JK:s farliga attack mot Expressen
Det är oerhört märkligt att pressen är så tyst om det övergrepp som JK nu gör mot Expressen, det vill säga väcker åtal för en skvallerartikel om Mikael Persbrandt; för min del levde jag i den föreställningen att JK kunde ingripa när allvarliga ting stod på spel, en tidning som hotade rikets säkerhet i en farlig tid, etc; när något djupt betydelsefullt av praxisnatur för fortsatt publicistik skulle prövas, inte trodde jag JK, det vill säga staten, tog sig för att ingripa i en struntsak, men tryckfrihetens gränser förminskas, snävas in.
Det mest illavarslande är att den svenska pressen hukar och finner sig i det; till och med de fria bloggarna hotas, pressen finner sig i det med, en del till och med välkomnar inskränkningar. Regeringen släcker ner en obehaglig server, helt OK, tycker de flesta. Sådant sker i Kina, och det sker här, ingen annanstans.
Expressen gjorde ett övertramp när den skrev att Persbrandt vårdades för akut alkoholism; han blev utskämd, Expressen också eftersom det var fel. Det borde ha stannat med ursäkten och ett svidande skadestånd från Expressen till Persbrandt, men det är inget tryckfrihetsbrott i lagens mening, det är inget annat än slidder sladder.
JK, mannen som ser ut som om han övernattat på en parkbänk, skäggig och slipsen på sned, är en överaktiv person, som på något sätt agerar tvångsmässigt med utfall mot domstolar, poliser, åklagare och press - det finns ingen linje i det karln gör, det är hipp som happ beroende på vad som kan vara populärt.
Kändisvärlden och kvällstidningarna lever i symbios; Persbrandt behöver Expressen och Expressen honom, ibland gillar kändisarna det som skrivs, ibland inte, men de simmar i samma grumliga dypöl. Och vi älskar att läsa om det.
Liksom vi älskar att läsa om Lars Danielsson; om han nu skall stämma alla bloggar som förtalat honom blir det mycket att stå i; tusentals bloggare måste stämmas, han kan väl inte bara leta ut en? Jag är inte ens säker på att de unga folkpartisterna var först ute med det pikanta skvallret.
Detta stod på en skvallersajt den 16 februari klockan 15.42:
”Det ryktas i UD:s korridorer att en av GP:s statssekreterare L*** D********* inte alls var på regeringskansliet på annandagen efter Tsunamin utan hos sin älskarinna departementsrådet H**** E****** vid Statsrådsberedningen.
För att dölja detta behagade vår gode LD ljuga om att han cyklade ner till kontoret och genomförde stordåd för att rädda nödställda svenskar.
Mot denna bakgrund är det inte svårt att förstå att väldigt få medarbetare mötte honom på kontoret.”
Det var inte bloggarna som fällde Danielsson utan den extrema kampanj som inleddes mot honom i Aftonbladet med Expressen tätt i spåren. För min del har jag inget mot kampanjen, om den nu behövs för att gräva fram sanningen, men det händer ju aldrig något nytt, samma vevande.
Lena Mellin i Aftonbladet antyder i dag till exempel att Danielsson-affären rymmer politisk dynamit. Hon vet uppenbarligen någonting, och hon antyder det dag efter dag.
Men för in i glödheta, tala ut.
Publish and be damned.
Tänk om alltihop är ytterst enkelt, och för denna teori har jag min fru att tacka. Det kanske var så här:
”Danielsson ringde tidigt på morgonen hem till Göran Persson och började yra om nån tsunami på andra sidan jordklotet. Persson svarade yrvaket. Va, en flodvåg, nej du Lasse, den skiter jag i för nu är det annandan... du får ta hand om det här... Varpå Lars tänker, skiter han i det så gör jag det med... Det är nog inget.”
Mänskligt? Ja, djupt mänskligt. Fel? Javisst, i efterhand katastrofalt fel.
BLOGGARNA : En del tidningar har förstått det nya med bloggarna och tar sig an en del bloggteman, andra struntar i bloggarna och agerar som om de inte finns. För min del måste jag säga att jag hämtar snart all min information på nätet, och finner de bästa och mest välskrivna artiklarna inom bloggosfären.
90 procent av allt bloggande är privata saker, som möjligen kan intressera släkt och vänner, och det är bra så - men de resterande tio procenten som skrivs av proffs, akademiker, politiker, journalister och som har ett politiskt-ideologiskt-underhållande syfte blir bara bättre och bättre.
Bloggarna kommer att bli ett allvarligt hot för dagstidningarna, som på ett eller annat sätt måste knyta dem till sig.
Jag ser också bloggarna som ett sätt att publicera källdokument, som aldrig återfinns i en dagstidning.
MARITA : Åh, när jag ser Marita Ulvskog hytta med sitt tunna etiska pekfinger, vad det blir komiskt; om hon skulle köra in det vassa fingret i magen på någon så inte är det i ett par unga folkpartister utan i solarplexus på sin egen tidnings chefredaktör, Anders Gerdin.
För övrigt så tycks inte någon skandal what so ever skada regeringspartiet, valet är redan hemma, rösterna inhandlade för dyra pengar och lagda i konsumkassen.
KOMMENTAR :
JK:s åtal mot Expressen.
Denne man är en brännvinsjurist och papperstiger som vänder kappan efter utnämningsmaktens önskningar. Expressen är ju ofarligt att ge sig på och kan antas vara populärt i folkdjupen. Glöm inte justitierådet Leif Thorsson (son till ett f d statsråd) som sattes i pederastkarantän i lagrådet med full betalning som straff för sitt tilltag. En annan domare i Helsingborg fick sparken för att ha besökt prostituerade.
Det finns andra fall inom Tullverket där tjänstemän vägrat följa i laga kraft vunna beslut. Domstolstrots vilket är ett solklart tjänstefel, men Göran gör som vanligt inget i vår korrupta rättsstat. Kanslern är vår högste jurist, kronjurist, och antar jag, sätter nivån för alla de andra. Det svenska rättsväsendet är för bedrövligt och det är tveksamt om vi ens kvalificerar oss som rättsstat.
BJ