Janne Josefsson skapar skräck och tystnad
Jag skulle vilja döpa det fenomen som här skall beskrivas till Janne Josefsson-Ångest kombinerad med skräckslagen tunghäfta. Denna sjuka har drabbat politiker och kommunala tjänstemän på lägre nivåer, framförallt inom den sociala sektorn.
Janne Josefsson må vara en stor journalist och han har ju alldeles nyligen fått resa ett eget tillverkat äreminne över sig själv i tv - 20 års Janne Josefsson-produktion i repris, som när en odödlig författare får sina samlade verk utgivna - det har under livstiden hänt som jag vet en enda författare : Tomas Tranströmer.
Men för oss mer obetydliga journalister, vi som finns i verkligheten, på de små tidningarna, har Janne Josefsson inneburit en total katastrof eftersom varje förtroendefullt samtal mellan en journalist och låt oss säga en anställd i en kommunal social förvaltning eller en politiker numer är totalt omöjlig.
Jag vet att det förhåller sig så här eftersom jag under de senaste månaderna i min yrkesprofession haft att något bevaka mordet på den afghanske ynglingen Abbas, jag har följt rättegången och gjort de vanliga journalistiska kontrollerna för uppföljande artiklar.
Jag har varit i kontakt med tjogtals tjänstemän på olika nivåer inom den sociala sektorn. Detta är ett autentiskt samtal:
”Ja, hej, jag heter KL, jag är journalist och ringer från....”
”Det är lika bra att vi slutar här, för jag kan inte säga nåt i ärendet.”
”Men min fråga är ganska enkel... Och du vet väl inte än vad jag skall fråga om?”
”Det hjälper inte hur du tjatar, jag säger inget, ingen säger någonting.”
”Är det Janne Josefsson som satt sån skräck i er?”
”Ja, va tror du, efter Josefssons framfart säger vi ingenting...”
Oskarshamn (omhändertagande av barn) var ett sådant klassiskt fall där Josefsson stövlade in och hängde ut tjänstemän/politiker till höger och vänster i rutan. De har nu lärt sig läxan och alla samtal i förtroende mellan en journalist och en tjänsteman/politiker är nu helt omöjliga
Först har vi den politiska korrekthet som en svensk tjänsteman/politiker har ålagts att iaktta när det rör ett så här uppmärksammat hedersmord inom en invandrargrupp, därtill kommer den ångest som Josefssons framkallat. Resultatet blir en total tystnad. Om det finns en verklig makthavare i detta land, så är det Josefsson; jag vet ingen som är mäktigare och som på ett så hänsynslöst sätt utnyttjar det för att blåsa in luft i sitt eget tomma ego. En sak till : karln saknar humor, det är nog det värsta ändå.