Östra Ölands fria horisont

Wenn jemand eine reise tut er hat etwaz zu erzhählen, lyder en klassiker från Goethe; vad som avses med tänkespråket är att det händer alltid en del under en resa, nåt som är värt att berätta.

Det ligger i resandets natur, att det oväntade sker. Jag har en kompis som mest av allt önskar sig att få vara med om en flygplanskapning, men det var innan man störtade in i byggnader med planen utan landade på en flygplats varvid förhandlandet började.

Den som reser till Libanon måste väl ändå kalkylera med att något kan ske: det finns en risk, kidnappingar, rån, överfall, kanske krig, gerillaattacker eller som nu helt plötsligt : ett fullskaligt krig.

Det är klart att den svenska staten har ett övergripande ansvar för sina medborgare, men ansvaret kan ju inte utsträckas till varje situation, vid varje tidpunkt i alla länder på hela klotet. Någonstans har man ett eget ansvar för sitt eget resande. Därför tycker jag det är helt orimliga anspråk som ställs på UD och kort sagt ett ursvenskt gnäll som man snart inte står ut med längre. Ett exempel från tsunamin kan belysa det svenska gnölandet : en av Thailandturisterna begärde att svenska staten skulle betala den kamera han förlorade när jättevågen slog in; han skickade in en skriftlig begäran om pengar till UD!

Libanon ligger i hjärtpunkten av Mellanöstern-konflikten och den som reser dit måste rimligen kunna kalkylera med att nåt kan hända, som hindrar hemresan.

Men den svenska socialstaten har sig själv att skylla för de överdrivna omsorger som medborgarna kräver - ompysslade från vaggan till graven har ett fritt folk förvandlats till dibarn som kräver dygnet runt-skötsel. Den nya kuvösmänniskan - homo svedicus kuvösus.

I Jerusalem Post läser jag att Israel kan komma att blockera Libanon i flera år om inte raketattackerna mot norra Israel upphör. Vad ska vi göra?

JAG FUNDERAR över var terroristerna i Hizbolla får tag i sina raketer; det är ju inga plåtgrejer som svetsats ihop på Muhammeds Plåt & Vulk-verkstad i södra Libanon - raketerna når Haifa, långt ner i det israeliska hjärtlandet. Raketerna är avancerade, de är dödliga och de kommer från Syrien och Iran, levererade till terroristerna i södra Libanon, som där har en egen stat utom all kontroll.

Hamas i söder, Hizbolla i norr, dödshot från två håll och så kräver alla att Israel skall svara på hoten med proportionerligt våld. Vad är det för våld? Finns det ett lagom våld och vem avgör det? En kommitté inom EU under Solana, nej inte potatissorten utan EU:s egen utrikesminister, han heter som en potatis.

Enligt min uppfattning för Israel det krig mot terrorismen som hela västvärlden borde föra: Israels krig mot terrorn är också vårt krig.

I krig mellan stater finns ändå möjligheter till ett krigsslut genom diplomati och förhandlingar när våldert är kört i botten och den sista kulan avlossad, men hur skall man kunna förhandla med två skurkorganisationer som inte respekterar internationell rätt, som inte är stater utan våldsmaskiner styrda av män som inget annat vill än att hålla oroligheterna igång för egen vinning, som Arafat, och i bakgrunden styr ayatollorna i Iran och det socialistiska kungadömet i Syrien där diktatorsposten ärvts av Assad junior, mannen som ser ut som om han jobbade på skatteverket i Solna, också det en skurkstat lett av en skurk i andra generationen.

Och snart har alla dessa skurkar tillgång till atomvapen genom Iran, och långdistansmissiler.

Den iranske presidenten sade i april att Israel skall utplånas från kartan? Han skojade väl, det kan han väl inte mena?
Är det något det judiska folket lärt sig under 1900-talet så är det att när någon säger att judarna skall utrotas, vernichtet verden, då finns det anledning att det det på verkligt allvar, men västs sorglösa attityd är skrämmande lik 30-talets appeasement. Utrota judarna? Nej, han skojar nog bara, den gode Hitler.

I dessa oroliga tider, framtiden har väl aldrig varit så osäker som nu, har svenska försvaret rustats ned till ungefär 4 000 man, 100 jasplan, 36 kanoner och inte mycket mer. Den allmänna värnplikten är ej mer, hemvärnet skall avväpnas, mobförråden nedlagda, försvarsmaterielen utsåld... Vi står med ändan bar, skägget i brevlådan och huvudet i sanden - vad mer kan jag hitta på? Nej, nog nu, det är allvar.

Den svenska försvarsdoktrinen på vilket denna rent kriminella och ansvarslösa försvarsdestruktion baserats, går ut på att det aldrig mer kan bli krig som hotar den svenska nationen; den behöver således inte försvaras utan vår försvarslinje går nu i Afrika, för alla att se på TV-reklam.

VÄDRET : Värmen fortsätter, gräsmattan är brun rakt över, det enda som kommer upp är massor av konstiga strån från en gröna bladrosetter.

I våras slängde jag ner några Konsumpotäter med groddar i en hink, hällde över två kilo blomjord, och vips hade jag i går två kilo färskpotatis med egen dill, sill och egen gräslök.

Överallt måste bönderna konstbevattna och det skrivs uti bladen att blir det inte regn snart måste det bli nödslakt av en del boskap, betet räcker inte till.

Sockerbetorna slokar, likaså löken och bönorna. Däremot har jordgubbarna blivit extra söta och goa genom solskenets inverkan, säden mognar på fälten, alldeles för tidigt.

På Öland måste det vara turistrekord för jag har aldrig sett så mycket folk.

Alger finns det inga runt hela Öland.

Så bada på, alla barn och vuxna.