerliga regeringen gjort oss.
Vad har då skett? Alldeles för lite. Just ingenting, men en del ändå, man får vara glad för det minsta.
Nystartjobb, enklare 3:12 regler, ungdomsjobb med borttagna arbetsgivaravgifter, lite fler poliser och ytterligare några goda punkter.
Det viktigaste i budgeten och det som kan skapa nya jobb på direkten är att medfinansieringen vid sjukdom från arbetsgivarna under obegränsad tid tas bort; detta ansvar har hängt som ett tungt ok om halsen på arbetsgivarna och skapat stor rädsla för nyanställningar, det vet jag av egen erfarenhet.
En del myndigheter avskaffas : integrationsverket, djurskyddsmyndigheten, arbetslivsinstitutet och AMS bantas genom att länsarbetsnämnderna tas bort, gott, men för lite.
Tio procent av myndigheterna kan skäras bort, vilket skulle skapa ett effektivare Sverige.
På det rättsliga området blir det fler poliser, men just ingenting mer.
Försvaret får ett par rader, men där känner jag störst besvikelse - försvaret är inne i en djup kris och måste reformeras från grunden.
Dagens
citat :
”Skolk från tv-licensen har upphöjts till landsförräderi och alla är lika inför skarprättaren.”
Henrik Alexandersson - bloggen.
Postgiro för denna blogg : 602 83 42-1
Nordkorea:
Det är krig
Apropos Nordkorea-parallellen, några ord om landet eftersom Aftonbladet och Expressen toppar med att Nordkorea betraktar sanktionerna från FN som en krigsförklaring, vilket skedde inför offentligheten och flera hundra miljoner tittare redan på söndagskvällen då BBC och CNN direktsände från sanktionsöverläggningarna i säkerhetsrådet,
Nordkoreas FN-ambassadör Pak kom insläntrande, satte sig som en paria eller kastlös längst ut till höger vid det ovala bordet; hans händer darrade, han tog fram ett papper och läste på stapplande engelska att Nordkorea betraktade FN:s beslut som ”declaration of war”, därefter dröp han av. USA:s FN-ambassadör sade att ett värre förakt för FN har inte visats sedan Krusse dunkade med skorna i bordet.
- Hallå där, sade Rysslands ambassadör, inga missvisande paralleller här, ta tillbaka det där.
Jag tror att det blir en atomsmäll till, sedan imploderar hela landet.
Det är naturligtvis inte de nukleära smällarna i Nordkoreas berg som är det farliga utan de ansträngningar som världens terrorister nu gör för att komma över en och annan nukleär fyrverkeripjäs, det är den stora faran. Vad händer den dag landet störtar samman och terroristerna rusar in för att hämta godiset - denna fara måste världen avvärja, tur att EU finns.
I dag, för övrigt och med anledning av ingenting, passerar USA 300 miljoner invånare.
Castro-idol:
herr Hitler
Frontpagemag.com avslöjar i en artikel på nätet att Fidel Castro i sin ungdom gillade Hitler och att han promenerade omkring med Mein Kampf under armen; han var också antisemit vid denna tid, tidigt 1940-tal. Han stod framför spegeln och försökte tala som Hitler, vilket han lyckades med för precis som med Hitler tar svadan aldrig slut. Det sägs att Castro kan tala oavbrutet i elva timmar; därigenom liknar han Jean Paul Sartre, som pratade så förgjordat att vännerna fick slänga ut honom i regnet för att få tyst på honom.
Enligt Astudillo har den borgerliga regeringen med den nya statsbudgeten spottat på dem som redan ligger, slagit dem, hånat dem, kränkt dem, tagit ifrån dem det dagliga brödet, knäckt dem, de som har det allra svårast och redan svälter, den borgerliga regeringen har skamlöst gjorde de rika rikare, och de hungrande än mer hungriga, allt efter det att automatpratet pågick fick man för sin inre syn framkallat bilden av ett nytt Nordkorea med svältande människomassor letandes efter gräs, strån och fröer i bortspolade flodbankar och åkrar.
Så illa har den borgerliga regeringen gjort oss.
Vad har då skett? Alldeles för lite. Just ingenting, men en del ändå, man får vara glad för det minsta.
Nystartjobb, enklare 3:12 regler, ungdomsjobb med borttagna arbetsgivaravgifter, lite fler poliser och ytterligare några goda punkter.
Det viktigaste i budgeten och det som kan skapa nya jobb på direkten är att medfinansieringen vid sjukdom från arbetsgivarna under obegränsad tid tas bort; detta ansvar har hängt som ett tungt ok om halsen på arbetsgivarna och skapat stor rädsla för nyanställningar, det vet jag av egen erfarenhet.
En del myndigheter avskaffas : integrationsverket, djurskyddsmyndigheten, arbetslivsinstitutet och AMS bantas genom att länsarbetsnämnderna tas bort, gott, men för lite.
Tio procent av myndigheterna kan skäras bort, vilket skulle skapa ett effektivare Sverige.
På det rättsliga området blir det fler poliser, men just ingenting mer.
Försvaret får ett par rader, men där känner jag störst besvikelse - försvaret är inne i en djup kris och måste reformeras från grunden.
Dagens
citat :
”Skolk från tv-licensen har upphöjts till landsförräderi och alla är lika inför skarprättaren.”
Henrik Alexandersson - bloggen.
Postgiro för denna blogg : 602 83 42-1
Nordkorea:
Det är krig
Apropos Nordkorea-parallellen, några ord om landet eftersom Aftonbladet och Expressen toppar med att Nordkorea betraktar sanktionerna från FN som en krigsförklaring, vilket skedde inför offentligheten och flera hundra miljoner tittare redan på söndagskvällen då BBC och CNN direktsände från sanktionsöverläggningarna i säkerhetsrådet,
Nordkoreas FN-ambassadör Pak kom insläntrande, satte sig som en paria eller kastlös längst ut till höger vid det ovala bordet; hans händer darrade, han tog fram ett papper och läste på stapplande engelska att Nordkorea betraktade FN:s beslut som ”declaration of war”, därefter dröp han av. USA:s FN-ambassadör sade att ett värre förakt för FN har inte visats sedan Krusse dunkade med skorna i bordet.
- Hallå där, sade Rysslands ambassadör, inga missvisande paralleller här, ta tillbaka det där.
Jag tror att det blir en atomsmäll till, sedan imploderar hela landet.
Det är naturligtvis inte de nukleära smällarna i Nordkoreas berg som är det farliga utan de ansträngningar som världens terrorister nu gör för att komma över en och annan nukleär fyrverkeripjäs, det är den stora faran. Vad händer den dag landet störtar samman och terroristerna rusar in för att hämta godiset - denna fara måste världen avvärja, tur att EU finns.
I dag, för övrigt och med anledning av ingenting, passerar USA 300 miljoner invånare.
Castro-idol:
herr Hitler
Frontpagemag.com avslöjar i en artikel på nätet att Fidel Castro i sin ungdom gillade Hitler och att han promenerade omkring med Mein Kampf under armen; han var också antisemit vid denna tid, tidigt 1940-tal. Han stod framför spegeln och försökte tala som Hitler, vilket han lyckades med för precis som med Hitler tar svadan aldrig slut. Det sägs att Castro kan tala oavbrutet i elva timmar; därigenom liknar han Jean Paul Sartre, som pratade så förgjordat att vännerna fick slänga ut honom i regnet för att få tyst på honom.
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
Jag hörde inte Astudillo, däremot har jag hört åtskilliga yttra ungefär detsamma i SR den senaste tiden.
"Enligt Astudillo har den borgerliga regeringen med den nya statsbudgeten spottat på dem som redan ligger, slagit dem, hånat dem, kränkt dem, tagit ifrån dem det dagliga brödet, knäckt dem, de som har det allra svårast och redan svälter ---."
Bl.a. i riksdagen igår av Nuder i en debatt med Borg.
Men det logiska svaret har jag ännu inte hört, vare sig från Borg eller någon annan. Nämligen denna motfråga:
Det finns alltså i Sverige en stor mängd människor som lider. Som redan ligger, som inte ens har till det dagliga brödet. Frågan är: Hur kan det komma sig? Detta låter ju hemskt. Vem har SKAPAT denna fruktansvärda situation? Den kan ju inte ha uppkommit över en natt. Nej, svara nu Nuder. Svara nu Astudillo. VEM?