Östra Ölands fria horisont

Kyrkogårdsbild.

Det var en iskall rysare att lyssna till och som fick mitt blod att frysa när jag i går kväll såg Åmselemördaren Juha Valjakkala intervjuad av Hasse Aro i TV3.

Mitt stora intresse för psykopater kommer ur det faktum att jag fascineras av mänsklig ondska, jag skulle vilja förstå den, och jag önskar att jag hade förmågan och kompetensen att kunna skriva en bok om ondska. Men det är en nästan övermänsklig uppgift.

Juha hade lärt sig upprepa allt det psykobabbel som han utsatts för under en lång fängelsetid av ett stort antal terapeuter: aggression, hämning, utlevande etc - det enda man slapp höra var en tårfylld utläggning om hans eländiga barndom, men den hanns förmodligen inte med.

Juhas sätt att gå, han sätt att tala, att sätta näsan i vädret, de svarta solglasögonen, som han bar även inomhus, hela hans gestalt, rörelser och gester vittnade om den grandiosa person han anser sig vara.

I detaljen avslöjar sig psykopaten, den evige psykopaten, som naturligtvis aldrig ändras, tvärtom, upprepande av tomt psykobabbel lär dem att dölja sin ondska, så efter ett tillräckligt antal terapisessioner är de ännu farligare, ännu ondare. Detaljen så : Juha bläddrar i en bok om Åmselemordet - bland det värsta som läggs honom till last är att han sköt ett barn, en 15-årig pojke som bad för sitt liv denna julinatt 1989 på kyrkogården.

- Jag är bara 13 år, låt mig leva vädjade pojken.

Även en psykopat har svårt att förklara och försvara en sådan gärning, men Juha försökte ändå, och det sade allt om denne man, som aldrig bör släppas ut eftersom han fortfarande utgör en allvarlig fara.

Juha sade att pojken inte alls var liten, egentligen. Juha visste vad pojken vägde och hur lång han var. Han var nämligen lika lång som Juha, och tyngre än Juha, som nu fetmat och blivit extremt ful med rakat huvud och Rasputinskägg, men då, år 1989, vägde Juha bara 53 kilo och den dödade pojken var tyngre, längre.

Således ansåg Juha, att dessa omständigheter gjorde det berättigat för honom att blåsa huvudet av pojken med ett hagelgevär kaliber 12. Pojkens längd och tyngd talade till Juhas fördel, gjorde mordet begripligt, berättigat.

Den kvinnliga parten Marita, som deltog i trippelmorden på ett aktivt sätt, nämndes bara i förbigående, men vart tog denna lilla rara tös vägen?

Det är min enkla uppfattning att Juha fortfarande är ytterst farlig, att han lärt sig dölja sin ondska, men att den är konstitutionell och att han därför aldrig bör släppas ut; kanske han borde dela cell livet ut med en annan grandios psykopat : Helge Fossmo.