Fråga till bloggen: Är jag en jude?
Jag fick en fråga i en av kommentarerna till en blogg, en fråga rakt ut i det blå, föranledd av ingenting eftersom det inte refereras till något jag skrivit; frågan lyder : Är du jude?
Ett ärligt svar är att jag vet inte, kanske är jag det, kanske inte. Spelar det egentligen någon roll?
Genast när jag fick frågan gick jag ut till toalettrumsspegeln och tittade på mitt eget ansikte. Har jag några karaktäristiska drag? Nej, inte vad jag kan se vid en hastig okulärbesiktning. Grått hår som visserligen varit kolsvart, men det har många. Blå ögon, normal näsa, kanske aningen lång, fylliga läppar, tänderna i någorlunda god ordning, buskiga ögonbryn, som får mig att se ut som Bresjnev om jag inte klipper dem, när jag var yngre tyckte jag att örona stack ut en aning, inte så att man kallade mig vingmuttern, men öronen syntes alltid på nåt sätt, det gör de inte längre, nu ligger de snyggt och platt efter huvudet; jag vet inte vad som hänt.
Mitt efternamn är Lundgren. Inte låter det väl judiskt? Lundgren ger mig associationer av grosshandlare, punchveranda, cigarrer och ryttmästare med blanka knappar och guldrevärer på bröstet; Ryttmästare Lundgren, låter inte det lundgrenskt? Är inte efternamnet Lundgren ursvenskt? Det trodde jag, men jag kan ha fel.
Jag tittar i familjebibeln efter främmande inslag, men hittar inget misstänkt på farssidan.
På morssidan då, den vet jag föga om eftersom jag inte forskat. Ibland har jag undrat varför jag känner till mer om vissa adelssläkter under Karl XI än om mitt eget familjeträd, men jag har aldrig brytt mig. När jag var ung försökte min mor berätta för mig om vår släkt; det var en pina och jag lyssnade aldrig eftersom det var för långrandigt; nu ångrar jag denna likgiltighet.
Jag har dock goda vänner som är judar och så känner jag en professor, som är lika lärd som en rabbin när det gäller judisk filosofi och annan judaica; det är fascinerande att lyssna till honom.
Jag vet inte om detta kan stilla nyfikenheten hos den som ställde frågan; själv är jag inte så mycket klokare och kan inte bringa mer klarhet i saken.
LÄMNA UT TECKNARNA : Striden om Muhammed-teckningarna fortsätter. Arla räknar med att förlora 400 miljoner och mjölkbönderna blöder, Danmark är i sin värsta kris sedan tyska ockupationen, landet är delat och stridens vågor går höga.
Jag tycker därför att det är dags att utlämna de tolv dödsfatwade danska tecknarna/konstnärerna till Saudiarabien. Det är nog det enda sättet att få lugn på den islamska världen. Vi måste be om ursäkt, tycker jag, och detta är det enda sättet att åstadkomma något substantiellt i den vägen. Jag är säker på att det svenska författarförbundet, Jan Guillou, svenska PEN, Amnesty, svenska regeringen, DN och hela den svenska pressen skulle se det berättigade i en sådan dansk åtgärd eftersom de tolv förolämpat islam på dess ömmaste tå.
Om de tolv skall halshuggas, in shallah, bör det ske på torget i Mekka och ceremonin direksändas i halshuggningskanalen al Jazeera över hela världen. Androm till straff och varnagel.
Jag är övertygad om att halshuggandet kommer att gå snabbt och professionellt till eftersom islam är en fredsälskande och djupt humanitär religion.
Jag vill också, för att vi skall få lugn i Europa och som en akt av förlåtelse och ursäkt, att internationella krigsdomstolen i Haag och EU fångar in Salman Rusdhie och att vi låter honom springa över klingan i samma ceremoni. Kanske detta kan få saudierna att sänka oljepriset en del, då vore ju dubbelt vunnet.
Vi måste, som Jens Ohrbach framhållit, vara snälla mot den islamiska religionen annars blir den inte snäll mot oss när den tagit över de västeuropeiska samhällena.
VÄDRET : Så har vi då kommit till vädret. Det är tio grader kallt och solen har just gått upp, fet och röd. Snön är halvmetern djup, ett hungrande rådjur vacklar över tomten, en hare likaså. Ostkustens trädgårdsservice har varit här och klipp äppelträden samt skalat av den döende vresalmen alla gamla torra kvistar. Jag hoppas att den tar sig till våren, när den kommer, om den kommer.