Bordellhärvan - vilka var med i sexsnusket?
Det bästa med bokrean är den period som följer i april-maj med alla de rea-på-rean-böcker som då vräks ut för ingenting för att ge plats i hyllorna - en härlig lagerrensning som bjuder på mycket läsgodis, eller vad säger ni om Makten, männen, mörkläggningen - historien om bordellhärvan 1976 av Deanne Rauscher och Janne Mattson, Vertigo förlag, 284 sidor, tryckt år 2004.
Det är en ganska rörig och illa komponerad bok, men så full av högviltsskvaller att man blir alldeles andfådd - och jag tänker, kan detta verkligen vara möjligt, alla dessa småkåta gubbar i centrala maktpositioner som ränner på bordell dagarna i ända? Där ser man landets justitieminister, elegant, med käpp och cigarr, promenera raskt under lunchen med bestämda steg : mot bordellen för en snabbis under lunchen. Timmen därpå: regeringssammanträde där justitieministern framför den radikala tanken att landet inte behöver några fängelser, alla kan släppas fria, brott är bagateller. Den som behöver en bil kan väl ta en...
Här utpekas direkt, indirekt, via antydningar eller anspelningar praktiskt taget hela den politiska eliten som kunder hos bordellmamman, som ironiskt nog heter fru Hopp (sic) : Olof Palme, Olof Johansson, Thorbjörn Fälldin, Gunnar Sträng, Björn Tarras-Wahlberg, som också intervjuas i boken, H&M:s grundare Erling Persson, officerare i skyddsklassade befattningar, professorer etc etc. Det skrivs och det antyds att till och med åklagaren i bordellhärvan Eric Östberg var en kund, att en högt uppsatt polischef var det etc...
Gunnar Sträng lär ha sagt så här när han fick veta att han var nämnd på listan i bordellhärvan :
”Öhhh, är jag med? Mycket smickrande för en man i min ålder...”
Justitieminister Lennart Geijers djupa insyltande i härvan är till fullo klarlagd, och vad som berättas i boken drar en evig skam över detta ämbete och socialdemokratin. Det berättas bland annat att kriminella inom denna sexsektor, vilka avtjänade straff, hade direktnummer till landets justitieminister till vilken de ringde och exempelvis argumenterade för en nådeansökan.
Hur denne elegante horbock i sin paletå, cigarr och käpp kunde snika sig in i justitiedepartementet är en gåta. Som pressekreterare hade han Ebbe Carlsson, en man som uppenbarligen var helt galen och vars största intresse här i livet var att åka polisbil med blåljusen på. Som pressekreterare i justitiedepartementet kunde han beordra fram polisbilar till skjuts hem, ingen vågade mopsa sig mot Ebbe och det antyds att han hållhakar på Geijer, som Ebbe behandlade som en knähund, vilket politiskt förfall.
Överallt där det fanns något sossesjukt att mörklägga dök denne Ebbe upp, i sista vändan innan han dog fann vi honom centralt placerad i Palme-utredningen med åtföljande kaos, som var ett evigt kännetecken för denne man.
Han skrev också några riktigt usla deckare, som jag faktiskt läst.
Vad som så här i efterhand visar sig var att Peter Bratt på DN hade rätt i sin avslöjande artikel om bordellhärvan, men att landets största tidning fegade ur när makten började mullra.
Peter Bratt omplacerades och DN kröp ner till marken och krälade i underdånighet, en publicistisk skamfläck, som en engelsk tidning aldrig skulle ha nedlåtit sig till, en engelsk tidning hade istället anslagit fem miljoner pund på en egen utredning och satt sina bästa journalister på saken och sagt till dem : Gräv och kom inte tillbaka förrän ni har hela skandalen hemma, med namn och bilder på alla.
Författarna till Mörkläggningen berättar också att DN:s Förlag erbjöds boken, men att förlaget inte vågade ge ut den.
Ja, vad ska man då tro om alla dessa namn? Jag vet faktiskt inte.
Vad skall vi i dag tro om Lars Danielsson. Får vi läsa det i en bok om 25 år, sådant som dagens tidningar är för fega att publicera?
Vad som kanske är mest anmärkningsvärt ändå i den bok som det här handlar om är det lagförslag i regeringskansliet som var nära att förverkligas; kanske var det Geijers hemliga sexsnusk som här materialiserades i lagparagrafer i hans departement; så här ville han ha det:
. sexuellt umgänge skall vara tillåtet med barn från 14 år.
. incestbegreppet slopas helt och hållet, inga sexuella förbindelser mellan familjemedlemmar skall vara förbjudna.
. våldtäktsbegreppet skulle i praktiken utmönstras ur lagstiftningen.
. åldersgränsen för barns sex med vårdnadshavare (annan än föräldrarna) sänks från 18 till 14 år.
Vid denna tid fanns det inom RFSL en pedofil aktivitetsgrupp, erkänd och respekterad, som ville ge alla barn rätt till sexualitet, en de fula gubbarnas förening alltså. Finns fula gubbarna kvar i RFSL?
Den som vill kommentera kan mejla till kurt_lundgren2000”at”yahoo.se
Det är verkligen anmärkningsvärt hur maktens män håller varandra om ryggen. Och med vilken nonchalans man sedan avfärdar misstankar som t ex de som uttrycktes i DN:s första avslöjande. Eller vad sägs om Fälldins godbit: Det kan inte vara sant, eftersom jag själv står på listan...