Pigga killar blir kärringar på dagis, del II
PIGGA KILLAR BLIR KÄRRINGAR på dagis var en rubrik jag använde på denna blogg för länge. Den väckte då en enorm uppståndelse.
Vad jag menade var att pigga grabbar, som mina egna barnbarn till exempel, på dagis aldrig fick utveckla sina manliga sidor, tävlingslusten, lusten att busa omkring och leka indianer och cowboys, att klättra i träd och leka krig, att skjuta med låtsasgevär och att bygga lådbilar.
På de dagis där jag hämtade dem förekom enbart fruntimmersleksaker, dockor, minispisar, gosedjur, myshörnor, tråkiga sagoböcker. Jag frågade min lille pigge grabb när jag hämtade honom på dagis en dag:
Hur har det varit i dag, har ni haft nåt kul?
Nej, inte nåt kul alls, vi måste leka mamma-pappa-barn, mamma-pappa-barn hela tiden och det är jätttteeeetråååååkigt. Jag vill inte gå dit mer, kan jag inte få va med dig?
Det skar i mitt hjärta när jag hörde detta. Och därför har jag kompenserat genom att köpa plastgevär, krigsspel till datorn, knivar och genom att lära dem göra slangbellor som man kan skjuta zinkor med. Ärtrör är en annan kul grej, vi gjorde giftpilar till rören som indianerna i Sydamerika.
Därför satte jag rubriken : Pigga killar
blir kärringar på dagis.
Pojkar som växer upp utan manliga ideal, utan en säker självbild i sin egen manliga identitet blir inga goda män, jag tror det blir riktigt otrevliga män, inte Hagamän, men våldsamma kan de bli.
Allt detta tyckande ur hjärtat får nu stöd i vetenskapliga undersökningar : www.dailymail.co.uk
FÖRFATTAREN OCH filosofen Lars Gustafsson reflekterar intressant i Expressen i går om tidningarnas framtid, internet och hotet från bloggarna. För min del tror jag inte att de lokala tidningarna är hotade, och då menar jag de verkligt lokala, som Vimmerby Tidning, Ölandsbladet, Nybro Tidning, Kalmar Läns Tidning etc, men de stora regionaltidningarna, som inte vet vad de är men som inbillar sig vara stora, kommer att få det svårt i det nya högteknologiska informationsparadigmet; DN och SvD kan leva vidare men med allt större svårigheter.
Ett dygn har 24 timmar, individens inkomster är begränsade och mediautrymmet, ekonomiskt och tidsmässigt, inte oändligt - individen gör därför ett val och ser jag till mig själv har detta val utfallit så att
1. jag har en blogg,
2. jag hämtar allt mer information från nätet och kvalificerade sajter som exempelvis Drudgereport, Times on line,, frontpagemag, Telegraph etc,
3. och jag och många med mig börjar dagen med att kolla mejlen, scanna över nyheterna, kolla in favoritbloggen och därefter blir det dags för lokaltidningen, den riktiga lokaltidningen där jag tittar över vad som hänt i min lilla värld, jag kollar på familjet, spanar in kantnotiserna efter inbrott i mitt bostadsområde och blir ilsken över en bild i tidningen på vår alltid lika överfulla returcontainer vars omgivningar allt mer liknar en sopslum i Sydamerika,
4. och därför har jag varken tid med DN eller SvD längre, och köper dem inte, ej heller kvällstidningarna.
5. Den nutida människan lever kan man säga i två världar, den lilla världen där lokaltidningen och familjenyheterna är oerhört viktiga, och den globala världen som den kommer till uttryck på nätet.
6. För min del kan jag säga att jag får aldrig reda på något intressant i svenska tidningar längre. Jag är till exempel oerhört skeptisk till EU och suger åt mig information om EU som en svamp, men jag finner aldrig någonting i svenska media, stats-TV:n är under all kritik, utan tvingas vända mig till engelska och tyska tidningar och vad som finns på nätet, på nätet förekommer den kvalificerade EU-journalistiken.