Östra Ölands fria horisont

Anitra får behålla pensionen intakt. Gott. Annars hade det blivit svårt och knapert för paret, enligt den godskalkyl jag tidigare redovisat.

Nu sedan hon blivit godsägarefru och corps de logiet snart står klart tycker jag hon fått en annan säkerhet i uppträdandet, hon piper inte längre när hon talar; förr lät det som om talade med hjälp av den sista gnuttan luft; nu mer myndigt, som en godsägarfru. Jag vet inte varför ordet Pintorpafrun hela tiden ringer i mina öron.

Systembolagets ordförande Olof Johansson, den store brohataren, gestikulerade med hela högerhanden i TV - och, det har jag aldrig sett förut - har han bara fyra fingrar, är lillfingret borta? Vad har hänt? Har han fastnat i nån politisk svängdörr. Säg mig, som fransmannen säger.

Ni kommer väl ihåg att han var emot Öresundsbron, vilket herrans liv det var. Jag minns hans argumentation : Vattnet skulle sluta strömma, Östersjön dö, tankers segla på bropelarna, Skåne byggas sönder av lea danskar osv. Det är tio år sedan, man kunde tro att det var 150 år sedan och någon som talade om faran med att åka tåg i mer än 30 km i timmen; då skulle blodet koagulera, hjärnan svindla och ögonen ramla ur när allt flimrade förbi.

I Borgholms stadsfullmäktige beslutade politikerna  år 1900 att varje automobil skulle föregås av en ropande man som viftade med en röd flagga på det att kreaturen icke skulle skrämmas till döds av en snabbt uppdykande automobil. Det var ett så kallat plusjobb, föreställer jag mig.

Jag försöker nu för mitt inre framkalla bilden av Anitra som godsägarefru. Hon är sportklädd, haglöfskängor, blå seglarjacka 4 000 kr, matchande byxor med många fickor, baseballkeps med hårknuten stickandes ut under kepsen där bak, Land Rover med fyrhjulsdrift lite lätt lerig. Innan hon drar iväg till frun i granngodset för afternoon-tea utdelar hon förhållningsorder till kökspersonalen, ty godsherren är ute på jakt med Gyll och Qviberg och Stenhammar och väntas komma hem vrålhungrig vid 17-tiden då det börjar mörkna; men innan jaktlaget går till bords måste jaktbytet fotograferas och gårdskarlen får order om hur det skall uppradas. Så är ytterligare en dag gången vid det sörmländska godset. Anitra, hon är verkligen en krydda, sade Olof Johansson. Ja, hon är en prydnad för vilket gods som helst.

SKRÅTVÅNG : Lite av detsamma och förgångna, inom samma idiotsektor, utspelar sig nu i vår lilla stad där en skoaffär inte skall få etablera sig i en stormarknad - det miljöpartistiska kommunalrådet blir alldeles galen vid en sådan tanke, ty han vill bestämma var skoaffären skall ligga. I stormarknaden får enbart säljas skrymmande varor.

Nu sitter det en nämnd, 20 politiker i något som kallas samhällsbyggnadsnämnden, och resonerar om skoaffären, den är alltså en politisk sak.

Skråtvånget avskaffades 1846, men i vår lilla stad, allt mer lik Grönköping, finns tvånget kvar.

Huru många skoaffärer skall det finnas i vår lilla stad, var skall de lokaliseras ? Se där frågor för 20 politiker. En gång satt samma politiker en hel dag och resonerade sig fram till hur hög inträdesavgiften skulle vara till den totalt misslyckade medeltidsanläggningen Salve.

Jag ringde häromdagen upp det aktuella kommunalrådet för att i egenskap av journalist ställa några skoaffärsfrågor; jag var sur och upphetsad över dumheten i förslaget redan innan jag ringde så samtalet spårade ut helt och jag fick byta roll från journalist till medborgare, mycket snabbt.

- Du uppträder underligt för att vara journalist, sade kommunalrådet.

- Jag är inte journalist längre, jag har skiftat roll, nu är jag arg medborgare, sade jag, och så grälade vi vidare.

Journalisten söker alltid sin roll, och jag jag byter ofta och lätt.

ETT PS. Det frågades i någon kommentar om det verkligen var sant att det fanns ett försag om att koppla villkoren för att få presstöd till invandringen, synen på invandringen, redaktionens etniska sammansättning, journalisternas utbildning och vidareutbildning, in summa : endast den kan få utbildning som faller inom den allmänna godtagna normen, endast den tidning kan få presstöd som uppfyller vissa invandrar/jämställdhets/integrationsvillkor.

Sålunda skulle staten väga, mäta och döma om media. Det är naturlgtvis ur alla synpunkter ett oerhört förslag, värre än vad någonsin var aktuellt i Sovjetunionen eller Nazityskland, likväl finns det ett sådant förslag, se Svenska Dagbladet, Brännpunkt den 23 februari.

Två Örebroakademiker, en professor och en fil dr, som uppenbarligen båda samtidigt drabbats av totalt hjärnsläpp, lanserar där förslaget i högstämda termer. Detta visar väl om något, anser jag, att vi måste börja lägga ner dessa Musse Pigguniversitet.