Världens dyraste soldater, de svenska
Om Sverige för en försvarskostnad av 40 miljarder kronor om året omedelbart och med en ÖB-order, i ett sammanhang, fullt utrustade och stridsberedda, endast kan mobilisera ett antal av 5 000 man innebär det att kostnaden per soldat uppgår till 8 miljoner kr - så mycket pengar, så lite försvar. Vad är fel? Vi måste ha världes dyraste soldater.
I DN i dag visar Mikael Winnerstig att vi inte har några allierade inom Europa; eu har för det första inget gemensamt försvar, för det andra kommer det att dröja, för det tredje bör vi inte ingå där och för det fjärde gäller de urgamla sanningarna om nationers intressen och deras geopolitik. Det ryska hotet mot Ukraina genom gasrören var en fortsättning av politiken med andra medel; ”andra medel” behöver inte alltid vara militära; Ukraina vet nu vad som gäller. Snart vet Finland det, snart Balticum och då kan det vara dags för oss att börja förstå - renässansen för begreppen geopolitik och nationella intressen.
Min far berättade följande för mig om den 10-11 april 1940. Han var 19 år gammal och jobbade på Bofors som metallarbetare. På morgonen kom en stor militärlastbil till företaget. Officerare och handräckningspersonal gick in och samlade ihop de unga arbetarna och började läsa upp från en namnlista. Lastbil efter lastbil fylldes med unga män, de transporterades till norska gränsen i de kläder i vilka de stod och gick.
”Jag hade keps, trenchkoat, vanliga vardagsbyxor och en tröja, lågskor och inga vantar. Vid norska gränsen utrustades jag med ett mausergevär mod. 1886, erhöll fyra skarpa skott och så fick jag mig utstakat ett bevakningsområde. Vi gick och stod så i fyra månader; vi hade inget luftvärn, inga kanoner, inga befästningar eller skyttevärn var förberedda och det var kallt som attan, vi blev inte ihjälskjutna men höll på att frysa ihjäl oss - jag gick i lågskor! När sommaren kom blev det bättre, men i april hade tyskarna kunnat ta hela Värmland med ett kompani SS-soldater.”
Min far skrev ner sin historia och skickade den till den beredskapsfilm som skulle spelas in; jag vet inte vad som hände med hans intressanta berättelse, den kom i varje fall inte med i filmen.
-----------------
DÅ SVERIGE GICK UNDER : Man kan, menar jag, datumsätta den tidpunkt då Sverige gick under som nation, ett datum varifrån den aldrig återhämtat sig, då Sverige blev en skammens nation, som alla andra ler åt, skrattar åt, fast det sker alltid i tysthet.
Detta skammens datum är dagarna före midsommar år 1941 då statsledningen tillät de tyska genomtransporterna med soldater, hästskotrafiken, permittenttrafiken och genompassagen för division Engelbrecht; i allmänhet tror vi att det var några enstaka soldater som flyttades hit och dit, men det rörde sig om flera miljoner soldater på väg till krigszonerna i öst.
Malmtransporterna var en annan sådan skam.
Likaså det gemena utbytet av tyska v2-raketer mot engelsk radar; inte ens då kunde vi ställa upp med information till en av kriget plågad nation som den brittiska.
Det finns ett helt underbart försvar för den tyska permittenttrafiken av socialdemokraten Alla Vougt, sedermera försvarsminister, vilket på något sätt måste anses som symboliskt. Han försvarade trafiken med nazistsoldater genom Sverige med följande argument:
”Men dessa transporter går ju på nätterna genom landet, när ingen ser dem, så jag förstår inte anledningen till att man måste protestera.”
-----------------
Den nuvarande försvarspolitiken är en återupprepning av allt det som vi redan genomlevt och jag ser hela saken sammanfattad i en bild, från Svenska Dagbladet:
”En lätt överviktig Juholt i rutig tröja som överlämnars nåt papper till en leende försvarsminister Björklund under överinseende av centerns försvarsexpert Svärd.” Ett tragiskt tidsdokument, som, om jag ville, skulle kunna skriva en bildtext till redan nu. Skriv den själva. Vad säger Juholt.
Tyvärr måste jag nog be herrarna backa, och tråkigt bli långrandig nog belysa att det var 1921 som IG Farben, genom Alfried Krupp köpte aktiemajoriteten i det nybildade Bofors Förenade affärsintressen AB.
Kemi konglomeratet IG Farben(numera BASF) var part i Nürnberg, och ledde (samt leder fortfarande) världens krigsindustrier.(Am.del. Dyeworks Inc.) Ett av kartellbolagens ägare, Badische Soda und Anillin Fabrik IG, hade en huvud ägare som hette Wallenberg och var från Sverige. Detta visste regeringen om hela tiden, vilket framgår ur SOU 1999: 20.
Fast syftet med denna manöver var ju att dölja det för Tyska och Holländska myndigheter, så mycket alltså för den svenska uppriktigheten mot andra länder.
Denne trevlige idrottstyp ökade sin förmögenhet mellan 1932 och 1945 med femtio millioner kronor, och detta när alla andra förlorade.
Regeringen hade för sitt vidkommande även de bara affärerna för sinnet.
Första resan till Österrike 1925 då IG Farbe försökte en kemisk anschluss för Skodawerke gick inte, trots hot om kommande annekteringar. Andra hotet gick hem och man köpte t.ex. Nobel företagen billigt, och i det tredje kom AH ändå.
Poängen är att man inte rövat till sig bolagen. Därför har man inte heller behövt återlämna något, bra trick men fult.
Detta har framförts under Nürnberg. Man kunde inte styrka syftet dock, även om dokumenten som von Schnitzler bemyndigat sändebudet Haefliger med, skulle vara klockrena i dagens rättsläge(int.).Sedan 1921 sverige med i båten och vaktade affärerna. SIS, den svenska informationstyrelsen såg till att inte affärerna stördes.
Eftersom man efter 12:e mars 1932 klivit ännu längre ut på isen, med Tyska statspapper en masse.
Ovan SOU är underbar i sin utsago när den statuerar att det inte närmare gått att utreda, var Skandinaviska banken under kriget gjort av sina Young obligationer. Lån till tyskland av b.l.a. Kreuger, utöver Kreugerobligationerna.
Vid krigsslutet var bankens tillgångsida 30% tyska papper.
Denna soppa är oändligt stor och ännu inte utredd till fullo, alla delar ur SOU:n är inte klara.....fast den är ju ändå redovisad? Men vad skamligheten anbelangar vet jag inte riktigt vad jag skall säga. Det är botten på vår historia, hur man nu vill se det.
Jag skummade i går kvällSOU 1999:20 men kunde för mitt liv inte hitta några hänvisningar till att Wallenbergarna skulel ha varit huvudägare till BASF. Du kan inte närmare precisera var detta står, jag finenr det mycket intresasnt.
mvh
Alfred