Östra Ölands fria horisont

”Det finns många tecken på att invandringen till Sverige kan innebära en möjlighet att ta till vara de konflikter och värderingsskillnader som ett pluralistiskt samhälle innebär. I stället för att lägga locket på och ta diskussioner bara i kretsen av de närmaste är tillfället nu inne att våga börja diskutera de olika erfarenheter och åsiktsskillnader som finns i alla större samhällen.”

Det citatet finns på DN Debatt i dag, ett inlägg skrivet av flera kända ”avvikare”, Popova, Lambertz, en doktor m fl, och visst är det väldigt lågt i tak, det vet alla som försökt ta till orda om mångkulturen. Då kommer det instämmanden från personer som man inte vill ha med att göra och fördömanden och rasismanklagelser från den politiska överheten eller någon fullständigt outhärdlig besserwisser, som man förstår har ensamrätt på det goda samvetet - de flesta som kastar ur sig rasismanklagelser är människor med ensamrätt till godheten, de vandrar i ljuset, vi andra i mörker.

Som ansvarig utgivare för Ölandsbladet lät jag för några år sedan en debatt om invandringen pågå helt fritt under en längre tid; jag strök inte ett ord i inläggen utan alla fick tala till punkt, för eller emot, debattens vågor rullade på. Det kanske kom ett 100-tal inlägg, alla utom ett var vettiga och kunde publiceras utan redigeringar. (Det finns en bok om debatten utgiven av författaren Anders Johansson).

Det ansågs att jag var ”modig” som öppnade för debatten i en tidning, många tyckte att jag var ”djärv”. Men jag har svårt att inse att det är modigt att låta en angelägen samhällsdebatt föras i en tidning; varför skall man annars ge ut en tidning? Varför finns det tidningar.

Jag tror att försiktigheten/rädslan/avsaknad av frimodighet i debatten som svenska tidningar intar grundar sig på några lätt identifierbara skäl :

a) Obildning. Dagens journalister känner inte vår publicistiska historia, de har inte en aning om Chydenius, har aldrig hört talas om Palmaer och står som frågetecken om man nämner en tidning som Fäderneslandet eller företeelser som Strindbergsfejden; dagens journalister är drabbade av dagens skola, den de lämnat som fåkunniga fän i tron att all historia startade år 1968.

b) Politisk korrekthet. Eftersom dagens politiker genom en sanslös politik utan förankring hos allmogen skapat de enorma problemen tillåts ingen debatt utan alla som avviker kallas rasister, xenofober etc, att avvika har blivit detsamma som att anklagas för ”trulldom och häxeri” under 1600-talet och då skall du ”döden döö”, inte genom att hängas och brännas, nej det sker genom ostracism.

EU har allvarligt förvärrat läget genom den medvetna politiken att slå sönder nationer där det går, som i fallen Jugoslavien och England, eller som i fallet Belgien hålla dem samman mot folkets vilja.

Belgien, hjärtat av EU, är egentligen en nationell chimär, en konfliktfylld stat utan identitet som existerar i trots mot folkets vilja. Bryssel är därför ett centrum för ingenting annat än enorm europeisk byråkrati sammanhållet av en produktion av tvingande lagstiftning en masse.

Ibland, i mina dystraste stunder, som just nu, funderar jag på om man inte med hull och hår skulle gå in för EU, bli en fanatisk anhängare och därigenom se till att man finge den svenska nationen upplöst i åtta svegforska regioner, särskilt efter gårdagens match i VM hyser jag starka tvivel på värdet av en svensk nation; den har gjort sitt, må den upplösas.

VÄDRET : Ett fantastiskt sommarväder denna söndag. Mot norra Öland och Neptuni åkrar, där jag hoppas att blåelden står i fullaste blom med Blå Jungfrun blånande därbakom.