Tyska intryck - vindkraftsterror slår sönder landskapet
Vad man som svensk saknar efter
några dagars turism i Tyskland är de svenska loppisarna; ingenstädes finnes en loppis, bara antikaffärer med dyrbarheter. Tyskarna har uppenbarligen inte nått upp till den framstående svenska affärsutvecklingens höjd, det som nu kallas loppissegmentet; trist, men så är det.
Under en tysk resa ser man heller inga medelålders män i wct-overall med ölmagen putandes ut under den uppknäppta jackan, allt detta chict inramat av en tjock guldlänk om halsen, två flippfloppande sandaler under det hela, lägg till detta en fru i samma stil samt två små griskskära genkopior mellan sju och nio år av paret, och ni förstår den tomhet som upplevs blott efter ett par dagars bortvaro. Man ser inte en enda sådan german med familj, och jag tittade verkligen efter.; i Sverige förekommer de överallt, särskilt vid loppisar.
DEN ENDA MERCEDEZ 1971 års modell, diesel, med svart rök i röret och fyra rostiga skärmar vilka alla fladdrade löst såg jag först vid infarten till Lund i samband med återresan; även det hemlandstoner som kändes helande, och ni ska veta att jag har rest genom hela det norra DDR utan att få slag på en sådan raritet till Mercedez.
DET MESTA ÄR bättre i Tyskland, ölen behöver jag inte nämna, men därutöver smakar mjölken bättre samt alla andra mejeriprodukter, ost, joghurt, smör, grädde osv; om brödet skall vi inte ens tala. Där har Sverige endast torr wettextrasa att komma med; att det ens kan säljas är ett fenomen; jag talar här inte om det bröd som bakas på Öland, Ölandslimpa och Grönhögsbrod.
När man tar del av den tyska maten, även den enkla, en bratwurst i ett gatustånd eller en kycklingsallad på en gatubar, en kopp kaffe med smörgås på morgonen eller en kanske en nystekt forell inser man som svensk lätt att vi lever i ett barbarland där antismakföretag som Arla och Scan sätter standarden ; dessa föreedtyag bedriver enligt min mening kemisk krigföring mot den svenska befolkningen.
EN TYSK BILD ur vardagen. På morgonen vid nio kommer ägaren till vårt Gasthof där vi bor ut med en håv; han går mot en liten damm i den underbart vackra trädgården. Han sänker ner håven och kommer upp med två sprattlande foreller i håven.
Två gäster hade beställt stekt forell till lunch.
Schöne Forellen , säger vår värd.
Ja, ja, sehr schöne, säger jag.
Den svenska Djurskyddmyndigheten hade ingripit omedelbart, för att inte tala om den lokala hälsovårdsnämnden,
NORRA TYSKLAND, svenskbygderna, Greifswald, Rostock, Stralsund och det vackra böljande tyska landskapet i norr har helt slagits sönder av vindkraftsterrorismen, tusentals vindkraftverk breder ut sig över enorma ytor, varje höjd, varje horisont sönderhackad, sönderslagen, det är en estetisk pest som går fram, ren kriminellt, ett landskapsmord har skett i det tysta...
I MORGON kommer det mer om Tyskland, om Prora, Peenemunde och den nya tyska nationalismen.
några dagars turism i Tyskland är de svenska loppisarna; ingenstädes finnes en loppis, bara antikaffärer med dyrbarheter. Tyskarna har uppenbarligen inte nått upp till den framstående svenska affärsutvecklingens höjd, det som nu kallas loppissegmentet; trist, men så är det.
Under en tysk resa ser man heller inga medelålders män i wct-overall med ölmagen putandes ut under den uppknäppta jackan, allt detta chict inramat av en tjock guldlänk om halsen, två flippfloppande sandaler under det hela, lägg till detta en fru i samma stil samt två små griskskära genkopior mellan sju och nio år av paret, och ni förstår den tomhet som upplevs blott efter ett par dagars bortvaro. Man ser inte en enda sådan german med familj, och jag tittade verkligen efter.; i Sverige förekommer de överallt, särskilt vid loppisar.
DEN ENDA MERCEDEZ 1971 års modell, diesel, med svart rök i röret och fyra rostiga skärmar vilka alla fladdrade löst såg jag först vid infarten till Lund i samband med återresan; även det hemlandstoner som kändes helande, och ni ska veta att jag har rest genom hela det norra DDR utan att få slag på en sådan raritet till Mercedez.
DET MESTA ÄR bättre i Tyskland, ölen behöver jag inte nämna, men därutöver smakar mjölken bättre samt alla andra mejeriprodukter, ost, joghurt, smör, grädde osv; om brödet skall vi inte ens tala. Där har Sverige endast torr wettextrasa att komma med; att det ens kan säljas är ett fenomen; jag talar här inte om det bröd som bakas på Öland, Ölandslimpa och Grönhögsbrod.
När man tar del av den tyska maten, även den enkla, en bratwurst i ett gatustånd eller en kycklingsallad på en gatubar, en kopp kaffe med smörgås på morgonen eller en kanske en nystekt forell inser man som svensk lätt att vi lever i ett barbarland där antismakföretag som Arla och Scan sätter standarden ; dessa föreedtyag bedriver enligt min mening kemisk krigföring mot den svenska befolkningen.
EN TYSK BILD ur vardagen. På morgonen vid nio kommer ägaren till vårt Gasthof där vi bor ut med en håv; han går mot en liten damm i den underbart vackra trädgården. Han sänker ner håven och kommer upp med två sprattlande foreller i håven.
Två gäster hade beställt stekt forell till lunch.
Schöne Forellen , säger vår värd.
Ja, ja, sehr schöne, säger jag.
Den svenska Djurskyddmyndigheten hade ingripit omedelbart, för att inte tala om den lokala hälsovårdsnämnden,
NORRA TYSKLAND, svenskbygderna, Greifswald, Rostock, Stralsund och det vackra böljande tyska landskapet i norr har helt slagits sönder av vindkraftsterrorismen, tusentals vindkraftverk breder ut sig över enorma ytor, varje höjd, varje horisont sönderhackad, sönderslagen, det är en estetisk pest som går fram, ren kriminellt, ett landskapsmord har skett i det tysta...
I MORGON kommer det mer om Tyskland, om Prora, Peenemunde och den nya tyska nationalismen.
Kommentarer
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: