Östra Ölands fria horisont

Det finns en svensk hybris, en nästan rasistisk inställning och attityd, som gör oss så mycket bättre än alla andra folkslag; detta tar sig inte bara uttryck i att vi undervisar alla världens stater om hur de bör ordna sina inre förhållanden; vi lägger oss också i på ett beskäftigt sätt genom att sända u-hjälp till länder som på de flesta områden är oss överlägsna.

INDIEN, som har en ekonomisk tillväxt på 9.3 procent det första kvartalet i år, som har fler miljardärer än Japan, som har ett rymdprogram och atombomber och fler studenter vid ett enda universitet än hela Skandinavien, mottog förra året 122 miljoner kr av Sverige i u-hjälp.

Indien har sagt att landet inte vill ha och inte behöver några svenska pengar, men vi skickar ändå ty vi är ju så rika.

Vi har också sänt pianon till Indien i u-hjälp ty infödingarna bör lära sig att spela på riktiga instrument och inte på sådana där gnäll-kitharor som Ravi Shankar klinkar på.

KINA, som är världens ekonomiska under, som för närvarande konsumerar 50 procent av världens råvaror, som har för avsikt att placera en kines på månen, som har atomvapen och 1.3 miljarder invånare och en ekonomisk tillväxt på 9.8 procent om året, mottar 73 miljoner kr om året i uhjälp från Sverige. Av dessa pengar går 2.3 miljoner till infrastruktur; vi bygger alltså vägar eller vad vi gör i Kina.

RYSSLAND är kanske det värsta exemplet på en svensk rasismattityd som tar sig uttryck i bistånd (ni begriper ingenting, här har ni lite pengar från några som begriper); landet har haft en tillväxt i ekonomin på drygt sex procent om året den senaste tioårsperioden, i Ryssland vore Wallenberg en fattiglapp bland miljardärerna, landet har rymdprogram, avancerad forskning, olja och andra råvaror som gör landet till en hotande stormakt, etc etc. Dit sänder Sverige 340 miljoner kr om året. Nio miljoner går till vägar och sådant, 57 miljoner kr till hälsa och så undervisar vi ryssarna för 87 miljoner kr om vår uppfattning av demokrati; till miljön i Ryssland går 123 miljoner kr.

Det är stötande, det är kolonialistiskt och det är en rasistisk attityd att med pengar undervisa andra rika länder hur de skall leva och framförallt är det djupt stötande att plocka dessa pengar från lågavlönade svenskar, min svärmor till exempel som hade 5 983 kr i månaden i fattigpension efter ett helt liv.

Vad vi sprätter i väg i u-hjälp till dessa tre rika länder är alltså 555 miljoner, över en halv miljard. Hur mycket mer i fattigpension skulle min svärmor fått om dessa pengar behållits inom landet, ty pengar har alltid en alternativ användning.

Kanske vi till och med skulle ha kunnat skapa lite anständig och säker vård för alla dessa mentalsjuka som rotlösa driver omkring i samhället och utgör en fara för sig själva och andra.

För min egen del är jag beredd att ge mer i uhjälp, men då skall den gå till de aidssjuka barnen i Afrika och till akut katastrofhjälp, ingenting annat.

Vi skänkte i vår familj varje månad under flera år pengar till SOS Barnbyar. Men vi slutade omedelbart efter det att pengarna förskingrats av föreståndaren eller vem det nu var. Eftersom jag kände mig blåst försökte jag få pengarna tillbaka, men det gick inte - denna organisation fortsätter att skicka tiggebrev, men aldrig mer SOS Barnbyar för vår del. Och efter att ha sett den lön som ordföranden och högsta pampen i Röda Korset tar ut blir det inget dit heller.