Palestina - 100 000 man under vapen med bistånd
I diskussionerna om Gazaremsan, Västbanken och det palestinska problemet är det några basfakta som städse förtigs, om av okunnighet eller om det tigs medvetet på grund av besvärande fakta är väl oklart, men jag skulle tro att det är ett medvetet förtigande vi här har att handskas med.
Västbanken och Gaza har en sammanlagd yta av 6 165 kvadratkilometer; det är ett obetydligt stycke mark, en yta som uppgår till ungefär en femtedel av Småland.
På denna begränsade yta lever 3.8 miljoner människor som för att överleva är beroende av en välvillig omvärld, 50 procent av all konsumtion rinner in i området via utlandshjälp, och Sverige har som jag visat på några få år pumpat in 1.9 miljarder, mellan 200 och 500 miljoner kr per år, uppgifterna varierar.
De palestinska områdena måste också vara världens mest militariserade.
Den svenska armén är en nullitet i jämförelse med den palestinska vars säkerhetsstyrkor kan mobilisera 80 000 soldater/poliser.
80 000 är dock en siffra i underkant, det kan till och med vara drygt 100 000 man under vapen.
Vem betalar denna enorma militärmakt?
Hur stor del av den internationella hjälpen går åt till att upprätthålla de groteskt överdimensionerade säkerhetsstyrkorna? När Hamas och PLO gnölar över den uteblivna internationella hjälpen är det förståeligt, soldater utan lön, full beväpnade, är en
mardröm för vilket land som helst, och särskilt här.
Efter det senaste valet då terroroganisationen Hamas nådde oväntade framgångar kunde denna organisation omedelbart sätta in 3 000 tungt beväpnade och maskerade soldater/poliser på den lilla Gazaremsan, som täcker ett område som är stort som mellan Alböke och Byxelkrok på norra Öland - 3 000 beväpnade poliser på denna lilla yta, adderade till de tusental som redan var där, det är något oerhört.
På Öland finns inte en polis norr om Borgholm, men i Gaza där förfogas det över rejäla resurser.
Ett citat ur internationell press om dessa Hamas-poliser:
”Clutching Kalashnikov assault rifles, the bearded gunmen fanned out across the Gaza Strip, moving in twos and threes along city streets and in refugee-camp alleyways. On a grassy traffic median, small groups of them shouldered their weapons and spread prayer rugs when the afternoon call to prayer wafted across the car-choked streets.”
Det kan aldrig bli någon fred i området om inte de palestinska styrkorna avväpnas - 100 000 man håller oroligheterna igång av egenintresse, som i Nordirland, som på Sri Lanka.
På Västbanken och Gaza går det 38 poliser/soldater per tusen invånare. Det måste vara världsrekord. Jag tror inte ens att Nordkorea kan uppvisa liknande relationstal.
Västvärlden har allvarligt, synes det mig, underskattat det orosmoment som de palestinska säkerhetsstyrkorna utgör, de är jästen i Mellanösterns deg : avväpning, decommission, är enda sättet att bringa fred i detta oroliga område, pinat under Arafat, plågat av Hamas. Om det finns en vägkarta mot fred så heter vägen avväpning.
LORDI :När jag bläddrade i gårdagens tidningar tyckte jag att jag såg en bild på ett av monstren i finska Lordi. Fel. Det var en bild av Keith Richard i Rolling Stones - jisses vad skrynklig han blivit i facet; alla vet förstås att det är Keith som skrivit I can´t get no, som inte ansågs vara något särskilt att framhäva då, så den fick bli baksida.
Mina barnbarn tyckte Lordi var det häftigaste på bra länge, men för min del inger dessa monster mest olust och låten var bedrövlig. Jag tycker det är riktigt obehagligt att se på monstren, men barn gillar monster och dinosaurier, ju läskigare desto bättre. Var jag sådan själv? Jag minns inte. Fanns det några monster då? Jag minns inte. Konstigt. Alla minns sin barndom, men jag har glömt alltihop. Tror jag.