Östra Ölands fria horisont

Reminiscenser från min östgötska resa, betraktelser om städer, byggnader och arkitektur som form och uttryck.

1. Uti min lilla stad är IKEA:s nya varuhus klart för inflyttnning; det tog ungefär åtta månader från  beslut till färdig byggnad, inklusive alla turer i kommunens byggnadsnämnd, tekniska nämnd, miljönämnd etc - åtta månader är väl också handläggningstiden för en normal villa, men om du skall starta en pizzeria eller grill, kanske en bilverkstad, får du nog räkna med två år. Helt annorledes är det sålunda för IKEA, en anläggning som anses som kommunens väg och räddning ut ur industriell undergång - missförstå mig inte, jag tycker inte illa vara om IKEA, men IKEA är dock bara en butik, om än stor men vidrörd av Ingvar Kamprads trollspö om vilket stjärnor av guld nedfaller, kanske på kommunen. 

Det var mer än 5 000 sökande till drygt 80-talet Ikea-jobb; annonsering förekom inte, behövdes inte, allt hände på nätet.

2. Den nya IKEA-byggnaden är målad i en intensivt blå färg, en blå nyans som är närmast aggressiv; blott södersidan av den enorma rektangeln har fönster; allt annat är plåtinstängt; inslag av nationalgult förekommer i kompositionen, blått och gult, - en enorm p-yta ligger på ena sidan där fyrkanten öppnas mot konsumenten med bankomater och entréer. 

Det är en fästning, en kommersiell fästning; den skall stormas av konsumenter ty en lyckad IKEA-öppning innehåller stormningsdramatik; dödsoffer kan krävas i sådant tumult. 

Hela byggnadens arkitektoniska form uttrycker det: FESTUNG IKEA.

3. Eksjö, trästaden. Det som är kvar av trästaden utgör IKEA-kontrasten : en citykärna med avsmalnande gator, inga p-platser, oregelbundna byggnader, allt i trä och rödfärg, ockragult, vitinfattade fönster, inkik på gårdar där det ligger hus med svalgångar; allt osymmetriskt.

Staden är därmed på väg ur ur kommersens centrum, allt färre affärer, Peppes Pizzeria, Thaimat och Sushi i de gamla konkursade kvalitetsaffärerna loppisförsäljning, böcker för en femma, allsköns bråte för en tia.

Stadens undergång kan sammanfattas i tre faser, som en naturlag : Gammal genuin affär som ärvts i generationer, konkursad, såld till Peppes Pizzeria, och därefter transformerad till Kalles Loppis, slutligen den totala undergången och metamorfosen till Gråpappersbutik.

4. Ödeshög, ett namn som låter lika tråkigt som kommunens adress på internet, www.odeshog.se

Jag lyckades på denna sajt inte lista ut vilket politiskt parti som har makten i kommunen; men på odeshog.se /kommunstyrelsen/ ser jag att många är centerpartister; jag gissar därför på en koalition av bönder och socialdemokrater, båda falangerna lika stora ungefär och lika ointresserade av arkitektur och form, sossarna som främst vill riva allt, bönderna som struntar i centralorten och vars enda intresse är den senaste modellen på skördetröskan.

Ty något fulare, mer deprimerande än centrum i Ödeshög kan omöjligen finnas; den stadsplanerare, arkitekt som åstadkommit detta centrum måtte han bli plågad i Dantes nedersta krets : han är skyldig till allmänt lidande hos befolkningen.

Centrum utgörs av ett nedsänkt torg omgivet av  hus i gult tegel, där nere i torgrytan ligger en ICA-affär med ett Systembolag 50 meter bort. Det är av denna anledning, Systemet,  jag varit i Ödeshög två gånger.

På väg ner till centrum, om man kommer från Gränna, på den gamla vägen, finnes strax innan nedfarten också ett gult tegelhus i fyra våningar där uppenbarligen en fusion skett av samhällets tre viktigaste inrättningar : arbetsförmedling, socialkontor och sjukkassa, vilket innebär att  Ödeshögsborna slipper öppna mer än en dörr, de kan slinka igenom som i en karusell från en inrättning till en annan

Intill det extremt fula centret, p -platsen. Där stod en BMW Cabriolet, Super Sport,  Turbo. Jag trodde Kent Andersson, fotbollsproffset och Ödeshögs store son, skulle dyka upp och fräsa iväg i BMW:n, men det kom en äldre man med hästsvans knuten i sitt gråa hår ock med vidhängande plastkortskvinna/fästmö.

Så kom det efter den en enorm amerikanare incrusiande, rostig och med rocklåtarna dånande ur högtalarna. Jag tittade förundrat in i bakrutan, som stod öppen, varpå jag möttes av de dreglande käftarna på två skällande pitbullterriers.

Då for vi genast i väg till Omberg och Tåkern, som också finns inom gränserna för Ödeshögs kommun.

Och när jag så for ut mot Tåkern störde det mig något alldeles oerhört att detta uråldriga och helt unika kulturlandskap slets sönder vid horisonten av snurrande vindkraftverk - längs hela östra Tåkern en jämn rad av stora vita vindkraftverk, vart och ett har gjort en bonde förmögen och oss andra, vi som älskar kulturlandskapet, fattiga och urarva.

Över hela denna slätt som sträcker sig ut från Ombergs fot störs harmonin av vindkraftverk. Ner mot Vättern och bort mot Vadstena, denna outhärdliga plåga av vindkraftverk.

Landskapsfördärvande, landskapssönderslitande, ineffektiva och energilösande vindkraftverk - krossa de skändliga och befria landskapet.