Belgien avskräckande EU-exempel
Belgien (10 miljoner invånare) är Europas hjärta, där, i mitten av landet ligger EU:s centrum, där fattas alla viktiga beslut för hela Europa.
Är det något land som under mer än 50 år fått rejäla doser av EU-beslut och EU-politik så är det Belgien.
Det landet bör då vara det lyckligaste, det fridsammaste, det mest harmoniska av alla Europas nationer - ett folk i frid och försoning, mångkulturellt, regnbågsfärgat, solidariskt och tolerant.
Som vi alla vet är det tvärtom.
EU-politiken har lett till att Belgien håller på att slitas sönder, nationen är under upplösning och ytterkantspartier som Vlaams Belang och National Front går starkt framåt i val efter val, också i detta senaste.
I parlamentet diskuteras Belgiens upplösning, vilket aldrig rapporteras i svenska mainstream media.
Bort allt obehagligt.
Citat om detta kommer här:
”On 1 June the Belgian House of Representatives agreed to consider for debate a legislative proposal of the Vlaams Belang aimed at dissolving the Belgian state and splitting the latter up into two independent nations: Dutch-speaking Flanders (with Brussels) and French-speaking Wallonia.
Despite vehement opposition from Walloon parliamentarians, 77 of the 78 Flemish members of the House voted in favour of considering the issue for debate, while all 51 French-speaking members voted against debating the topic.
(http://www.flemishrepublic.org/current_issue.php?id=54)
The fact that the Belgians are questioning whether or not Belgium should be allowed to continue to exist has been noticed abroad. The major newspapers in the Netherlands and France devoted attention to the issue. On 31 May, when Belgian Prime Minister Guy Verhofstadt told the plenary session of the European Parliament that the federal and multinational Belgian state is a model which the European Union should follow, Nigel Farage, a British Member of the European Parliament, retorted:
“I find it a bit rich for the Prime Minister of Belgium to come along here and tell 24 other nation states what they should do. I say that, because perhaps he ought to look a little bit more in his own backyard. The most recent opinion poll in Belgium, or should I say in Flanders, shows that 51% of people there favour independence from the Belgian state. The Vlaams Belang is now the biggest political party in Flanders. Is it, Mister Verhofstadt, that you’re so embarrassed and ashamed that your own country is falling to pieces, that you’ve come along here to encourage the rest of us to self-destruct as well?”
Belgien alltså, EU:s drömland. Dess centrum, förebilden.
”För en belgisk utveckling bevare oss Milde Herre Gud.”
LILLE KIM JONG IL i Nordkorea har nu sprängt sin första atombomb med alla de konsekvenser detta kan medföra.
Nu återstår en sak för omvärlden, att störta Lille Kim, nästan oavsett det pris som världssamfundet måste betala.
Nordkorea har genom denna nukleära utpressning visat att det befinner sig på randen till sammanbrott, och vem vet då var bomberna tar vägen - till Al Qaida..., till Hizbollah, till Hamas, till Irak-terroristerna, till muslimska fanatiker i England eller Europa.
Jag tror inte ens att Kina kan stå ut med atombomber vid sin södra gräns, i händerna på en galning dessutom.
Om inte världssamfundet reagerar nu är det carte blanche för Iran.
Nu är det München och året är 1938.
Är det något land som under mer än 50 år fått rejäla doser av EU-beslut och EU-politik så är det Belgien.
Det landet bör då vara det lyckligaste, det fridsammaste, det mest harmoniska av alla Europas nationer - ett folk i frid och försoning, mångkulturellt, regnbågsfärgat, solidariskt och tolerant.
Som vi alla vet är det tvärtom.
EU-politiken har lett till att Belgien håller på att slitas sönder, nationen är under upplösning och ytterkantspartier som Vlaams Belang och National Front går starkt framåt i val efter val, också i detta senaste.
I parlamentet diskuteras Belgiens upplösning, vilket aldrig rapporteras i svenska mainstream media.
Bort allt obehagligt.
Citat om detta kommer här:
”On 1 June the Belgian House of Representatives agreed to consider for debate a legislative proposal of the Vlaams Belang aimed at dissolving the Belgian state and splitting the latter up into two independent nations: Dutch-speaking Flanders (with Brussels) and French-speaking Wallonia.
Despite vehement opposition from Walloon parliamentarians, 77 of the 78 Flemish members of the House voted in favour of considering the issue for debate, while all 51 French-speaking members voted against debating the topic.
(http://www.flemishrepublic.org/current_issue.php?id=54)
The fact that the Belgians are questioning whether or not Belgium should be allowed to continue to exist has been noticed abroad. The major newspapers in the Netherlands and France devoted attention to the issue. On 31 May, when Belgian Prime Minister Guy Verhofstadt told the plenary session of the European Parliament that the federal and multinational Belgian state is a model which the European Union should follow, Nigel Farage, a British Member of the European Parliament, retorted:
“I find it a bit rich for the Prime Minister of Belgium to come along here and tell 24 other nation states what they should do. I say that, because perhaps he ought to look a little bit more in his own backyard. The most recent opinion poll in Belgium, or should I say in Flanders, shows that 51% of people there favour independence from the Belgian state. The Vlaams Belang is now the biggest political party in Flanders. Is it, Mister Verhofstadt, that you’re so embarrassed and ashamed that your own country is falling to pieces, that you’ve come along here to encourage the rest of us to self-destruct as well?”
Belgien alltså, EU:s drömland. Dess centrum, förebilden.
”För en belgisk utveckling bevare oss Milde Herre Gud.”
LILLE KIM JONG IL i Nordkorea har nu sprängt sin första atombomb med alla de konsekvenser detta kan medföra.
Nu återstår en sak för omvärlden, att störta Lille Kim, nästan oavsett det pris som världssamfundet måste betala.
Nordkorea har genom denna nukleära utpressning visat att det befinner sig på randen till sammanbrott, och vem vet då var bomberna tar vägen - till Al Qaida..., till Hizbollah, till Hamas, till Irak-terroristerna, till muslimska fanatiker i England eller Europa.
Jag tror inte ens att Kina kan stå ut med atombomber vid sin södra gräns, i händerna på en galning dessutom.
Om inte världssamfundet reagerar nu är det carte blanche för Iran.
Nu är det München och året är 1938.
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
Nordkorea gränsar till Kinas norra gräns.
Bara ett påpekande.
Tack för en fritänkande blogg som även lockar fram ett gott skratt då och då.
Mvh Lennart Andersson (knegare)
Ja, norra och norra, snarare östra, väl?
Jag skrev södra, men det var förstås fel.
I alla händelser, Kina mobiliserar sina styrkor där; risk för Nordkoreas sönderfall och enorma flyktingströmmar när ett uthungrat folk väller ut ur fånglägret, vilket snart kommer att ske.
Angående Belgien
Är det inte precis mot en Belgisk situasion som vi är på väg, speciellt med en borglig regering?
Spännigen i Belgien är främst mellan en radikal mångkultur, som förespråkas av de etablerade partierna, och ett motstånd mot detta av Vlaams Belang.
Kolla gärna
http://www.brusselsjournal.com/
om ni vill veta mer om Belgien.
I stort sett alla länder i EU har stramat åt sina asylregler. Sverige står ensamt kvar med en "generös" politik och redan 2007 är det möjligt att vi kommer att ha flest asylsökande i absoluta tal i hela EU.
Till detta kommer väldigt liberala regler för familje återförening.
Nu vill dessutom den nya regeringen öppna för arbetskrafts invandring från tredje världen.
Är det någon som på fullt allvar tror att detta kommer att få ett lyckligt slut?
Nordkorea gränsar väl inte till Kinas norra gräns?
Där ligger Ryssland.
Nordkorea ligger vid kinas syd-östra gräns.