En oproportionerlig professor
Owe Bring heter en folkrättsprofessor (s), anställd på Försvarshögskolan, det är mannen som alltid gallskriker om mänskliga rättigheter om någon det allra minsta petar på en terrorist.
Han har i en artikel kommit fram till (SvD i dag) att Israel begår folkrättsbrott i det pågående kriget eftersom antalet civila offer överstiger 200 - där går alltså en magisk gräns.
200 offer, det är folkrättsbrott och oproportionerligt våld.
Hur många israeler palestinierna måste döda för att det skall vara folkrättsbrott nämner han inte : sprängning av skolbussar, raketangrepp (nu fler än ett tusen), kidnappningar, sprängda kaféer och restauranger år efter år etc etc, är det inte folkrättsbrott och oproportionerligt våld?
Varför karaktäriseras inte det som Israel utsätts för för för oprortionerligt våld?
En mer ensidig, trögtänkt, folkrättsprofessor letar man förgäves efter; man riktigt saknar den pipande Järpe, professorn i allehanda muslimska vidskepligheter med en ursäkt till hands för alla våldsdåd på den sidan.
JAG HOPPAS ATT ni i måndags kväll såg den fina dokumentären med JJ Cale, gitarristen, sångaren från Tulsa med den minimalistiska gitarrstilen, laid back, kallas den visst också. Nu finns det en DVD med Cale och Clapton tillsammans i ett gitarrernas möte, Cross Over, Clapton den högljudde och yvige, Cale den lågmälde vars fingrar man knappt ser röra sig mot strängarna; det är som ett under att det kan svänga så i till exempel They call me the Breeze eller klassikern Cocain eller Low Down, Lonesome Train; ja det finns hur många som helst.
JJ Cale är äkta och därför är han så bra; han bryr sig uppenbarligen inte om pengar.
När han första låt (Cocain) blev en hit ville skivbolaget att han skulle promota den, ut och gör reklam, JJ.
- Varför det, den är ju redan en hit.
Tulsa har nu en officiell JJ Cale-dag, den 4 juli.
Man blir aldrig för gammal för JJ Cale.
Cale har följt mig hela mitt vuxna liv.
(www.jjcale.com)
Han har i en artikel kommit fram till (SvD i dag) att Israel begår folkrättsbrott i det pågående kriget eftersom antalet civila offer överstiger 200 - där går alltså en magisk gräns.
200 offer, det är folkrättsbrott och oproportionerligt våld.
Hur många israeler palestinierna måste döda för att det skall vara folkrättsbrott nämner han inte : sprängning av skolbussar, raketangrepp (nu fler än ett tusen), kidnappningar, sprängda kaféer och restauranger år efter år etc etc, är det inte folkrättsbrott och oproportionerligt våld?
Varför karaktäriseras inte det som Israel utsätts för för för oprortionerligt våld?
En mer ensidig, trögtänkt, folkrättsprofessor letar man förgäves efter; man riktigt saknar den pipande Järpe, professorn i allehanda muslimska vidskepligheter med en ursäkt till hands för alla våldsdåd på den sidan.
JAG HOPPAS ATT ni i måndags kväll såg den fina dokumentären med JJ Cale, gitarristen, sångaren från Tulsa med den minimalistiska gitarrstilen, laid back, kallas den visst också. Nu finns det en DVD med Cale och Clapton tillsammans i ett gitarrernas möte, Cross Over, Clapton den högljudde och yvige, Cale den lågmälde vars fingrar man knappt ser röra sig mot strängarna; det är som ett under att det kan svänga så i till exempel They call me the Breeze eller klassikern Cocain eller Low Down, Lonesome Train; ja det finns hur många som helst.
JJ Cale är äkta och därför är han så bra; han bryr sig uppenbarligen inte om pengar.
När han första låt (Cocain) blev en hit ville skivbolaget att han skulle promota den, ut och gör reklam, JJ.
- Varför det, den är ju redan en hit.
Tulsa har nu en officiell JJ Cale-dag, den 4 juli.
Man blir aldrig för gammal för JJ Cale.
Cale har följt mig hela mitt vuxna liv.
(www.jjcale.com)
Kommentarer
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: