Saknar islam all humor ?
Att visa Allah med en dynamitgubbe i turbanen går inte för sig, då blir man fatwad. Att visa Jesus som läderbög i Uppsala domkyrka anses däremot vara högsta konst och välsignas av ärkebispen K G Hammar, som djupt imponerad inför denna nya Lionardo faller i hänförelse och trance. Hammar förefaller vara djupt upprörd över smädelserna mot Allah.
-----------------
Jag står inte ut med folk som saknar självironi och humor. När jag skojar med ornitologer, biologer, gröna energinissar som vill värma landet med kottar och
granris samt de landskapsförstörare som vill lusa ned alla kuster och fjäll med vindkraftverk blir jag kallad hatisk, monomoan.
-----------------
Under det värsta skräckväldet av den franska revolutionen tvingades prästerskapet svära en ed till staten, att följa alla det nya makthavarnas påfund. De som inte gjorde som staten ville kunde hamna i giljotinen, svoppp, svopp. Bäst att lyda. I Sverige har vi total följsamhet till staten, men utan giljotin. Prästerna svassar runt, alla svassar runt. Civilkurage är lika sällsynt som diamanter i en kolgruva.
-----------------
Göran Lambertz, JK, som anklagar polisen för att ljuga systematiskt, såg du honom i TV i går?
Menar du han med tre dagars skäggstubb, han med skjortkragen på sned, han som ser ut som en uteliggare, är han JK?
Javisst.
-----------------
Jag samlar på ”raffare”, uttryck som dessa : Nu fick han allt vatten på sin kvarn. Sammanblandningar, kontaminationer, alltså. En sådan underbar metafor hittade jag på Stefan Nilssons blogg (Smålandsposten). I denna blogg ”dansade de kommersiella intressena runt en leende guldkalv”. Han skriver mycket om bilar, njutning för finsmakare.
-----------------
Länsstyrelser kan också göra något vettigt. En alldeles utomordentligt vacker och läsvärd bok om stormen Gudrun (text Annelie Wirdenäs och foto Hans Runesson) har getts ut av länsstyrelsen i Kronobergs län; kan beställas där.
-----------------
En svår tid i livet är för mig perioden mellan två böcker; den ena boken avslutad; den andra ej påbörjad - jag vet inte vad hjärnan skall surra omkring och jag prövar olika uppslag:
. Kalmarkriget 1611, men allt är redan skrivet verkar det som. Jag har har scannat de mäktiga verken Sveriges Krig, så vad jag skall jag kunna komma med för nytt?
. Vargar i Småland, finns för lite källmaterial.
. Hornsö masugn mitt i skogen grundad 1756, finns för lite källmaterial.
. En deckare, saknar fantasi.
. Öland, material finns, men orkar läsarna?
. Diverseblanding om en stad, Kalmar, under 1600-talet, verbatim återgivning av en Dombok för Kalmar år 1653. Inte dumt. Finns det läsare?
--------------------
Ibland undrar jag om språket i en bok, alla orden på sidorna mellan pärmarna, kan undergå en inbördes anpassning, så att vad som en gång stod där, i nattens mörker i bokhyllan, genomgår en process utan att vi människor vet om det. Orden kanske flyttar på sig, rör sig mot varandra, skaver lite och känner sig för samt skyndar vidare till en annan plats på sidorna, somt blir bättre och annat sämre.
Ibland, när jag djupt försjunken efter ett gott rioajavin, lägger örat mot bokhyllan hör jag hur det prasslar inifrån texterna i böckerna - tidens ordprocessor ordnar bokstäverna; han gör somligt oanvändbart och oläsligt, annat blir skimrande texter som överlever den obönhörliga processen.