Svensk press bedövande enformig och trist
Jag gick häromdagen och satte mig på biblioteket och gick igenom de större svenska tidningarna.
Det var en rätt enformig hantering, ganska sövande.
Praktiskt taget alla tidningar ser likadana ut, som om de körts genom samma grafiska standardsystem, de är lika till typsnitt, bildval och innehåll, ja, så lika att om man täcker över tidningens namn kan man inte veta vilken man läser, Sydsvenskan eller DN, Barometern eller Borås Tidning, all the same.
And it is all a shame.
Och inte nog med den sövande grafiska likheten - alla i samma format, tabloiden, de har samma innehåll, även på ledarplats.
Denna mediala härdsmälta, allt nersjunket i samma tidningsklump, blir läsaren varse när tidningarna breds ut över ett bord.
Denna transformering mot ett utseendemässigt och innehållsligt standardformat har skapats av tidningarnas koncernägande - privatägda tidningar finns snart inte.
När Google News i dag på svenska presenterar alla dessa tidningar i klump, 100 stycken, kan vi alla betrakta denna bedövande uniformitet.
Jag fick just i dagarna en påse tidningar från England av en Londonresenär - vilken vitalitet, vilken debatt, och så tidningarna skiljer sig åt utseendemässigt.
I Sverige finns ingen tidning som sticker ut, som ifrågasätter, som vågar vara sig själv, som ser annorlunda ut - mot denna bakgrund spår jag en lysande framtid för svenska bloggare som har något att säga och som säger det på ett intressant sätt - snart, det är min bestämda uppfattning, kommer svenska tidningar på grund av sin mångfaldsenfaldsuniformitet att få uppleva upplageras av aldrig tidigare skådad omfattning.
Tsunami-
banden
Först slängdes banden, sedan hittades de i en låda, nu är de uppenbarligen försvunna igen, kanske stulna.
Vad är detta, var befinner vi oss, i den norra sektionen av Bananmonarkistiska Unionen?
Vad finns på dessa band, som är så hemligt? I England hade The Sun och News of the World haft ungefär 100 journalister jobbandes på att ta fram banden, och jag garanterar, på söndag hade de varit publicerade.
I Sverige babblar alla om tryckfrihet, ingen tillämpar den.
Det var en rätt enformig hantering, ganska sövande.
Praktiskt taget alla tidningar ser likadana ut, som om de körts genom samma grafiska standardsystem, de är lika till typsnitt, bildval och innehåll, ja, så lika att om man täcker över tidningens namn kan man inte veta vilken man läser, Sydsvenskan eller DN, Barometern eller Borås Tidning, all the same.
And it is all a shame.
Och inte nog med den sövande grafiska likheten - alla i samma format, tabloiden, de har samma innehåll, även på ledarplats.
Denna mediala härdsmälta, allt nersjunket i samma tidningsklump, blir läsaren varse när tidningarna breds ut över ett bord.
Denna transformering mot ett utseendemässigt och innehållsligt standardformat har skapats av tidningarnas koncernägande - privatägda tidningar finns snart inte.
När Google News i dag på svenska presenterar alla dessa tidningar i klump, 100 stycken, kan vi alla betrakta denna bedövande uniformitet.
Jag fick just i dagarna en påse tidningar från England av en Londonresenär - vilken vitalitet, vilken debatt, och så tidningarna skiljer sig åt utseendemässigt.
I Sverige finns ingen tidning som sticker ut, som ifrågasätter, som vågar vara sig själv, som ser annorlunda ut - mot denna bakgrund spår jag en lysande framtid för svenska bloggare som har något att säga och som säger det på ett intressant sätt - snart, det är min bestämda uppfattning, kommer svenska tidningar på grund av sin mångfaldsenfaldsuniformitet att få uppleva upplageras av aldrig tidigare skådad omfattning.
Tsunami-
banden
Först slängdes banden, sedan hittades de i en låda, nu är de uppenbarligen försvunna igen, kanske stulna.
Vad är detta, var befinner vi oss, i den norra sektionen av Bananmonarkistiska Unionen?
Vad finns på dessa band, som är så hemligt? I England hade The Sun och News of the World haft ungefär 100 journalister jobbandes på att ta fram banden, och jag garanterar, på söndag hade de varit publicerade.
I Sverige babblar alla om tryckfrihet, ingen tillämpar den.
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
Det ar verkligen obegripligt att ingen lyckats fa fram banden. Finns det ingen i journalistkaren som har kallor i de kretsarna? Det borde vara folkstorm men som vanligt ar det passivitet till leda som galler. Istallet varnar nu Aftonbladet for att, arma oss, vi behover fyra planeter for att klara konsumtionen. Givetvis ar det vastvarldens fel. Inget ont om de goda kommunisterna i Nordkorea och pa Kuba, envaldsharskarna i Afrika och de harliga imamerna i Mellanostern. Dar brukar de minsann sina resurser med matta, inget sloseri med naturtillganger dar inte. Nahej, da. Snark.
Kör Aftonbladet med "the population bomb" igen? Den domedagsteorin var poppis för några decennier sedan, samtidigt som det varnades för en ny istid...
Ibland är det som om Norman Borlaug aldrig funnits...
http://en.wikipedia.org/wiki/Norman_Borlaug
Att banden försvinner är väl inte så konstigt, det finns ju många i korridorerna som vet var de har sin lojalitet... Tror det är rätt uppenbart vad som skulle framkomma av banden, men så länge de inte finns så går det ju att förneka.
Det borde inte vara så svårt att få fram informationen ändå, om viljan fanns. Telia har väl sina loggar över telefonsamtal kvar, inklusive vilka master ev. mobiler var uppkopplade mot, och internetservrar sparar ju också loggar, t.ex. på email och annat. Var personer befann sig borde gå att få fram via kontokort, taxiföretag, passerkort, etc... Med lite arbete skulle det nog gå pussla ihop det mesta av hänelseförloppet. Om det nu fanns en vilja att verkligen ta göra det...
Varför skulle den marxistiska journalistkåren jaga band som ska fälla socialister? Och om någon enskild journalist verkligen försökte skulle det nog inte dröja länge innan båda redaktionskompisarna samt redaktören (efter politikertryck) talade om att arbetet är lönlöst och ointressant. Och varför skulle borgarna ta fram banden? Det skulle se ut det. Hänga ut Göran P och hela ledargarnityret i den rödgröna röran. Hur kommer det då gå med tillsättningarna till högre poster när makten skiftar. Gissar Fredrik R skulle få sköta internposten. Med tanke på att banden verkar vara lika svåra att få fatt i som den heliga graalen måste de verkligen vara dynamit.
Kom igen nu. Tsunamikatastrofen handlar om att folk befann sig på fel plats vid fel tidpunkt. En tragedi men knappast något som sossarna kan lastas för. Det banden förmodligen bekräftar är att Danielsson ljög, men det vet vi redan.