Svenskt försvar baseras i London
Det svenska försvaret kör nu ett antal högst besynnerliga reklamfilmer i de kommersiella kanalerna.
En film visar ett medelålders par som ligger och sover; utanför fönstren blixtrar och dundrar det, men det är inte åskan utan ett pågående krig som stör den sovande idyllen förstår man så småningom; paret vaknar av oljudet, så brakar det till och maskerade och beväpnade män rusar in i trappuppgången. Slut.
Vilka rusade in? Våra fåtaliga svenska soldater, ett gäng terrorister? Who? Vad betyder allt?
Den andra reklamfilmen visar svenska soldater i ett bråkigt u-land, för det vet man ju hur negrerna i Afrika beter sig, de måste hållas på plats av di svenske, sist bilden av en tuff kvinnlig svensk soldat i full utrustning, därefter en bild på en äldre lycklig kvinna som äntligen fått rösta.
I båda filmerna står det explicit i textremsor, att det finns inga gränser längre och att vår försvarslinje innefattar allt inom en radie på 600 mil med passarnålen satt i Bryssel.
En sak som jag verkligen aldrig förstått, och vilket heller aldrig diskuterats, är det anmärkningsvärda faktum att den strategiska ledningen av våra trupper skall förläggas till London.
Av neutralitetspolitiska skäl kan vi inte vara med i Nato, men detta är ju än värre. Det är ett svenskt megahyckleri.
ÄLDRE MÄNNISKOR I SVERIGE blir allt ensammare, läser jag. Men då är det ju tur att både hästen Brunte och ensamma guldfisken Nisse i sin skål getts skydd mot ensamheten och har en hel statlig myndighet vid sin sida. I ett fantastiskt uttalande från denna skojiga myndighet förmodas det att Nisse Guldfisk kan känna ensamhet och längtan i sin skål, släpp in en kompis, lyder kravet, men han kan bli uppäten, sån är Nisse ibland.
ATT DEN SVENSKA STATEN totalt tappat kontrollen och djupt missköter sina kärnuppgifter visas av det fruktansvärda mordet i Södvik på norra Öland där en mentalsjuk värmlänning kliver in i ett hus, knivdödar kvinnan och knivskär maken; detta sker på eftermiddagen.
Men redan tidigt på morgonen hade byborna ringt och larmat om en man som låg vid sidan av sin sönderslagna bil på en parkering nere vid sjön. Bilen hade han slagit sönder med ett fälgkors.
Polisen har alla de nödvändiga informationer som behövs för att rycka ut med en patrull,
men det finns ingen att skicka!
I Värmland hade den svårt mentalsjuke mannen, fågelskådare och forskare, tvångsvårdats för sin schizofreni och han betraktade som livsfarlig,
men han släpptes ut efter fyra månader.
I detta fall borde den mentalsjukes anhöriga och mordoffrets familj slå sig samman, ty båda familjerna är offer för en havererad stat, som inte längre bryr sig om sina medborgare och de bör,
gemensamt stämma denna stat för grov misskötsel av sina uppgifter, uppgifter som vi medborgare betalt för.
Uti min lilla stad med sin evigt påtalade polisbrist och underbemanning skall det nu byggas ett nytt polishus för hundratals miljoner kr, det kallar jag prioritering av resurserna. Eljest finns ett överflöd av poliser som kollar vanliga trafikanter ty en slocknad parkeringslampa på en bil ger lika många statistikpoäng som infångandet av en grov brottsling.
FRIA SPRUTOR till narkomaner skall det bli om den rödgröna röran får fortsatt majoritet, och den borgerliga röran är väl med på noterna den med ty den vill ju egentligen inget annat än det sossarna vill men med lite mindre emfas.
Fria sprutor är uppmuntran till ett fortsatt parasitärt liv på vår bekostnad, vi säger till narkomanerna: det är helt OK att knarka, här har du en ren spruta, fortsätt du att parasitera och förstöra ditt liv; när ditt parasitära kontraliv förstört dig till kropp och själ, när sjukvårdsnotan ligger på ungefär fem miljoner, då skall vi ta hand om dig, men först då, fram till dess, ta en spruta till.
... röka liten braja,
gotta sig i solens sken,
som Nationalteatern sjöng
Åh, vad jag saknar socialläkaren Nils Bejerots röst i flumdebatten; hans erfarna ord, hans på på vetenskap grundade mening formulerade kort och slagkraftigt, den skar som en kniv genom smör.
Narkomani är social smitta; fria sprutor, rena sprutor, kommer att fördubbla narkomanantalet inom ett par år; nu fattas bara fri förskrivning, men det har vi väl redan egentligen i metadonet.
I en av sina debattböcker skrev Bejerot att narkomanerna har heltidsanställda ombudsmän som talar för fortsatt knarkmissbruk, nämligen knarkarna själva, de vårdar ömt sina behov hela dagarna och lever i en egoistisk glasbubbla, som samhället och de som bryr sig måste knacka hål på.
En film visar ett medelålders par som ligger och sover; utanför fönstren blixtrar och dundrar det, men det är inte åskan utan ett pågående krig som stör den sovande idyllen förstår man så småningom; paret vaknar av oljudet, så brakar det till och maskerade och beväpnade män rusar in i trappuppgången. Slut.
Vilka rusade in? Våra fåtaliga svenska soldater, ett gäng terrorister? Who? Vad betyder allt?
Den andra reklamfilmen visar svenska soldater i ett bråkigt u-land, för det vet man ju hur negrerna i Afrika beter sig, de måste hållas på plats av di svenske, sist bilden av en tuff kvinnlig svensk soldat i full utrustning, därefter en bild på en äldre lycklig kvinna som äntligen fått rösta.
I båda filmerna står det explicit i textremsor, att det finns inga gränser längre och att vår försvarslinje innefattar allt inom en radie på 600 mil med passarnålen satt i Bryssel.
En sak som jag verkligen aldrig förstått, och vilket heller aldrig diskuterats, är det anmärkningsvärda faktum att den strategiska ledningen av våra trupper skall förläggas till London.
Av neutralitetspolitiska skäl kan vi inte vara med i Nato, men detta är ju än värre. Det är ett svenskt megahyckleri.
ÄLDRE MÄNNISKOR I SVERIGE blir allt ensammare, läser jag. Men då är det ju tur att både hästen Brunte och ensamma guldfisken Nisse i sin skål getts skydd mot ensamheten och har en hel statlig myndighet vid sin sida. I ett fantastiskt uttalande från denna skojiga myndighet förmodas det att Nisse Guldfisk kan känna ensamhet och längtan i sin skål, släpp in en kompis, lyder kravet, men han kan bli uppäten, sån är Nisse ibland.
ATT DEN SVENSKA STATEN totalt tappat kontrollen och djupt missköter sina kärnuppgifter visas av det fruktansvärda mordet i Södvik på norra Öland där en mentalsjuk värmlänning kliver in i ett hus, knivdödar kvinnan och knivskär maken; detta sker på eftermiddagen.
Men redan tidigt på morgonen hade byborna ringt och larmat om en man som låg vid sidan av sin sönderslagna bil på en parkering nere vid sjön. Bilen hade han slagit sönder med ett fälgkors.
Polisen har alla de nödvändiga informationer som behövs för att rycka ut med en patrull,
men det finns ingen att skicka!
I Värmland hade den svårt mentalsjuke mannen, fågelskådare och forskare, tvångsvårdats för sin schizofreni och han betraktade som livsfarlig,
men han släpptes ut efter fyra månader.
I detta fall borde den mentalsjukes anhöriga och mordoffrets familj slå sig samman, ty båda familjerna är offer för en havererad stat, som inte längre bryr sig om sina medborgare och de bör,
gemensamt stämma denna stat för grov misskötsel av sina uppgifter, uppgifter som vi medborgare betalt för.
Uti min lilla stad med sin evigt påtalade polisbrist och underbemanning skall det nu byggas ett nytt polishus för hundratals miljoner kr, det kallar jag prioritering av resurserna. Eljest finns ett överflöd av poliser som kollar vanliga trafikanter ty en slocknad parkeringslampa på en bil ger lika många statistikpoäng som infångandet av en grov brottsling.
FRIA SPRUTOR till narkomaner skall det bli om den rödgröna röran får fortsatt majoritet, och den borgerliga röran är väl med på noterna den med ty den vill ju egentligen inget annat än det sossarna vill men med lite mindre emfas.
Fria sprutor är uppmuntran till ett fortsatt parasitärt liv på vår bekostnad, vi säger till narkomanerna: det är helt OK att knarka, här har du en ren spruta, fortsätt du att parasitera och förstöra ditt liv; när ditt parasitära kontraliv förstört dig till kropp och själ, när sjukvårdsnotan ligger på ungefär fem miljoner, då skall vi ta hand om dig, men först då, fram till dess, ta en spruta till.
... röka liten braja,
gotta sig i solens sken,
som Nationalteatern sjöng
Åh, vad jag saknar socialläkaren Nils Bejerots röst i flumdebatten; hans erfarna ord, hans på på vetenskap grundade mening formulerade kort och slagkraftigt, den skar som en kniv genom smör.
Narkomani är social smitta; fria sprutor, rena sprutor, kommer att fördubbla narkomanantalet inom ett par år; nu fattas bara fri förskrivning, men det har vi väl redan egentligen i metadonet.
I en av sina debattböcker skrev Bejerot att narkomanerna har heltidsanställda ombudsmän som talar för fortsatt knarkmissbruk, nämligen knarkarna själva, de vårdar ömt sina behov hela dagarna och lever i en egoistisk glasbubbla, som samhället och de som bryr sig måste knacka hål på.
Kommentarer
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: