Östra Ölands fria horisont

Åh, min barndoms skola: Ingen mobbning, snälla fröknar, duktiga elever, ormar i sprit inne på förrådet, i en glasbur fanns en vandrande pinne, som alla barnen fascinerat stod och glodde på, hur den rörde sig så sakta längs grässtråna, själv var den inte annat än ett grässtrå, förunderligt.

I korridoren hängde alla slags skolplanscher, som denna, men det fanns också planscher på badande barn, planscher som visade höskörd och potatisupptagning. Jättelika planscher på Dinosarius Rex och de andra monstren var mest populära; jag gillade denna med skridskor samt en med lappar i färgglada kläder.

I andra skåp fanns det uppstoppade fåglar, märkliga instrument och var 14:e dag fick vi duscha fast alla hade badkar hemma. Jag vet inte varför vi tvingades duscha. Efter duschen stängdes vi in i en kokhet bastu där man inte kunde andas, alla barn bankade på dörren och ville ut.

Det var en skola för fantasi.

Det var en bra skola.

Och ren blev man.

Jag tror att allt fördärvades när de underbara skolplanscherna togs bort. Vem avskaffade dem? Vem begick detta illdåd mot barnen? Vem kvävde deras drömmar och fantasier?

Jag vet, det var en socialdemokratisk Prussiluska.

Jan Björklund, vår nye skolminister, uppmanas härmed att återinföra skolplanscherna.