Östra Ölands fria horisont

Även om det kan verka förvånande finns det ett otal paralleller mellan det socialistiska/kommunistiska Polen och det svenska samhället av i dag, slår det mig när jag läser Lech Walesa självbiografi Hoppets Väg, inköpt på bokloppis för fem kr - ju billigare böcker, desto bättre tycks vara principen på mitt loppis.

Vi har det totalt genompolitiserade samhället, det fördärvade språket där orden tömts på sitt innehåll; men vad som är orsaken till den omvälvning som sker under Walesa, och som skakade hela Sovjetväldet i grunden och som slutligen välte det, var de polska fackföreningarnas underordning under ett enda politiskt parti - de var inte fria, men ville bli det - Solidaritet; hoptvinningen av politiskt parti och fackförening blev till sist olidlig för arbetarna. Lägg därtill småfifflet, de politiska belöningarna och de gods och gårdar som ledande politiker byggde åt sig själva: dit kunde de dra sig tillbaka och slapp se det eländiga folket, vilket intill sista brödsmulan var beroende av politik.

Den akademiska undervisningen var totalt genompolitiserad och utnämningarna helt politiska, så till den grad att studenterna slutligen inte stod ut utan revolterade.

Lech Walesa ger en oförglömlig bild av det polska samhället före 1980. Han jämför det med ett stort hus där han går omkring som en statkarl, gårdskarl och tjänare till det herrskap som påstår att de äger huset; han får visserligen mat, knappt så det räcker, han fryser inte, men närapå, han går i solkiga kläder och är för varje steg beroende av husets herrskap. Alltid måste han stå med mössan i hand och fråga om lov.

En dag går han ner i källaren och påträffar där en dammig i låda i ett hörn. Han öppnar den och finner att det hus där han tjänar egentligen tillhör honom och att det ägts av hans förfäder; de som nu påstår sig äga huset är ockupanter, men ockupationen har pågått så länge att minnena förbleknat. När slaven/tjänaren läst dessa gamla dokument om den rättmätige ägaren till huset återvänder han till sina enkla sysslor med helt andra steg, han tal är frimodigare och ockupanterna förstår att någonting har hänt, men inte vad - de börjar känna en krypande oro.

Det svenska huset....

SSU-INTERVJU : Jag lyssnade fascinerad till halvtimmesintervjun med SSU-ordföranden Anna Sjödin i P1 i lördags. Intervjun var fascinerande inte på grund av vad hon hade att säga utan för att hon inte hade någonting alls att säga - jag kunde inte urskilja en enda politisk idé mitt all den enorma svadan av floskler; programledare kunde nästan inte få stopp på pratet, som interfolierades med helt opåkallade fniss och konstiga skratt.

Ett par saker noterade jag dock, båda mycket anmärkningsvärda.

För det första lämnar hon SSU ibland för att kunna vara sig själv, det är då hon kanske går på krogen. Hon kan alltså gå in och ut ur rollerna.

För det andra kommer hon att sitta kvar som SSU-ordförande även om hon åtalas eftersom s-segern i höstens val går före allting annat, och hon vill vara med och föra partiet till denna seger.

I övrigt var det tomt på innehåll.

VALBOJKOTT : Det är min bestämda mening att ett land där regeringspartiet systematiskt köper röster och prickar av intressegrupp efter intressegrupp inte håller demokratiskt fria val i traditionell mening; det är därför ingen mening och totalt poänglöst att delta i sådana val och vi bör bojkotta höstens fejkomgång.

Tänk om man kunde få 50 procent av svenska folket att säga :

Hell no,

we want go

Det skulle skaka etablissemanget lika mycket som när Walesa upptäckte att det var han som ägde huset där han tjänade som lågavlönad dräng.

KOMMENTARERNA : Snälla, var lite kortare i kommentarerna så blir det mer läsvärt. På alla andra bloggar håller kommentatorerna sig kort; varför breda ut sig så på denna blogg?

MELODIFESTIVALEN :Jag tycker Melodifestivalen är rena tortyren, men i går såg jag Carola vinna - vilken stor artist hon är.

Så har vi då alla dessa blondiner, som sexar till sig i rutan, Jessica och sådana. När Jessica åmade sig i en för liten lila blåsa var det det mest osexiga jag sett, hon påminde mest om två hopsnodda piprensare som kråmade sig. Varje erfaren kvinna vet det, varje man vet det också: Sexet sitter inte i kläderna - en kvinna i en bylsig träningsoverall kan vara hur sexig som helst fast man inte ser ett hudstycke - sexet sitter inne i personligheten, sexet syns inte, så svårt och enkelt är det.